Motion till riksdagen
1988/89: Kr506
av Lars Werner m. fl. (vpk)
Idrotten
Mot.
1988/89
Kr506 —511
Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställning begärt 311,3 miljoner
kronor. Regeringen föreslår endast 259344000 kronor. Det är en nominell
ökning med 3,3 miljoner kronor. RF anser att det är ett ”bakslag” för
idrotten i årets budgetproposition. Riksidrottsförbundets ordförande Karl
Frithiofson säger i en kommentar till budgeten: ”För idrottens del är
regeringens budgetförslag klart otillräckligt, vilket gör oss besvikna. Vi
hade ärligt talat väntat oss mera nu då regeringen ställer upp med både en
idrottsminister och en ungdomsminister. Och dessutom givit löften som
väckt förhoppningar.”
Vpk instämmer i den kritik som RF riktar mot regeringens behandling
av idrotten i årets budgetproposition, som inte lever upp till de stora ord
som idrottsministern i andra sammanhang tar till när det gäller regeringens
insatser för idrotten.
Öka anslaget till RF
Regeringens anslag är mycket blygsamt. 52 miljoner kronor har prutats på
RFs äskanden. Det blir allt svårare i vår genomkommersialiserade värld
att behålla bredden i många idrottssammanhang. Det blir även svårare
med den utveckling vi har i dag att uppbåda ideella insatser, exempelvis
inom ungdomsverksamheten.
RF behöver pengarna. Det visar inte minst POOL 2000 som ett flertal
små förbund — 47 st — inom RF bildat för att klargöra att de behöver
större resurser. Vpk föreslår att anslaget i bilaga 13, El räknas upp till
311,3 miljoner kronor.
Räkna upp LOK-stödet till 17 kronor
Vpk anser i likhet med RF att det lokala aktivitetsstödet måste höjas till ett
realt värde motsvarande 1981 års nivå. Det löfte vpk tidigare gett innebär
att vi föreslår att det lokala aktivitetsstödet skall utgå med 17 kronor per
sammankomst.
Utveckla antidopingarbetet
Det står utom allt tvivel att doping, sponsring och ekonomiska intressen
inom idrotten hör ihop. Kraven på tävlingsframgångar sätts på samma
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr506 - 511
höga förräntningsnivå som spekulationsekonomin i övriga samhället. 1
den ökning av anslaget som vpk föreslår att RF skall få förutsätta att RF
ökar insatserna mot doping och även på allvar tar sig en funderare på
kopplingen ekonomiska intressen —doping.
Tipsmedlen till idrotten
Vpk upprepar återigen kravet på att tipsmedlen skall gå till idrotten som
en investering i framtiden på våra ungdomar. Redan i ett riksdagsbeslut
från 1939 fastställdes att 50% av tipsmedlen, sedan vinster utdelats, skulle
tillfalla idrottsliga ändamål. Detta beslut genomfördes aldrig på grund av
det andra världskriget. Det Finns nu anledning att återuppliva denna
inriktning som en Första åtgärd. På sikt bör tipsmedlen — efter avdrag för
vinster och omkostnader — oavkortade gå till idrotten. Regeringen bör
snabbehandla frågan om tipsmedlens användning och framlägga förslag
om hur ett anslag motsvarande tipsmedlens storlek årligen kan tillföras
idrotts- och friluftslivet. Det bör användas till bidrag till kommunerna för
uppförande av idrottsanläggningar, till stöd för småklubbar, kvinnoidrott
och handikappidrotten. Även stöd till elitidrott bör utgå för att motverka
kommersialismen, bl. a. genom att förbättra möjligheterna till utbildning
och inrättande av någon form av idrottsstipendier.
Elitidrotten på fel väg
Elitidrottens sämsta sidor har stora likheter med samhällsutvecklingens
sämsta sidor: Jakten på snabba klipp där alla medel är tillåtna, egoism och
hänsynslöshet går före kamratskap och gemenskap. Den starkes och ”duktiges”
rätt accepteras på bekostnad av att andra sorteras bort eller slås ut.
Den svenska elitidrotten är inte förskonad från denna utveckling. En
utveckling som i grunden strider mot en sund tävlings- och idrottsinställning.
