Motion till riksdagen

1988/89 :Kr502 “

av Bo Lundgren m.fl. (m) Mot

Villkoren för idrotten 1988/89

Kr502

Idrotten är Sveriges största folkrörelse med ungefär två och en halv miljon
medlemmar. Inom ca 45 000 lokala idrottsorganisationer gör nästan 500 000
ledare mycket förtjänstfulla insatser. Fler ungdomar än inom någon annan
folkrörelse ges inom idrotten en meningsfull fritidsverksamhet.

Idrottsrörelsen har stor betydelse för samhället. Den aktiva idrotten leder
bl.a. till att ungdomar avhåller sig från för dem själva och för samhället
skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk. Idrottsrörelsen bidrar
till friskvården genom att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv eller
andra fysiska aktiviteter. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och
drogfria miljöer.

Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare,
TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten
på olika nivåer. De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som
ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom
som förebilder för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande
orsak till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.

Idrottsrörelsens ställning

Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, distriktsorganisationer,
specialförbund och riksförbund bygger i första hand på ideellt arbete och
personligt engagemang. Det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte
byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll. Den måste förbli
en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse. Därför bör det direkta
och indirekta stöd som stat och kommun lämnar idrottsrörelsen inte vara
styrande.

Det finns stor skillnad mellan den moderata och den socialdemokratiska
synen på det ideella arbetet inom olika folkrörelser. Socialdemokraternas
politik förefaller syfta till ett korporativt system, där folkrörelser av olika slag
tas i det kollektiva systemets tjänst. För oss moderater är principen om de
ideella organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria ställning lika
viktig som kravet på en stor individuell frihet.

Basen för idrottsrörelsen är de många lokala föreningarna. Det är deras
verksamhet som ger alla de positiva effekter som hela samhället kan dra nytta
av. Stödet från det allmänna måste utformas så att föreningarnas verksamhet
kan stärkas.

Svensk idrott riskerar i dag att bli alltför beroende av den politiska makten.
Sedan 1970 har staten genom regeringen utsett två ledamöter i Riksidrotts

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr502

förbundets styrelse. För att öka idrottsrörelsens självständighet bör denna
ordning upphöra.

För närvarande fördelar Riksidrottsförbundet det statliga stödet till de så
kallade främjandeorganisationerna. Dessa har i många avseenden en
verksamhet med annan inriktning än idrottsrörelsen - någon organisatorisk
samhörighet finns inte. I fortsättningen bör därför främjandeorganisationernas
anslagsframställning lämnas direkt till regeringen genom Friluftsorganisationernas
samarbetsorgan.

Idrotten och skolan

Idrott på såväl motions- som elitnivå är av stor betydelse för friskvården.
Goda vanor skapas tidigt. Idrott måste således även i fortsättningen vara ett
viktigt inslag i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Idrottsundervisningen
skall vara allsidig och anpassad till elevernas individuella förutsättningar.
Utrymme måste ges för allt från motionsidrott till ren elitidrott.

Under senare tid har särskilda idrottsgymnasier växt fram. För närvarande
finns drygt 60 sådana gymnasier med koppling till olika specialförbund.
Eleverna får här möjlighet att ägna fem schemalagda veckotimmar åt sin
egen specialidrott.

Antalet idrottsgymnasier bör byggas ut efter hand som efterfrågan ökar
från idrottsutövare och specialförbund. Utbyggnaden måste ske i den takt
det ekonomiska utrymmet medger. Den utökning som föreslås för budgetåret
1989/90 godtas.

I de fall kommunerna själva i samråd med specialförbund önskar inrätta en
motsvarighet (s.k. hemortsalternativ) för elever från det egna upptagningsområdet
bör detta i princip vara möjligt utan begränsning från statens sida.

Idrott vid militärtjänstgöringen

Vid flera militära förband har etablerats så kallade idrottsplutoner. Idrottsutövare
ges här möjlighet att parallellt med sin militära utbildning också träna
sin idrott. Denna lösning är självfallet bra för idrottsutövaren, men också för
försvaret, eftersom den bland annat ökar motivationen hos de värnpliktiga.
Antalet platser vid idrottsplutonerna bör efter hand utökas, i första hand
genom att flera idrottsplutoner etableras. Därmed förbättras också den
geografiska tillgängligheten. Även kvinnliga idrottsutövare, som vill satsa på
en militär yrkesutbildning, bör kunna beredas plats vid idrottsplutoner.

