Motion till riksdagen
1988/89:N214
av Kjell Ericsson m. fl. (c)
Dagligvaruhandelns utveckling
I ett välfärdssamhälle är det viktigt med en väl utvecklad och decentraliserad
kommersiell service. Närhet till service sparar också både tid och
pengar för konsumenterna. Tillgång till sådan service är också för många
en nödvändighet för att de skall kunna bo kvar i sin hembygd.
Omkring 1960 fanns det ca 30000 dagligvarubutiker i vårt land. Därefter
har en snabb utslagning skett. I mitten av 1960-talet försvann t. ex. ca
1 500 enheter varje år. Nu är antalet butiker ca 9000.
Stormarknader och servicebutiker har ökat kraftigt under de senaste
decennierna medan övriga livsmedelsbutiker varit de stora förlorarna.
Dagligvaruhandeln har under denna tid stagnerat, vilket innebär risk för
att utveckling och förnyelse stannar av.
Under det senaste decenniet har handelns struktur förändrats till en
uppdelning i tre störrre block, nämligen ICA, Konsum och Vivo-Favör.
Denna blockbildning har verkat hämmande på nya etableringar samtidigt
som den bidragit till rationaliseringen inom handeln.
För att rädda butiker med ett för litet kundunderlag i glesbygderna
föreslog konsumentverket 1987 vissa förändringar av stödet till kommersiell
service i glesbygd. Riksdagen beslutade också under fjolåret att länsstyrelserna
skulle kunna bevilja servicebidrag (driftsstöd) för att trygga glesbygdsbefolkningens
serviceförsörjning. Detta ser vi som en riktig åtgärd.
Glesbygdsstödet tillkom under 1970-talet bl. a. i syfte att rädda nedläggningshotade
affärer. Detta stöd har varit föremål för vissa smärre förändringar
vid olika tillfallen. Det har under 1980-talet även bedrivits vissa
kampanjer typ ”Bygden behöver butiken”, som haft till syfte att väcka
intresse och förståelse för att bevara och utveckla butikerna på framförallt
landsbygd och i mindre tätorter. Kampanjen var ett positivt inslag i en
offensiv regional satsning.
Fungerande kommersiell service handlar dock inte bara om landsbygden
och mindre orter, utan alla sorters samhällen.
Även i storstadsregioner finns ”glesbygder” trots att människorna bor
tätt.
Det finns idag behov av förnyelse och utveckling inom dagligvaruhandel.
Särskilt intressant är att pröva olika former av service och tjänster
direkt i anslutning till butiken. Många handlare har också uttalat intresse
av att överta en del av hemtjänstens uppgifter när det gäller inköp till sjuka
och gamla.
Mot.
1988/89
N214-219
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N2I4 — 2I9
Under de senaste åren har vi här i vårt land bedrivit kampanjen ”Hela
Sverige skall leva”. Tiotusentals har varit engagerade i kampanjen. Under
augusti månad 1988 samlades företrädare för Sveriges landsbygd och
småorter på Skansen i Stockholm, där budkavlar från olika delar av vårt
land överlämnades till dåvarande industriministern med krav om åtgärder
för landsbygdens utveckling. I många budkavlar krävdes åtgärder så att
bygdebutikerna skulle kunna leva kvar. Lanthandeln har en mycket stor
funktion att fylla, dels som en grundläggande servicefunktion, dels som en
socialt sammanhållande länk i bygden. Centern kommer ytterligare att
beröra denna fråga i en motion om landsbygdsutveckling.
Vi vill i detta sammanhang dock peka på problemen för vissa småföretagare
som driver rörelse, t. ex. kioskägare. Det är självfallet av stor vikt för
ett sådant företag att de inte diskrimineras vad avser leveranser av varor.
Vidare att dessa företagare får rimliga betalningsvillkor. 10 dagars betalningstid
räcker inte. Normalt bör för mindre företag 30-dagarsregeln gälla
för betalning av fakturor. Enhetliga regler för ev. dröjsmålsränta bör också
utformas. För närvarande upplever ofta den enskilda företagaren med små
administrativa resurser sig vara i underläge mot leverantörer och utsatt för
krav och hot om repressalier som inte står j rimlig proportion till en med
någon eller några dagar försenad inbetalning samtidigt som beviljad kredittid
är mycket kort. Enligt vår mening skulle därför 30-dagarsregeln och
enhetliga regler för uttagande av dröjsmålsränta medverka till förbättrade
villkor och därmed öka möjligheterna för småföretagarna inom detaljhandeln
att bedriva sin rörelse.
Utöver vad som tidigare angivits ger den kommersiella servicen även ett
icke föraktligt tillskott av arbetsplatser. Så även ur sysselsättningssynpunkt
har dagligvaruhandel en stor betydelse.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning rörande,
dels positiva åtgärder för att främja dagligvaruhandeln, dels kompletterande
uppgifter för handeln som ett led att förbättra människors allmänna
servicebehov. Detta bör utredas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts
rörande den framtida inriktningen av statens åtgärder för att främja
förnyelse och utveckling av dagligvaruhandel,
Mot. 1988/89
N214
2
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om enhetliga regler för dröjsmålsränta respektive
regler för betalning av fakturerade varor.1]
Stockholm den 17 januari 1989
Kjell Ericsson (c)
Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Göran Engström (c)
Ivar Franzén (c)
Jan Hyttring (c)
Kersti Johansson (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)
1 1988/89: L901
fl Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N2I4-219
Mot. 1988/89
N214