Motion till riksdagen
1988/89 :L201

av Martin Olsson m.fl. (c)
Lagstiftning om ideella föreningar

Mot.
1988/89
L201-203

Ett fritt och av statsmakterna oberoende organisationsväsende och föreningsliv
är genom sin omfattning och sina uppgifter en viktig del av vårt
folkstyre. De synnerligen många föreningar och organisationer som är
verksamma har nämligen avgörande betydelse i vårt samhälle eftersom de
fullgör både för den enskilde och för samhället väsentliga uppgifter på många
områden exempelvis inom ekonomisk, facklig, politisk och humanitär
verksamhet samt i religionsutövning, vetenskap, forskning och idrott.
Praktiskt taget alla i vårt land tillhör en eller flera föreningar. Även om
medlemskap är frivilligt för den enskilde är det i stor utsträckning en
förutsättning för att vederbörande skall kunna hävda sina rättigheter och
intressen samt för att kunna utöva fritidsaktiviteter och hobbies.

Att på olika sätt underlätta och stimulera föreningslivet men även att verka
för skydd för den enskildes ställning inom och gentemot en organisation
måste enligt centerpartiet ses som ett centralt samhällsintresse. Frågan om
den enskilde medlemmens rättigheter och skyldigheter inom en organisation
liksom medborgarnas ställning gentemot olika organisationer, har under
senare år uppmärksammats allt mer. Dessutom har frågor om organisationernas
ställning och inflytande inom vårt moderna samhälle och förhållandet
mellan samhälle och organisationer tilldragit sig ett växande intresse.

För föreningar, som är organiserade som ekonomiska föreningar, gäller
sedan mycket länge lagstiftning, vilken reglerar deras verksamhet. Ny lag om
ekonomiska föreningar har för övrigt fastställts under det gångna året. Alla
övriga föreningar, vilket är flertalet, betraktas som ideella. För dessa finns
ingen speciell lagreglering i civilrättsligt hänseende.

I denna motion tar vi på nytt upp frågan om utredning om lagstiftning för
ideella föreningar i syfte att främst ge grundläggande regler för den enskildes
ställning inom och gentemot en organisation.

Vi har i tidigare motioner (senast motion 1987/88:K205) även tagit upp
frågan om utredning om kooperativa tendenser i vårt samhälle och i vilken
utsträckning den enskildes ställning i förhållande till organisationerna bör
ges ett ökat skydd i regeringsformen. Frågan om organisationernas ställning
kommer in i flera av de delundersökningar som den s.k. maktutredningen
genomför. Vi utgår därför ifrån att underlag för bedömning av dessa
spörsmål kommer att finnas sedan maktutredningens arbete avslutats varför
vi nu finner det erforderligt att upprepa detta motionskrav.

1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr L201-203

Lagregler för ideella föreningar Mot. 1988/89

Som nämnts har den enskildes ställning inom och gentemot organisationerna ^201
kommit att diskuteras allt mer och vissa förhållanden kritiserats hårt.

Den starkaste kritiken har därvid riktats mot kollektivanslutningen av
fackföreningsmedlemmar till det socialdemokratiska partiet, vilken fortsatt
trots att riksdagen upprepade gånger sedan 1973 uttalat sig emot denna i ett
demokratiskt samhälle helt oacceptabla verksamhet.

Flera händelser och förhållanden under senare år har aktualiserat frågan
om behov av lagstiftning för att skydda medlemmens ställning och finna
regler för rättigheter och skyldigheter.

Som exempel på sådana händelser kan erinras om uppmärksammade fall
av dels uteslutning eller hot om uteslutning av medlemmar ur fackliga
organisationer, dels vägran att få utträde. Andra exempel är fall där förening
avtalat med visst försäkringsbolag om kollektiva sakförsäkringar för sina
medlemmar utan att ha inhämtat dessas samtycke. Denna fråga avgjordes
1987 av högsta domstolen som med fyra röster mot en beslöt uttala att beslut
om kollektiv hemförsäkring ej kan anses uppenbart strida mot förbundets
syften, varför alla medlemmar i förbundet är bundna av beslutet oavsett egna
önskningar.

När det gäller övriga samhällsmedborgares förhållande till vissa organisationer
kan nämnas fackföreningars blockader dels mot enmansföretagare
utan anställda, dels mot företagare utan anställda som är medlemmar i den
blockerande organisationen.