Elitidrottens roll som förebild och stimulerande faktor till idrott och
motion i en massrörelse kan med de senaste årens utveckling ifrågasättas.
Dopingskandalerna vid sommar-OS i Söul har gjort en hel värld uppmärksam
på hur elitidrotten håller på att spåra ur. Fusk och lögner, allt för
penningsjaktens skull, tillhör elitidrottens vardag.
Det räcker inte med att de ansvariga inom idrotten säger sig ta problemen
kring doping på allvar. Idrottsrörelsen måste ställa frågorna: Varför
sker denna utveckling? Vilka är drivkrafterna?
Den kritik man måste rikta mot Riksidrottsförbundet är att det blivit
allt för involverat i stat och näringsliv. Man anpassar sig till näringslivets
sponsringskampanjer och till statens njugghet. Äskandena har en tendens
att ligga i underkant i stället för att klargöra idrottens verkliga behov.
Vpk föreslår att regeringen inför nästa budgetarbete undersöker och
redovisar idrottsrörelsens verkliga behov av resurser och behovet av åtgärder
för att bryta den negativa utvecklingen inom elitidrotten. Framför allt
bör sambandet mellan doping och utomstående ekonomiska intressen
klargöras.
Mot. 1988/89
Kr506
2
Idrottens kommersialisering
Under en följd av år har vpk pekat på faran med idrottens tilltagande
kommersialisering. Tyvärr har våra värsta farhågor besannats. En rörelse
på massbasis, som är en del av den mänskliga kulturen, som har en
betydelsefull social funktion, som befrämjar folkhälsan och ger möjlighet
till samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap, har objektivt motsatta
intressen mot vad de foretag har som satsar sina PR- och marknadsföringspengar
på idrotten.
Stora företags satsningar på idrotten riktas helt på verksamheter som
förväntas ge den största ekonomiska avkastningen. Dåligt skulle företagen
annars gagna uppdragsgivarnas — aktieägarnas - intressen.
Kommersialiseringen medför att de idrottsverksamheter som aktiverar
flest människor, som betyder mest för folkhälsan och har den största
sociala funktionen får minst stöd. Exempel på sådana verksamheter är
idrottsutövande i mindre föreningar och klubbar, motionsidrott, ungdomsverksamhet
och kvinnoidrott.
Kommersialiseringen får menliga följder för idrotten. Idrottsutövarna
hetsas. Människohandeln med spelare och tävlande breder ut sig. De
aktiva blir som andra investeringar.
Kommersialismens grepp över idrotten — främst elitidrotten — förvränger
elitidrottens syfte. Pengarna styr resultaten. Därmed ligger det
också nära till hands att droger används i idrotten, anabola steroider är ett
exempel. Skall elitidrotten spela en positiv roll för ungdomen måste
idrottsrörelsen hårt bekämpa otillåten stimulantia.
Kommersialiseringen av idrotten är en följd dels av kapitalägarnas
försök att slå mynt av idrottsintresset, dels av bristande samhälleliga
ekonomiska insatser. Kommersialiseringen medför högst olikartade villkor
för olika idrottsgrenar. Men också mellan olika utövare inom samma
gren kan villkoren vara helt olika. Det bästa sättet att motverka kommersialiseringen
inom idrotten är att idrottsrörelsen ges ett ordentligt
samhällsstöd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i anledning av prop. 1988/89:100, bil 13, anslag
El, beslutar att anslå 311 300000 kronor som stöd till idrotten,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär
att överskottet från tipsmedlen överförs till idrotten i enlighet med
vad i motionen anförs,
3. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100, bilaga 15, H3,
Bidrag till lokal ungdomsverksamhet beslutar att det lokala aktivitetsstödet
skall utgå med 17 kronor per sammankomst,
4. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100, bilaga 15, H3,
Bidrag till lokal ungdomsverksamhet beslutar anvisa 144000000
kronor,
Mot. 1988/89
Kr506
3
fl -Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr506 —511
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om att bekämpa idrottens kommersialisering och
, åtgärder för att föra elitidrotten på rätt väg enligt vad som anförs i
motionen.
Stockholm den 23 januari 1989
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)
Alexander Chrisopoulos (vpk)
Mot. 1988/89
Kr506
4