Motion till riksdagen
1988/89:L501

av Sven-Olof Petersson (c)
Friköpsrätt vid historiskt arrende

Utredningsbetänkandet, Friköp vid historiskt arrende (SOU 1986:52), visar
att delar av landets jordbruksbefolkning lyder under s.k. historiskt betingade
arrenden. Detta företrädesvis i södra Sverige. De aktuella jordbrukarna har
aldrig givits rätt eller möjlighet till självägande p.g.a. omständigheter vilka
har sin grund i beslut och bestämmelser vilka fattades i för länge sedan
svunna epoker.

De värden som nu finns i de aktuella arrendegårdarna har i hög grad
skapats genom arrendatorernas eget arbete och den personliga kopplingen
till gården är mycket stark genom boendet och jordbruksdriftens långsiktiga
karaktär. Det är således de enskilda arrendatorernas omsorg och förhoppningar
inför framtiden och för kommande generationers väl som ligger till
grund för gårdarnas förbättringar och som verksamt bidragit till de nu
aktuella värdena. Nutida jordbruksdrift kräver teknik som väver samman
mark och byggnader med inventarier och utrustning på ett sätt som kan vålla
tvister och rättsosäkerhet om ansvars- och ägandeförhållanden vid arrende.

Friköpsrätten borde därför vara helt naturlig, i synnerhet som vanligt
enskilt ägande ej berörs. Ingen fråntages någonting som vederbörande
någonsin nyttjat eller är beroende av för sin utkomst. Historiskt betingat
ägande av arrendegårdar måste ses som ett rent kapitalobjekt som blir ersatt
med annat kapital vid friköp.

Det skall noteras att det i Danmark redan före sekelskiftet genomfördes ett
så gott som totalt avskaffande av arrendejordsägandet. Detta har inte visat
sig innebära annat än fördelar. Det finns som vi ser det både jordbrukspolitiska,
regionalpolitiska och medborgarrättsliga skäl för att friköp av ifrågavarande
arrendegårdar skall få komma till stånd. Sedan riksdagen år 1983 gjort
avgränsning i frågan till att omfatta historiskt arrende och uttalat sin
förståelse för arrendatorernas insatser och strävan för en friköpsrätt, bör en
lösning av frågan inte ånyo skjutas på framtiden.

Sedan utredningen lades fram har ytterligare motiv framkommit som talar
för friköpsrätten till historiska arrenden.

- Europarådets upprop - Landsbygd 90 och kampanjen - Hela Sverige skall
leva.

- Den allt mera kritiska inställningen till passivt ägande och till långvarigt
dödsboinnehav.

- Allt flera tvister mellan arrendatorer och jordägare har fått avgöras i
arrendenämnden och fastighetsdomstolar.

Utan äganderätt kan inte landsbygdsbefolkningen värna sitt kulturarv eller

Mot.
1988/89
L501-505

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr L501-505

utveckla sina jordbruk och bygder. Avfolkning och tomma bygder har ibland Mot. 1988/89

blivit följden av historiskt betingade ägarkategoriers grepp över bygder och L501
befolkning på många håll i vårt land.

Att hela Sverige skall leva har idag blivit ett vedertaget begrepp och en
friköpsrätt för historiskt betingade arrenden synes väl överensstämma med
denna anda. Lagstiftningen måste således vara sådan att den står i överensstämmelse
med de förhållanden som räder i den tid vi nu lever. Den i
betänkandet framlagda lagtexten bör vara vägledande.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att lagförslag som ger rätt till
friköp för jordbruksarrendatorer vid historiskt arrende framläggs.

Stockholm den 17 januari 1989

Sven-Olof Petersson (c)

2