Motion till riksdagen

1988/89:L727

av Paul Ciszuk och Kaj Nilsson (både mp)

En lag om förbud mot distribution av icke önskad
reklam

Mångå människor försöker i sin konsumtion tänka på miljö- och naturresurser.
Det är stötande att varje månad få kilovis med pappersreklam man inte
läser i brevlådan. Dessutom utsätts man för merarbete med att sortera och
samla det till pappersåterhämtning. En del reklam innehåller också plastkomponenter
som hindrar återvinning. Även om det går som returpapper
blir det fiberförluster och förluster av energi och arbete.

Det måste vidare anses som ett väsentligt intrång i den enskildes integritet
och hemfrid att få oönskade saker inkastade genom dörren.

En del människor sätter upp anslag på dörrar och brevlådor om att man
inte önskar reklam.

Vi tror flera skulle göra det om man säkert visste att anslagen respekterades.
För att uppnå denna effekt borde det beläggas med kännbart straff att
låta dela ut reklam i avlysta brevlådor. När tillräckligt många avlyser sina
brevlådor mot reklam kommer man förhoppningsvis till en punkt där
utdelning av direktreklam blir klart olönsam och därmed upphör.

Naturligtvis har företag ett legitimt intresse av att snabbt nå ut med
information om sina produkter. Ett alternativ med ökad annonsering i
dagspress skulle gynna en önskvärd bransch och något minska behovet av
statligt presstöd. De problem som finns i att dra gräns mellan reklam och
tidskrifter torde kunna lösas med hjälp av tillämpningsföreskrifteroch efter
några prejudikat.

Hemställan

Mot bakgrund av ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar stifta en lag som gör det straffbart att låta dela
ut reklam i brevlådor gentemot innehavarens skriftligt uttalade

önskan.

Stockholm den 22 januari 1989

Paul Ciszuk (mp)

Kaj Nilsson (mp)