Handikappidrott

Handikappidrotten har utvecklats mycket starkt under senare år. De svenska
framgångarna vid handikapp-OS i Seoul i fjol är bara en - om än mer synbar
än andra - effekt av det förtjänstfulla breddarbete som bedrivits i Sverige
under en följd av år. Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin
givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. Stat och kommun har ett
särskilt ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds
möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.

För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern

Mot. 1988/89

Kr502

2

kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom
idrottslärarutbildningen för kunskaper om de särskilda krav detta ställer.

Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel ur Tipstjänsts överskott
som vi föreslår skall överföras till idrotten går till handikappidrotten.

Dopingproblemet

Problemet med s.k. doping har vuxit kraftigt under de senaste åren. En
lösning bör i första hand åstadkommas genom en självsanering inom
idrottsrörelsen. Stränga sanktioner har redan införts och kontrollmöjligheterna
avses bli utbyggda.

Staten kan emellertid bidra i åtminstone två avseenden. Stöd bör lämnas
till kontrollverksamhet och sådan forskning som syftar till att utveckla
metoder att avslöja doping. Narkotikaliknande preparat som används för
doping bör betraktas som narkotika när det gäller exempelvis reglering av
införsel, försäljning och användning. Här kan emellertid uppkomma vissa
gränsdragningsproblem. Det kan också övervägas att preparat som inte
naturligt kan hänföras till narkotiska preparat ändå jämställs med sådana om
de används för doping. Regeringen bör skyndsamt utreda denna fråga och
förelägga riksdagen de förslag om åtgärder som kan komma att erfordras.

Idrotten och ekonomin

Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av
skilda slag. Det gäller inköp av redskap, utrustning m.m., lokal- och
anläggningshyror, löner och ersättningar till anställda, kostnadsersättningar
till ledare och utövare, skatt och arbetsgivaravgifter etc.

De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:

- Deltagaravgifter, entréavgifter, m.m.

- Frivilliga bidrag av olika slag.

- Lotteriverksamhet, bingospel etc.

- Statliga och kommunala bidrag.

- Olika former av sponsring.

- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmateriel.

Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens möjligheter
att utnyttja dessa finansieringskällor:

Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är
omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag av det statliga
respektive kommunala budgetläget.

En av de traditionellt största finansieringskällorna är lotteriverksamhet.
På detta område har emellertid staten omsorgsfullt tagit till vara möjligheterna
att dra in ytterligare medel till statskassan.

Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrottsrörelsens
ekonomi, direkt såväl som indirekt. I ett högskattesamhälle minskar
möjligheterna att finansiera verksamheten genom frivilliga bidrag, deltagaravgifter
och entréavgifter.

Den skilda synen på de ideella organisationernas ställning som finns

Mot. 1988/89

Kr502

3

1* Riksdagen 1988189. 3 sami. NrKr502

mellan moderater och socialdemokrater påverkar självfallet också inställningen
till hur deras verksamhet skall finansieras. Socialdemokraterna
föredrar uppenbarligen att göra organisationerna ännu mera bidragsberoende.
Därmed blir de utlämnade åt politiska beslut, särskilt om andra
finansieringskällor beskärs. Vi moderater vill i stället ge större utrymme och
bättre förutsättningar för finansiering genom egen verksamhet.

Budgetpropositionen

I årets budgetproposition föreslår regeringen att anslagsposten ”Stöd till
idrotten” höjs med 3,3 miljoner kronor. Anslaget uppgår detta budgetår till
256 miljoner kronor, av vilket belopp nästan 14 miljoner avsåg bl.a.
deltagande i de olympiska sommarspelen och deltagande i handikapp-OS.
Det lokala aktivitetsstödet förblir 12 kronor per godkänd sammankomst.

Spelmarknaden domineras av Tipstjänst och Penninglotteriet. De överskott
som dessa företag tillför staten under kommande budgetår beräknas bli
nästan 1,5 respektive drygt 1 miljard kronor - en ökning med drygt 133
miljoner kronor eller 5,5 %. Några förslag som skulle leda till att idrottsrörelsen
skulle kunna utnyttja en större del av den totala spelmarknaden läggs
inte.

Större andel av spelmarknaden

Det spelas i Sverige för ungefär 16 miljarder kronor varje år. Spelmarknaden
ökar och kan redan 1990 uppgå till drygt 20 miljarder kronor.

