Motion till riksdagen
1988/89: L709
av Carl Frick (mp)
MassfÖrpackningarna inom detalj varuhandeln
”Slopa köptvånget!”
Sorn konsument möts vi av de mest egendomliga förhållanden när vi
handlar. En del handlare utövar ett köptvång på oss. Vi kan inte få
bestämma hur mycket vi vill köpa av vissa varor, som inte är av daglig
konsumtionskaraktär. Det är i dag svårt att i vanlig järnhandel köpa
enstaka föremål — de finns oftast förpackade i massupplaga och det går
inte att dela på förpackningarna. I dagligvaruhandeln finns liknande företeelser.
Detta förfarande är inkörsport till överkonsumtion, något som vi långsiktigt
inte har råd med. De föremål som man vill köpa blir också orimligt
dyra när vi tvingas köpa det vi inte vill ha.
Systemet är måhända bra för handlaren och tillverkaren och till glädje
för finansministern som får in mera moms och många andra skatter till
statskassan. Nationalekonomer fröjdar sig åt ökningen i konsumtion och
BNP. Det ser så bra ut i statistiken.
Ur konsumentsynpunkt är det otillständigt att på detta sätt bli utsatt för
ett köptvång. Det strider dessutom mot den uttalade tanken att det är
konsumenten som med sina preferenser skall styra marknaden. Det rådande
systemet är omvändningen — när marknaden styr konsumenten.
Hemställan
Med anledning av ovanstående hemställer jag
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om undersökning av möjligheterna att häva den
sorts köptvång som försäljning i massförpackningar innebär.
Stockholm den 20 januari 1989
Carl Frick (mp)