Enligt vår uppfattning finns det utan tvekan starka skäl för en närmare
utredning rörande såväl behovet som den lämpliga utformningen av lagstiftning
om de ideella föreningarna. En utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
i föreningslivet inte får begränsas eller föreningslivet och
organisationsväsendet hindras. Det viktigaste i en sådan lagstiftning bör vara
det som ur samhällets synpunkt är mest skyddsvärt, nämligen den enskildes
ställning i förhållande till organisationerna. Det gäller exempelvis rätten att
bli medlem i, rätten till utträde ur och rätten att stå utanför en organisation.

Det gäller även medlems rättigheter och skydligheter vid hot om eller beslut
om uteslutning samt medlems bundenhet av beslut som fattas utan hans
medverkan eller som rör frågor utanför föreningens verksamhetsområde.

Ytterligare frågor där lagreglering bör övervägas är minoritetsskyddet,
ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet, ansvar för uppkomna förbindelser,
upplösning av förening och villkoren för att en ideell förening skall
anses vara en juridisk person.

Andra motiv - än den enskildes rättigheter - för överväganden av någon
form av lagreglering är de viktiga funktioner som föreningar, organiserade
som ideella, har anförtrotts av samhället.

Det har alltid varit naturligt att det funnits en lagstiftning för ekonomiska
föreningar. Lagen om dessa - både den tidigare och den nya - innehåller
noggranna regler dels motsvarande aktiebolagens för aktiebolagen, dels bl.a.
om medlems rättigheter och skyldigheter samt minoritetsskydd.

Även om det självfallet är skillnad mellan ekonomiska och ideella
föreningar, visar lagen om ekonomiska föreningar att man där utan att på

något sätt begränsa föreningsfriheten kan ha regler ungefär motsvarande
dem vi vill att man skall pröva vad gäller en lag om ideella föreningar.

Det är därför varken för organisationerna eller för föreningsfriheten något
nytt om man nu prövar att finna lämpliga sådana regler även för de
organisationer, som ingår i den stora gruppen ideella föreningar.

I riksdagen har vid ett flertal tillfällen motionskrav framförts om utredning
av frågan om lagstiftning för ideella föreningar. Fram till 1983 avvisades dessa
krav med hänvisning till att pågående utredningsarbete gällande arbetsrättstiftelser
och ekonomiska föreningar borde avvaktas innan ställning togs till
utredningskravet.

Eftersom det nämnda utredningarbetet avslutats för många år sedan finns
det tidigare motivet för avslag alltså inte längre. Riksdagens socialistiska
majoritet har därefter avvisat utredningskraven utan andra motiveringar än
att det ansetts att det ”saknas skäl för lagstiftning om ideella föreningar”.

Vi vill nu upprepa kravet på att en utredning företas om behovet och
lämpligheten av en lagstiftning om ideella föreningar i främst syfte att skydda
den enskildes rättigheter och ställning. Eftersom föreningslivet är så
avgörande för vårt samhälle och för praktiskt taget alla medborgare är det av
största betydelse att alla har förtroende för organisationerna. En lagreglering
av grundläggande principer skulle kunna vara ett medel att stärka såväl
medlemmarnas som övrigas tilltro till organisationerna och deras verksamhet
och därigenom vara till gagn för alla inbegripet även föreningarna och deras
funktionärer.

Föreningsfriheten är grundlagfäst och får självfallet inte begränsas genom
en lagstiftning. Men inom ramen för föreningsfriheten måste bl.a. möjligheterna
prövas att ge garantier i lagstiftning för den enskilde medlemmens
ställning inom och gentemot ”sin” organisation. Liksom en sådan eventuell
lagstiftning inte får verka hindrande på föreningsliv och organisationsväsende
får den inte heller ges byråkratiska inslag.

De överväganden som gjorts i Finland där enighet rått om sådan
lagstiftning bör enligt vår mening även beaktas i utredningsarbetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning av frågan om grundläggande lagstiftning
beträffande ideella föreningar.

Mot.

L201

Stockholm den 10 januari 1989

Martin Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Stina Eliasson (c)

Anders Svärd (c)

Rosa Östh (c)

Rune Backlund (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Mot. 1988/89

L201

Bengt Kindbom (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Birger Andersson (c)

Karin Starrin (c)

Kjell Ericsson (c)

4