Sedan år 1975 har folkrörelsernas egna spel minskat från nästan 35% till
under 20% av den totala marknaden. Skulle folkrörelsernas andel varit
oförändrad skulle de i dag kunnat ha nettoinkomster på uppemot miljarden
kronor mer.

Lotteriutredningen fastslog redan 1979 i ett betänkande: ”Om de statliga
lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på samma sätt som
hittills finns enligt vår mening risk för en ogynnsam utveckling för den ideella
sektorn. Det statliga spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig
på det ideella spelets bekostnad.”

Spelmarknaden har främst expanderat genom de nya spelformer som
introducerats av såväl Aktiebolaget Tipstjänst som Penninglotteriet. En
förutsättning för en ökad grad av egenfinansiering inom idrottsrörelsen är att
en större del av den totala spelmarknaden görs tillgänglig.

Lotteriinkomster

Regeringen lade i proposition 1987/88:141 fram förslag som syftade till att ge
folkrörelserna vissa ökade möjligheter till inkomster från lotterier och spel.
Förslaget var av synnerligen begränsad omfattning. I motion 1987/88:Kr21
lade moderata samlingspartiet fram förslag som till skillnad från propositionen
skulle ge idrottsrörelsen och andra ideella organisationer en kraftigt
utökad möjlighet till självfinansiering genom lotterier. I motionen föreslogs
bland annat:

- att penningvinster tillåts i såväl lokala, regionala som riksomfattande
föreningslotterier,

Mot. 1988/89

Kr502

4

- att den beloppsmässiga begränsningen för penningvinster till 500 kronor
slopas,

- att tillståndsplikten slopas för lokala föreningslotterier också bedrivna
från fast försäljningsställe samt för regionala och riksomfattande lotterier,

- att regeringen skall kunna ge tillstånd till sådant automatspel som ger
vinst i form av pengar, värdebevis, spelpoletter eller liknande i enlighet med
vad som föreslogs av lotteriutredningen,

- att ideella organisationer ges rätt att anordna lotterier av samma typ som
det s.k. Trisslotteriet, som idag bedrivs i monopolställning, samt

- att de ideella organisationerna ges lika rätt att utveckla nya spelformer.

Vi vidhåller dessa förslag, som avslogs av riksdagsmajoriteten våren 1988.

Andel i Tipstjänsts överskott

AB Tipstjänsts omsättning har de senaste åren ökat med ca 600 miljoner
kronor per år och uppgick till ungefär fem miljarder kronor 1987. Detta år
redovisade bolaget en vinst på i det närmaste 1,3 miljarder kronor, som enligt
gällande regler inlevereras till statskassan.

Tipstjänsts spelverksamhet bygger i stor utsträckning på idrottsrörelsens
egna aktiviteter. Genom olika punktinsatser och genom sponsring går en del
av Tipstjänsts medel redan i dag till idrotten.

För 1987 uppgick dessa satsningar till nästan 60 miljoner kronor. Storleken
och inriktningen på detta stöd avgörs emellertid av bolaget självt. Ett belopp
på ca 12 miljoner kronor avsåg ersättning till Svenska Fotbollförbundet för
dess åtagande att bedriva tävlingsverksamhet enligt en viss överenskommen
spelordning och att delta i en internationell fotbollsturnering med visst antal
lag. 20 miljoner kronor avsattes för anläggningar och arenaförbättringar. Ca
15 miljoner kronor avsåg överskott och viss ytterligare ersättning vid en
tipsomgång - den s.k. Stora Tipsveckan. Detta fördelades mellan Riksidrottsförbundet,
vissa specialförbund, deltagande aktiva fotbollsklubbar
samt föreningar som deltagit i marknadsföringen. Den direkta sponsringen
av föreningar uppgick till 3,6 miljoner kronor.

Enligt vår uppfattning bör en mera generell och uthållig form för
överförande av medel från Tipstjänst till idrotten införas. Det kan exempelvis
ske genom att en viss bestämd andel av överskottet från Tipstjänsts
spelverksamhet går till idrottsrörelsen. Dessa medel bör i första hand
kanaliseras så att de lokala föreningarna och deras verksamhet och aktiviteter
gynnas. I detta sammanhang skall också handikappidrotten uppmärksammas.
Regeringen bör uppta överläggningar med Riksidrottsförbundet för att
diskutera omfattning och fördelningsprinciper. Självfallet skall Tipstjänst
även fortsättningsvis kunna ingå sponsoravtal som ett led i marknadsföringen
av sina produkter.

