Motion till riksdagen

1988/89:L717

av Aina Westin och Anita Johansson (båda s)
Förbud mot könsdiskriminerande reklam

Könsdiskriminerande reklam är en fråga som diskuterats och utretts under
lång tid och i olika omgångar. En arbetsgrupp under Konsumentombudsmannen
(KO) gjorde på ett tidigt stadium en definition av könsdiskriminerande
reklam och delade in den i direkt kränkande och schabloniserande
reklam.

Konsumentpolitiska kommittén belyste i SOU 1985:32 ”Hushållning för
välfärd” hur lagregler mot den kränkande delen av könsdiskriminerande
reklam kan utformas samt även förslag till åtgärder för den schabloniserande
reklamen.

Därefter har Konsumentverket (KOV) haft ett regeringsuppdrag att följa
och dokumentera den könsdiskriminerande reklamens omfattning och
utveckling. KOV har fått in drygt 1 500 klagomål om könsdiskriminerande
reklam. KOV har tagit fram ett omfattande kunskapsmaterial. I detta
belägger man att det förekommer diskriminering i reklamen mot kvinnor och
även mot män. Reklamen har blivit mer sexualiserad och våldsinriktad. Den
senaste trenden i reklamvärlden är att nu även diskriminera männen i tron att
det då blir bättre med jämställdheten. Båda delarna är helt oacceptabla i ett
samhälle där alla parter har uttalat sig för jämställdhet och där vi arbetar för
att reklamen ska ge en god och riktig information om varan.

Med schabloniserande reklam avses framställningar som återspeglar ett
föråldrat könsrollstänkande och därigenom motverkar strävandena mot
jämställdhet mellan könen. Som exempel kan nämnas att kvinnor till största
delen framställs som arbetande i hemmet. Så är det ju inte - det är snart lika
många kvinnor i förvärvsarbete som män. Flickor visas som passiva och lite
naiva medan pojkarna redan tränas i att lösa problem och få insikt i ett yrke.
Dessa former av reklam är djupt kränkande.

Konsumentpolitiska kommittén föreslog opinionsbildning och egenåtgärder
från branschens sida för att få bort denna typ av reklam. Reklambranschen
har nu haft ganska många år på sig för att göra bättring och det har
sedan länge hos Internationella handelskammaren funnits en hederskodex
för vad som kan anses vara god reklampraxis.

Trots detta har det inte skett någon förbättring under de 50 år som man har
kunnat dokumentera. Den schabloniserande reklamen och den direkt
diskriminerande reklamen har ökat, blivit grövre och mera sexualiseTad.

Inför trycket från opinionen har nu näringslivet bestämt sig för att bilda ett
etiskt råd som ska kunna göra auktoritativa uttalanden om reklam, som från

etiska synpunkter kan anses vara könsdiskriminerande. Några sanktioner vid Mot. 1988/89
överträdelser är man inte beredd att införa. L717

Könsdiskriminering i reklamen är ett samhällsproblem och bör lösas via
lagstiftning. Möjlighet att ingripa mot könsdiskriminerande reklam kräver
en ändring i grundlagen. Bedömt från konsumentpolitisk synpunkt är det
angeläget att grundlagen ger möjlighet att genom vanlig lag ingripa mot
könsdiskriminerande reklam, vilket bör beaktas i det fortsatta grundlagsarbetet.
En lagparagraf med förbud mot könsdiskriminering i reklam bör
tillföras marknadsföringslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att frågan om könsdiskriminerande reklam
beaktas i det fortsatta grundlagsarbetet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att marknadsföringslagen bör tillföras en
paragraf om förbud mot könsdiskriminering i reklam.1]

Stockholm den 24 januari 1989

Aina Westin (s) Anita Johansson (s)

1 1988/89:K423

8