Motion till riksdagen

1988/89:N209

av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson
(båda s)

Bankernas medverkan i skatteplanering

De svenska bankerna har i flera år kunnat skörda frukterna av en
framgångsrik ekonomisk regeringspolitik. År 1988 uppnådde dessa banker
sitt bästa samlade resultat någonsin. För vissa större banker innebär detta en
vinstökning med ca. 20%.

Rekordvinsterna beror på att bankerna framgångsrikt lyckats hålla
inlåningsräntorna nere och utlåningsräntorna uppe. De har snabbt anpassat
sig till diskontohöjningar, men har knappast haft samma benägenhet att ta
hänsyn till diskontosänkningar.

Konkurrensen på bankmarknaden är begränsad. I praktiken är det fråga
om en oligopolsituation. Ett fåtal banker dominerar marknaden och de
uppträder i stort sett på samma sätt. Risktagandet är minimalt.

Samtidigt som bankerna animerat sina kunder till att skaffa checkar, betaloch
kreditkort har de utvecklat ett sofistikerat avgiftssystem som bl.a.
innebär ökade kostnader för kundernas bankuttag.

”Vi hjälper de rika att bli ännu rikare”, förkunnade en privatbank för en
tid sedan i en helsidesannons. Det var en korrekt konsumentupplysning.

De svenska bankerna har också under senare år bedrivit en intensiv
produktutveckling på skatteplaneringsområdet. Flera banker har sålunda
varit invecklade i affärer med kommanditbolag, skalbolag, utdelningsfonder
m.m.

För en kort tid sedan gav bankinspektionen bankerna klartecken att
erbjuda sina kunder särskilda konton för skatteplanering.

Målgruppen är privatpersoner och systemet innebär att man får dra av
räntekostnaderna i ett skattesystem och skatta för vinsten i ett annat. Avdrag
för räntekostnaderna för lånen får alltså ske i dagens skattesystem med höga
marginalskatter, medan räntevinsten avses beskattas i det tilltänkta nya
skattesystem som förväntas innebära betydligt lägre marginalskatter.

Pliktskyldigast har bankinspektionen uppmanat bankerna att ”inte marknadsföra
kontona som skatteplaneringspaket”. Inspektionen har också satt
ett tak vid en miljon per insättare.

Det torde vara helt uppenbart att denna och andra typer av skatteplanering,
som utvecklats inom banksystemet, allvarligt undergrävt förtroendet
för såväl bankerna själva som för vårt skattesystem. Alltflera och uppenbarligen
även bankinspektionen tycks nu börja komma till insikt om att bankerna
och andra finansinstitut gett sig in i den gråzon där normal skatterådgivning
övergår till medhjälp till skatteflykt. Inspektionen går nu också ut med
hårdare riktlinjer för vilken roll banker och finansinstitut får spela på

skatterådgivningens område. De nya direktiven framstår ändå som otillräck- Mot. 1988/89
liga för att komma till rätta med ett system som trots vissa restriktioner N209
innebär att bankerna aktivt medverkar i reell skatteplanering. Ett tydligt
exempel på detta är just de s.k. långtidskontona som inspektionen godkänt
med ytterst milda begränsningar.

Oavsett vilken slutlig teknisk utformning vårt nya skattesystem kommer
att få måste den politiska överbyggnaden vara sådan att systemet stärker sin
förmåga att verka som ett fördelningspolitiskt instrument. I ett system där
skatt efter bärkraft utgör grundvalen finns inget utrymme för skatteplanering
av den art som nu florerar inom banksystemets ramar. Mot denna bakgrund
är det nu av yttersta vikt att riksdagen skapar regler som omöjliggör
skatteplanering inom banksystemet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av regler för att förhindra skatteplanering
inom banksystemet.

Stockholm den 18 januari 1989

Bengt Silfverstrand (s) Kurt Ove Johansson (s)

1* Riksdagen 1988189.3 sami. NrN208-2I3

3