Redan för budgetåret 1989/90 bör, enligt vår mening, en viss andel av
Tipstjänsts till staten inlevererade överskott överföras till idrottsrörelsen.
Detta belopp bör vara 8 miljoner kronor. Det skall i första hand gå till lokala
föreningar och en viss summa skall därvid gå till handikappidrotten.

Mot. 1988/89

Kr502

5

Föreningens skatter

Även idrottsrörelsen berörs av det ökande skatteuttaget. Utrymmet för
frivilliga bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter har, som tidigare nämnts,
inskränkts hos de enskilda människorna till följd av det ökade skatteuttaget.
Den direkta skattebelastningen för föreningar och förbund är många gånger
alltför stor.

Ett stort problem i detta avseende är debiteringen av arbetsgivaravgifter.
Detta behandlas i ett särskilt avsnitt.

Inkomstbeskattning

Efter förslag från den dåvarande borgerliga regeringen befriades de ideella
föreningarna i slutet av 1970-talet i stor utsträckning från inkomstskatt. De
beskattas endast för inkomst av fastighet och inkomst av rörelse. Även
sådana inkomster befrias från skatt om de huvudsakligen har naturlig
anknytning till föreningens ideella verksamhet eller utgör en traditionell
finansieringskälla. Inkomster av kommersiellt bedriven verksamhet skall
däremot i princip beskattas i vanlig ordning. Detta motiveras främst av
hänsyn till risken för snedvridning av konkurrensen med andra rörelseidkare.

En allmännyttig ideell förening är emellertid berättigad till ett grundavdrag
på 15 000 kronor. Sedermera har de ideella föreningarna också befriats
från mervärdeskatt för sådana inkomster som inte inkomstbeskattas.

För att ytterligare förbättra de ideella föreningarnas situation och förenkla
deras hantering bör grundavdraget höjas något och värdesäkras. En avvägning
måste självfallet ske med hänsyn till vad som tidigare anförts om risk för
konkurrenssnedvridning. Enligt vår mening borde grundavdraget kunna
höjas till ca 40 000 kronor i dagens penningvärde.

Bingoskatt

Bingospelet är fortfarande den viktigaste inkomstkällan för idrottsföreningar
generellt sett. År 1985 tillgodogjorde sig idrotten nästan 250 miljoner kronor
genom bingospel. Även här kan emellertid självfinansieringsmöjligheterna
förbättras. Riksdagens majoritet beslöt våren 1988 att från den 1 januari 1989
slopa skatten på bingo med varuvinster och att sätta ner den till 3 % av
tillståndsbeloppet när det gäller bingospel med penningvinster. Enligt vår
mening bör bingoskatten emellertid slopas även när det gäller spel med
penningvinster. En särskild avgift bör kunna tas ut i syfte att täcka
kostnaderna för tillståndsgivning och kontroll av verksamheten. Reglerna
för hur bingospel anordnas bör också ändras i några avseenden. Kravet på att
behållningen av bingospel skall vara minst 15% bör tas bort. Någon
begränsning av storleken på högsta belopp när det gäller penningvinster bör
inte finnas.

Reklamskatt

Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar
och förbund. Det kan gälla annonser i programblad, arenareklam och

Mot. 1988/89

Kr502

6

annat. Enligt vår mening bör reklamskatten kunna slopas i de fall detta inte
snedvrider konkurrensen med kommersiella media. Regeringen bör utreda
frågan och återkomma till riksdagen med förslag.

Beskattning av idrottsutövare och ledare

Ett stort oavlönat ideellt arbete läggs ned inom idrottsrörelsen. Emellertid
utgår ekonomisk ersättning i vissa fall till såväl ledare som aktiva. Dessa
ersättningar skall naturligtvis beskattas i likhet med alla övriga inkomster.
Det finns emellertid behov att ändra beskattningsreglerna i två avseenden.

Sedan några år tillbaka finns ett särskilt avdrag för idrottsutövare. Det kan
uppgå till maximalt 3 000 kronor och är avsett att ersätta en detaljerad
redovisning av alla de olika kostnader som såväl aktiva som ledare inom
idrottsrörelsen har för träningsmateriel, utrustning etc. Det är ett schablonavdrag
som avser faktiska kostnader och leder till ett förenklat deklarationsoch
taxeringsarbete. Med tanke på kostnadsutvecklingen bör avdraget höjas
till 5 000 kronor.

