Motion till riksdagen
1988/89:L207

av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk)

Betalningsansvaret för de anställdas
representanter i bolagsstyrelse

I proposition 1987/88:10 föreslog regeringen att betalningsansvar med presumtionsregel
införs även för löntagarrepresentanter i bolagsstyrelserna.
De anställdas representanter kan i dag bli ansvariga för skadestånd eller
ålagda vitén på samma sätt som andra styrelseledamöter.

Vpk som yrkade avslag på förslagen till dagens konstruktion av styrelserepresentation
för de anställda har fört fram två vägande skäl för detta:

— De anställda skall vara partsrepresentanter och inte jämställas med bolagsherrarna.

— De anställdas representanter bör ha någon form av maktbefogenheter,
t ex vetorätt vid vissa beslut etc.

När det gäller betalningsansvaret och att göra löntagarrepresentanterna
likvärdiga med bolagets företrädare instämmer vpk med den inställning
som framkom i den socialdemokratiska motionen 1987/88:A8 som väcktes
till den aktuella propositionen.

Vårt ifrågasättande bygger på två förhållanden som gör likställigheten illusorisk.

— De stämmovalda styrelserepresentanternas uppdrag i ett aktiebolag är
att åstadkomma största möjliga vinst. Löntagarrepresentanterna är däremot
valda för att tillvarata de anställdas intresse av en trygg anställning
och goda arbetsförhållanden. Dessa intressen är oförenliga, och gör ett
grundläggande motsatsförhållande oundvikligt. I kooperativa företag
är bilden inte lika entydig, eftersom det i dessa företag oftast är fråga om
att producera medlemsnytta.

— De stämmovalda ledamöterna gör en marknadsekonomisk bedömning
av ekonomisk risk i förhållande till ekonomisk belöning. Löntagarrepresentanterna
tvingas enligt propositionen att ta en stor personlig risk
utan att någon ekonomisk belöning ställs i utsikt.

Redan nu har styrelseledamöter hamnat i tveksamma situationer. Det gäller
t ex Fermenta, där aktieägarna stämmer styrelsen för att om möjligt få
skadestånd för de pengar de förlorat på grund av att styrelsen inte tagit sitt
ansvar och kontrollerat de uppgifter som El-Sayed m fl lämnat.

Det finns också ett fall (Sabema i Mölndal) där företaget brutit mot Länsstyrelsens
förbud att tippa sot m.m. i närheten av vatten. Det uppmärksammades
och påtalades av den fackliga representanten i styrelsen, som också
anmälde händelsen till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen utdömde då ett vite
som ålades bolagets styrelseledamöter personligen och solidariskt. Så i

Mot. 1988/89
L207

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att i lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda m.m. undanta de anställdas styrelserepresentanter
från betalningsansvar i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1989
Lars-O ve Hagberg (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk) Paul Lestander (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk) Annika Åhnberg (vpk)

värsta fall kan en facklig representant få betala omkring 1 000 000 kronor
själv. (I praktiken tveksamt, men risken finns.)

Det principiellt olämpliga i att fackrepresentanter på detta sätt binds upp
till företagets tveksamma agerande i t ex miljöhänseende behöver väl knappast
motiveras.

7