Motion till riksdagen
1988/89 :N224
av Åke Selberg och Roland Brännström (båda s)
Norrlandsfondens verksamhet
Norrlandsfonden har inte tilldelats något statsanslag sedan 1984. Den
tidigare lågkonjunkturen har tvingat fram riskfyllda satsningar i de fyra
nordligaste länen. Särskilt angelägna har dessa satsningar varit i Norrlands
inland. Allt har inte lyckats. Huvudsakligen tillsammans med SIND har
Norrlandsfonden på fem år förlorat sammanlagt 65 miljoner kronor på
konkurser och ackord. Härigenom har fondens likviditet avtappats.
Eftersom ränteintäkterna helt fått tas i anspråk för förlusttäckning har det
under den antydda perioden inte varit möjligt att öka kapitalet i takt med
penningvärdets förändringar, utan inflationen har urholkat fondens kapital i
otillfredsställande omfattning.
Det är angeläget att utöver den sedvanliga långivningen mot, oftast, låg
säkerhet pröva nya vägar för att stödja företagsamhet i utveckling. Lån mot
konvertibla skuldebrev är en tänkbar finansieringsform, som dock begränsas
högst avsevärt av att fonden inte får inneha aktier. En annan, ny finansieringsform
är lån mot royalty.
För kapitalsvaga företag med utvecklingsbara produkter är lån mot royalty
en mycket lämplig låneform. Det vore önskvärt att den kunde användas mer.
En svårighet för fonden är emellertid att det tar lång tid innan återbäring
sker. Det krävs således att fonden disponerar mer kapital.
Stora satsningar på utveckling och marknadsföring av nya produkter - inte
minst på utveckling av produktion efter forskning vid universitet och
högskolor - är det område, där Norrlandsfonden har sin styrka. Den
verksamheten är så viktig för Norrland att Norrlandsfondens aktivitet inte får
begränsas av kapitalbrist.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att Norrlandsfondens likvida situation på
lämpligt sätt bör ses över.
Stockholm den 19 januari 1989
Åke Selberg (s)
Roland Brännström (s)
i