Ett annat problem när det gäller idrottsutövares inkomstbeskattning är de
kraftiga marginalskatter som drabbar stora inkomster som kan intjänas
under en relativt kortvarig idrottskarriär. Ett stort antal svenska elitidrottare
har av denna anledning valt att av skattemässiga skäl bosätta sig utomlands.
Visserligen finns i dag möjlighet att genom särskilda avsättningar till
pensionsförsäkringar få till stånd en viss inkomstutjämning. Dessa möjligheter
är emellertid inte tillfyllest.

Det krävs därför nya regler om inkomstutjämning för idrottsutövare.
Dessa bör innebära att en stor andel av inkomsterna varje år kan avsättas till
ett särskilt konto. Insatta medel undantas från beskattning till dess uttag
sker.

Socialavgiftsfrågan

Genom en regeringsrättsdom år 1985 i ett mål rörande ishockeymålvakten
Benny Westblom fick många idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk
belastning. Domen förändrade de idrottsaktivas socialrättsliga ställning så
att de jämställs med anställda. Sociala förmåner skall således utgå för
idrottsutövare även om de har annan verksamhet som huvudsaklig inkomstkälla.
Därmed skall också socialförsäkringsavgifter utgå. Föreningarna får
således utöver överenskomna ersättningar betala dryga avgifter.

Ett flertal motioner som syftade till att lösa detta problem behandlades av
riksdagen hösten 1988. Socialförsäkringsutskottets socialdemokratiska majoritet
avstyrkte bifall till samtliga motioner med följande motivering:

”Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens skyldigheter att
betala socialavgifter i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:1.
Utskottet hänvisade till tidigare ställningstagande och uttalade förståelse för
att den ändrade situationen kan medföra ekonomiska problem för många
idrottsföreningar. Utskottet hade dock den principiella uppfattningen att
inkomster i samband med idrottsutövning i likhet med andra inkomster bör
grunda rätt till socialförsäkringsförmåner och föranleda att socialavgifter
erläggs. — Utskottet fann mot denna bakgrund inte anledning att förorda

Mot. 1988/89

Kr502

7

någon ytterligare utredning i syfte att helt eller delvis befria idrottsrörelsen
från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för utgivna ersättningar eller
att göra några uttalanden om behovet av fortsatta statsbidrag för att täcka
sådana avgifter. Utskottet avstyrkte därför bifall till föreliggande motioner i
ämnet. Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande och
avstyrker bifall till de nu förevarande motionerna.”

Regeringen och riksdagens majoritet avser uppenbarligen inte att vidta
några åtgärder för att ta bort eller lindra effekterna av den redovisade
regeringsrättsdomen.

Riksidrottsförbundet har i en utredning som presenterades i september
1986 lagt fram tre förslag till lösning:

Alternativ 1 innebär att idrottsutövare skall erhålla de lagstadgade sociala
förmånerna utan att avgifter behöver erläggas. Alternativet kan tillgodoses
på olika sätt.

Alternativ 2 innebär att inga avgifter skall erläggas på idrottsutövares
ersättning och att staten därmed ej tillhandahåller det lagstadgade skyddet. I
stället för det statliga skyddet erhåller idrottsutövaren ett skydd via privat
försäkring som föreningen tvingas att teckna enligt lag. 1 denna lag bör
stadgas det minimiskydd som en sådan försäkring måste innehålla.

Alternativ 3 innebär att idrottsrörelsen erlägger avgifter för de idrottsutövare
som uppbär en årlig idrottsersättning överstigande två basbelopp (för
år 1989 55 800 kronor). För dem med ersättningar därunder skall i stället
alternativ 2 gälla.

Enligt vår mening måste den grundläggande principen vara att en
idrottsutövare eller någon annan som är verksam inom idrottsrörelsen skall
ha samma förmåner som vid normala anställningar om idrottsverksamheten
är den huvudsakliga inkomstkällan. 1 dessa fall skall självfallet socialförsäkringsavgifter
utgå. I de fall en annan huvudinkomst föreligger bör det ges
möjlighet för idrottsutövaren och hans/hennes förening att träffa en överenskommelse
om huruvida sociala förmåner skall utgå. Frågan kan i varje
enskilt fall således lösas genom förhandling mellan den enskilde och
föreningen. Självfallet skall avgifter utgå i de fall man kommer överens om
att förmåner skall utgå.

