Motion till riksdagen
1988/89:N217

av Roland Brännström (s)

Ändring av villkoren för prospekteringsstöd

Nämnden för statens gruvegendom — NSG — redovisar en oroande
nedgång i såväl statens som företagens satsning på prospektering. LKAB
planerar, som exempel, att helt upphöra med prospekteringen. Denna
utveckling är mycket oroande för svensk gruvnäring. De insatser staten
gjort sedan 1983, med det särskilda stödet till utökad prospektering, har
inte kunnat motverka denna negativa utveckling. Stödet hade under den
första femårsperioden en klart positiv effekt på företagens villighet att öka
prospekteringsinsatsema. Under senare delen av 1980-talet har de flesta
företag, liksom staten genom NSG, minskat insatserna på malm- och
mineralletning. Det måste däremot till radikala nya grepp om prospekteringen
skall kunna utvecklas och bli den garanti för framtiden som gruvnäringen
är i behov av.

Det bör vara en skyldighet för alla gruvföretag att satsa på prospektering.
Staten bör enkelt kunna införa ett system som utgör en garanti för
detta.

Under tiden efter 1983 har staten genom NSG stimulerat företagen att
prospektera med ett statligt prospekteringsstöd på cirka 30 milj kr/år.
Samtidigt har staten varje år genom NSG tagit in arrendeavgifter på
kronoandelen (cirka 20 — 30 milj kr/år). Båda dessa bör kunna avskaffas.
De tar nästan ut varandra. I stället bör staten ålägga varje företag som
bryter malm eller mineraler att betala en viss avgift på värdet av det man
bryter.

Exempel:

— Företag A. bryter ett år malm för 400 milj kr. För den brytningen får
man betala 2% = 8 milj kr i prospekteringsavgift till staten.

— Företaget kan sedan, om man företer planerad prospektering, självt få
nyttja beloppet, mot redovisning av slutfört arbete.

— Om företaget inte självt vill utföra prospekteringen kan avgiften få
nyttjas till utökad statlig prospektering, s. k. fältprospektering.

Med en sådan modell skulle dels företagen stimuleras att prospektera,
dels nivån på prospekteringen kunna uppehållas i framtiden. Jämsides
med detta borde också frågan om ett bättre utnyttjande och tryggande av
vårt lands prospekteringsresurser utredas. För närvarande är splittringen
stor och viss svensk verksamhet, bl. a. flyg- och markmätning, är i fara om
inte ett bättre samarbete sker mellan dem som bedriver prospektering i
Sverige. Dessa frågor borde uppdras till mineralråvarukommittén 1
1987:01 att närmare studera. Kommittén skall nämligen enligt direktiven,

överväga ”en övergripande strategi för prospekteringsverksamheten i lan- Mot. 1988/89
det”. N217

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till mineralråvarukommittén (I
1987:01) att närmare studera de i motionen aktualiserade frågorna
om ändrade villkor för prospekteringsstöd och ökat samarbete i
svensk malm- och mineralprospektering.

Stockholm den 19 januari 1989

Roland Brännström (s)

14