Motion till riksdagen
1988/89 :L723

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Obligatorisk kommunal konsumentvägledning

Mot.

1988/89

L723-732

Många kommuner har insett vikten av kommunal konsumentvägledning.
Enligt uppgifter från konsumentverket finns idag konsumentvägledning i
någon form i 268 kommuner. Men skillnaderna är mycket stora från kommun
till kommun. I några är konsumentvägledningen väl utbyggd med kunniga
och välutbildade informatörer. Den är lättillgänglig och med öppettider som
passar konsumenterna. I andra kommuner däremot kan ”konsumentvägledningen”
bestå i att en redan hårt belastad socialsekreterare fått som extra
arbetsuppgift att också fungera som konsumentvägledare. I några kommuner,
slutligen, finns överhuvudtaget ingen kommunal konsumentvägledning.

Att det kan vara så olika mellan olika kommuner beror på att konsumentpolitik
inte är någon obligatorisk uppgift för kommunerna.

Vpk föreslår därför att kommunallagen ändras så att det blir obligatoriskt
för varje kommun att inrätta tjänst/er som konsumentvägledare. Uppgifterna
ska vara att tillhandhålla vägledning åt enskilda konsumenter, allmäninformation
i konsumentfrågor samt kontroll och uppföljning av hur konsument-
och marknadsföringslagar efterlevs av näringsidkare i kommunen.

Dagens varu- och tjänstemarknad är ytterligt komplicerad för konsumenten.
Det krävs både tid och specialkunskaper för att kunna orientera sig och
fatta beslut. Vi är många som varken har kunskapen, tiden eller praktiska
möjligheter att göra detta. Lagar och bestämmelser tar tillvara konsumenternas
intressen.

Det är dock ofta som den enskilde konsumenten inte har kännedom om
vilken rätt han/hon verkligen har. Något som ytterligare försvårar för
konsumenten är en - sett ur producenternas och detaljhandelns synvinkel professionell
och allt effektivare marknadsföring av varor och tjänster.
Enorma summor läggs ner i reklam i syfte att få oss att köpa mer och ofta
luras vi att köpa ”grisen i säcken”. Konsumenterna får betala slaget om
marknadsandelarna!

För att den enskilde konsumenten ska ha någon möjlighet att hävda sig och
sina intressen i denna snåriga och svåröverskådliga djungel som ”de fria
marknadskrafterna” har skapat krävs att han/hon har lokal konsumentvägledning
att tillgå när så behövs.

Den ska vara lättillgänglig, ligga ”mitt i byn” och vara bemannad med
kunniga och välutbildade konsumentvägledare som kan bistå med hjälp med
alltifrån köp av symaskin till att lägga upp en hushållsbudget.

1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. NrL723-732

Samarbete med socialtjänsten ska vara möjlig ex.vis i de fall någon
behöver hjälp att komma ur en karusell av kontokortskulder. Konsumentvägledarna
ska också ha till uppgift att samla in underlag till konsumentverket
för bedömning av hur konsumentlagar och marknadsföringslagar efterlevs.
De ska också ge allmäninformation till kommuninvånarna i konsumentfrågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om obligatorisk
kommunal konsumentvägledning.

Stockholm den 24 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89
L723

Elisabeth Persson (vpk)