Denna lösning innehåller drag av såväl alternativ 2 som alternativ 3 i
Riksidrottsförbundets utredning. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen
förslag enligt de riktlinjer vi ovan redovisat.

Statliga och kommunala bidrag

I det föregående har vi lagt flera förslag som syftar till att öka möjligheterna
för självfinansiering inom idrottsrörelsen. Detta innebär inte att vi föreslår
några minskningar i nu utgående bidrag. Genom att föreningar och förbund
ges större möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation minskar
emellertid bidragsberoendet.

Frågan om statens stöd till de lokala föreningarnas verksamhet har
diskuterats under flera år. Utformningen leder till mycket ”pappersarbete”
och öppnar vissa möjligheter till fusk. I flera utredningar, senast i folkrörelseutredningens
betänkande (SOU 1987:37), har förslag om förändringar lagts
fram. Folkrörelseutredningen föreslog exempelvis att det lokala stödet med

Mot. 1988/89

Kr502

8

fördel kunde utbetalas till kommunerna som därefter hade att ansvara för att
pengarna kom den lokala föreningsverksamheten till del. Eventuella kommande
förändringar bör, enligt vår mening, genomföras i samförstånd med
idrottsrörelsen och övriga organisationer.

Denna motion behandlar frågor som i många avseenden berör andra
ideella organisationer än idrottsrörelsen. De förslag vi lägger fram gäller
självfallet i berörda delar även dessa.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande statens utseende av representanter i
Riksidrottsstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om främjandeorganisationerna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om idrottsgymnasier,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande s.k. idrottsplutoner,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om idrottslärarutbildningen,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande handikappidrott,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande åtgärder mot doping,3]

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en utökning
av ideella organisationers andel av den totala spelmarknaden,

5. att riksdagen beslutar att penningvinster i lokala, regionala och
riksomfattande föreningslotterier skall tillåtas enligt vad som anförts i
motionen,

6. att riksdagen beslutar slopa den beloppsmässiga begränsningen
för penningvinster i lotterier,

7. att riksdagen beslutar slopa tillståndsplikten också för lokala
föreningslotterier bedrivna från fast försäljningsställe,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande automatspel,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för ideella
organisationer att anordna lotterier av samma typ som det s.k.
trisslotteriet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande ideella organisationers rätt att utveckla
nya spelformer,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande en generell och uthållig form för
överförande av medel som inlevereras från Tipstjänst till idrottsrörelsen,

Mot. 1988/89

Kr502

9

12. att riksdagen beslutar överföra 8 miljoner kronor från Tipstjänst
under kommande budgetår inlevererade överskott till idrottsrörelsen i
enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
grundavdraget vid inkomstbeskattningen för ideella organisationer
enligt vad som anförts i motionen,4]

[att riksdagen beslutar att slopa bingoskatten,4]

[att riksdagen hos regeringen begär utredning om slopande av
reklamskatten i vissa fall enligt vad som anförts i motionen,4]

[att riksdagen beslutar höja schablonavdraget för idrottsutövare
till maximalt 5.000 kronor från och med inkomståret 1989,4]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om inkomstutjämningsmöjligheter
för elitidrottare i enlighet med vad som anförts i
motionen,4]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
debitering av socialförsäkringsavgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen5].

Stockholm den 13 januari 1989
Bo Lundgren (m)
Hugo Hegeland (m)	Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svenson (m)	Ingegerd Troedsson (m)
Knut Wachtmeister (m)	Margit Gennser (m)
Ingrid Sundberg (m)	Lars Ahlmark (m)
Göran Åstrand (m)	Lars Ahlström (m)
Elisabeth Fleetwood (m)	Karin Falkmer (m)
Sten Svensson (m)	Charlotte Cederschiöld (m)
Gullan Lindblad (m)	Ingvar Eriksson (m)
Hans Dau (m)	Ingrid Hemmingsson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)	Inger René (m)
Bertil Persson (m)	Per Stenmarck (m)
Hans Nyhage (m)	Wiggo Komstedt (m)

1 1988/89:Ub803

2 1988/89:Fö406

3 1988/89:So416

4 1988/89: Sk326

5 1988/89:Sf225

Mot. 1988/89

Kr502

10