Motion till riksdagen
1988/89:N213

avLars-Ove Hagbergm. fl. (vpk)
Stålindustrins framtid

Sverige och världens stålindustri har under det senaste årtiondet genomgått
stora strukturförändringar. Stålverk slås ut med regionala kriser som följd.
Maktkampen mellan de imperialistiska grupperingarna har skapat överkapacitet
som sedan följs av drastiska nedläggningar och arbetslöshet. Uppdelningen
av stålmarknaden mellan de imperialistiska blocken är ännu inte helt
slutförd. Högkonjunkturen har inneburit att stålproduktionen ökat, utom i
Sverige. Sveriges roll i världens stålutveckling är defensiv. I stället för att
göra svensk stålindustri till bas för nysatsningar, underordnas den i stället de
imperialistiska intressenas utveckling.

Det är i denna utveckling vi skall se de snabba förändringarna som skett
inom svensk stålindustri, t ex inom SS AB, där ett aktieägaravtal slutits
mellan staten och en grupp pensions- och försäkringsbolag, där lönsamheten
uttrycks i ”uteslutande från affärsmässiga principer” och att SSAB skall
börsintroduceras. Avlövningen av SSAB fortsätter och SSAB:s profiler har
under 1988 utförsålts till finska Ovako Steel.

Smedjebacken-Boxholm Stål AB har nu förvärvat både Halmstads
järnverk och järnverket i Forsbacka. Det senare skall enligt en strukturplan
läggas ned. Av de mindre handelsstålverken finns numera endast Sme-Box.

Specialstålsindustrin har under högkonjunkturen utnyttjat sin strukturrationalisering,
men några nya satsningar för 1990-talet finns inte. Däremot
kommer det ständigt hot om att Avesta riskerar att utförsäljas till t ex finska
eller tyska intressen.

Bergslagen: ytterligare 10000 jobb bort

En expertgrupp för forskning och regional utveckling inom industridepartementet
spår att 10 000 jobb kommer att försvinna i Bergslagens järnindustri
till mitten av 1990-talet.

En omsvängning i den internationella konjunkturen innebär att regeringen
inför en åtstramningspolitik som i första hand drabbar regioner med stor
industrisektor. Detta innebär att problembilden i Bergslagslänen och i
Norrbotten åter kommer att accentueras, spår expertgruppen.

Antalet sysselsatta i Bergslagens järnframställning har minskat med 17100
personer vilket lett till utflyttningar ur bergslagslänen. Trots detta svarade
1985 järnframställningen för21 procent av Bergslagens totala sysselsättning.

Expertgruppen spår en fortsatt sysselsättningsminskning inom Bergslagens
”järnindustriella komplex” som oundviklig. Detta kan innebära att

sysselsättningen minskar med 10 000 personer fram till mitten på 1990-talet. Mot. 1988/89

Gruppens slutsats är att det är svårt att finna andra typer av verksamheter N213
vars expansion kan kompensera sysselsättningsminskningen. Trots den
mörka bild expertgruppen målar upp, påpekas att företagen måste öka
förädlingsgradem av sina produkter, ta fram nya material och att den
industriella basen måste utvecklas. Kunnandet som finns inom ABB,

Sandvik, SKF och andra företag måste spridas.

Expertgruppens nya ”dråpslag” för Bergslagen och stålindustrin i landet
får inte leda till pessimism och handlingsförlamning. Rapporten visar även
att den kapitalistiska marknaden och dess ”börs” inte kommer att kunna
garantera en utveckling i balans. En demokratisk planeringsprocess måste nu
inledas för att motverka stålindustrins, Bergslagens och Norrbottens förfall.

Utvecklingen är nu en politisk fråga. Ett nationellt program för 1990-talets
senare del är nödvändigt liksom en ägarsamordning under ett svenskt
nationellt metallbolag. Det behövs en stålindustri för framtiden.

Stålindustri för framtiden

Det är angeläget att arbetarrörelsen och andra demokratiska krafter
påbörjar planeringen för stålindustrin inför 90-talet. Det behövs ett alternativ
till de krafter som hellre säljer ut svensk stålindustri än att satsa på
framtidsinvesteringar.

En förutsättning för att etablera en stark svensk stålindustri är att
stålindustrin integreras med annan verksamhet. Stålindustrin har i sin
historia varit förbunden med andra grenar, främst skogsföretag.

Ett kemiskt-tekniskt kombinat i samband med stålindustrins metallurgienheter
är en möjlighet att bredda stålindustrins bas. En kemisk-teknisk
industrisatsning skulle med säkerhet vara möjlig i SSAB Luleå. En liknande
breddning av verksamheten måste sökas i andra stålindustrienheter.

Samhället har ett ansvar för den fortsatta utvecklingen inom stålindustrin.

Ett program för investeringar inför 1990-talet är nödvändigt. En plan för
nittiotalet bör grunda sig på följande inriktning:

- I en ny utveckling skall slås fast att Sverige behöver en slagkraftig
stålindustri. Erforderliga investerings- och utvecklingsresurser måste
tillföras denna basnäring.

- Hela stålindustrin måste svara mer mot hemmamarknadens behov.

Samordning av hela den ”stålbaserade kedjan” från råvara till slutprodukt
måste åstadkommas. En integrering av stål- och verkstadsindstrin är
nödvändig.

- Produktutvecklingen skall ske i samarbete mellan stålverk och sluttillverkare.
De nya produkterna skall i första hand fylla samhälleliga behov
inom t ex kollektivtrafik, energiteknik och byggande.

- Processutvecklingen inriktas i första hand på att minska energiåtgången,
förbättra arbetsmiljö och yttre miljö och möjliggöra att den svenska
malmen används för förädling inom landet.

- Stålindustrin samordnas - integreras med andra produktionsenheter, t ex
ett kemiskt-tekniskt kombinat i Luleå och en ökad diversifiering av
verksamheten för att förstärka den ekonomiska basen.

- I samarbete med svenska tillverkare utvecklas såväl gruvteknik och Mot. 1988/89
processteknik som vidareförädlingsteknik för att trygga svenskt kunnan- N213

de och leveranser från svenska tillverkare till framtidens stålverk.

- Produktionen av dessa sammansatta produkter skall först och främst
läggas vid de befintliga stålverken för att öka förädlingsgraden och rädda
jobben på stålorterna.

- Den metallurgiska utvecklingen samordnas med produktutvecklingen för
att öka användbarheten och snabbt nå förbättringar i kvaliteter och
legeringssammansättningar etc.

- En ny utveckling kräver en ny ägarsamordning under ett svenskt
”Metallbolag”, där hela stålindustrin och gruvnäringen ingår.

- Metallbolagets verksamhet skall styras efter samhällsekonomiska beräkningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett nationellt program
inför 1990-talet upprättas för stålindustrin,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att skapa ett
svenskt Metallbolag baserat på stål- och gruvindustri verksamheten.

Stockholm den 19 januari 1989

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk)

Paul Lestander (vpk)
Björn Samuelson (vpk)

Al