Motion till riksdagen
1988/89 :Kr5

av Olof Johansson m. fl. (c)

Med anledning av skr. 1988/89:70 om ungdomsfrågor

Kultur är inte bara Dramaten och Operan. Kultur är också nyårsrevyerna
och ”Eldorado” på radion. Närmast och mest betydelsefullt är musiken.

Musik är det överlägset största intresset för ungdomar; att lyssna, att
tillhöra en stil: punkare, hårdrockare, syntare eller bara slappna av till ljuva
toner.

Ungdomar bygger upp sina liv kring denna musik. Trygghet och gemenskap
förmedlas genom ljudvågor.

För många ungdomar är lyssnandet inte tillräckligt. Man vill uttrycka sina
känslor, förmedla sitt budskap. Då tar man musiken till hjälp.

Idag finns det uppskattningsvis 40 000 källarband. De består av tjejer och
killar som skapar något tillsammans, som de är stolta över och står för.

Denna breda (ibland bortglömda) verksamhet är en del av dagens
ungdomskultur.

Unga skall kunna känna tillit till sig själva och sina medmänniskor. Vuxna
borde ägna sig mindre åt att moralisera över ungdomars beteende och kultur
och mer åt att kanalisera den kraft som finns. Den tar sig bl a uttryck i
kunskapssökande, musikutövande, teaterverksamhet och idrott.

Samhället kan inte lova alla ungdomar ett lyckligt liv. Men vi måste göra
allt för att den uppväxande generationen skall få en god grund att stå på för
att kunna känna framtidstro. Vi är övertygade om att en sådan grund inte
bara består av materiella ting. Den sidan är förhållandevis väl tillgodosedd.

Möjligheterna att påverka sin egen situation är små för de allra flesta
ungdomar. Många tvingas fortsätta att flytta för att få arbete och/eller
utbildning. På den nya orten trängs de längst bak i bostadskön tillsammans
med andra ungdomar i hopp om en lägenhet. Följderna av regional obalans
går ut över alla ungdomar, oavsett ursprung eller bostadsort. Ungdomen
upplever ofta möjligheten att påverka samhällsutvecklingen som liten.

Att få lugn och arbetsro i skolan är nödvändigt för att kunna tillgodogöra
sig en utbildning. Det försvåras av dagens stora klasser. Skolan är det område
där nya pengar gör den största nyttan för att ge ungdomar en god grund att stå
på.

Politiken formas av de vuxna. Barn och ungdomar har svårt att göra sina
värderingar och sin livssituation gällande. Miljöhot liksom frågor om krig och
fred engagerar starkt liksom oro för den egna situationen, arbete, bostad,
sjukdom (t ex HIV/aids), skolan, frågor om rätt och fel - mitt och ditt.
Kulturfrågorna är en tydlig yttring av ungdomars särskilda värderingar och
prioriteringar.

I samband med budgetpropositionen överlämnade regeringen också en Mot. 1988/89

skrivelse om ungdomsfrågor till riksdagen. Tyvärr tycks det som om Kr5

skrivelsen kommit til! för att med ord mer än handling markera aktivitet.

Sanningen är nämligen att budgetpropositionen innehåller litet som kan
glädja ungdomar. Centerpartiet anser att ungdomsfrågorna i vidaste mening
är så centrala att de borde utvecklas i ett program, som antas av riksdagen.

Regeringens skrivelse till riksdagen inbjuder inte till ett sådant ställningstagande.
Riksdagen bör därför, i anledning av skrivelsen, begära ett konkret
program för ungdomsfrågor, vilket kan ligga till grund för det fortsatta
arbetet.

En naturlig utgångspunkt för programarbetet är att främja ungdomarnas
självständighet, utveckling, framtidstro och integritet samt att utveckla
attityderna för demokrati, solidaritet och jämställdhet.

Under allmänna motionstiden har centerpartiet på en rad områden väckt
konkreta förslag som också kan ligga till grund för ett konkret handlingsprogram.
Nedan erinrar vi om en rad av dessa förslag.

Utbildning

Utbildning och forskning är en drivkraft i samhällsutvecklingen som blir allt
viktigare. En helhjärtad satsning på ett kvalitativt högtstående utbildningsväsende
- det är idag vår viktigaste investering för framtiden.

Utveckling är inte bara en fråga om materiella förutsättningar.Det handlar
i lika hög grad om sociala och kulturella förhållanden. Det gäller att ge
individen goda möjligheter till utveckling och livskvalitet. När det gäller den
personliga utvecklingen måste jämställdhetsaspekten ha en central roll.

Mot denna bakgrund anser centern att den nedrustning av det svenska
utbildningsväsendet som nu pågår och som under 1980-talet bl a inneburit
minskade staliga insatser är oacceptabel. Utbildningsområdet måste undantas
från kvalitetssänkande besparingar och istället ges successivt ökade
resurser. Resurserna måste fördelas rättvist över hela landet så att utbildningsutbudet
blir tillgängligt för alla. Ungdomar har samma rätt som andra
att ställa krav på sin arbetsmiljö. Det innebär bl. a.

- Högst 25 elever i varje klass i hela grundskolan

- Bra lokaler och läromedel

- Gymnasieskola för alla

- Bättre mat och miljö att äta i.

Centern har under en följd av år krävt en totaldimensionerad gymnasieskola
som ger utrymme för alla ungdomar under 20 år att få en avslutad
gymnasieutbildning. Detta kan då ske direkt efter grundskolan eller senare
då eleverna tas in som äldresökande. Den studieförberedande delen av
gymnasieskolan bör förändras mot färre linjer och ges ”bredare ingångar”.

Även antalet yrkesinriktade linjer bör minska.

Den reformering av yrkesutbildningen som har inletts måste nu fullföljas i
snabb takt. Regeringen och riksdagen måste med kraft hävda principen om
elevstatus för den del av utbildningen som kommer att vara förlagd till
arbetslivet. En angelägen förnyelse och modernisering av yrkesutbildningen
får inte hindras av kortsiktiga partsintressen.

Centern anser att engelska skall läsas på lågstadiet och att skolöverstyrel- Mot. 1988/89

sen ges i uppdrag att utreda frågan om ytterligareett obligatoriskt språk på Kr5

högstadiet. Vidare bör språkprogrammet för gymnasieskolan ses över.

Invandrarnas språkkunskaper skall tas till vara på ett mer organiserat sätt.

Åtgärder krävs för att göra läraryrket så attraktivt att fler ungdomar söker
sig till den nya lärarutbildningen. För detta krävs en bättre personalpolitik,
konkurrenskraftiga löner och en ordentlig informationskampanj, riktad till
gymnasieskolans elever.

Utveckla högskolan

Centern förordar ett system för friare studier inom det filosofiska fakultetsområdet
som skulle innebära att studenterna kan välja den ämneskombination
som de finner lämpligast för en fil kand-examen. Linjerna kan kvarstå
som ett slags frivilliga studiepaket som studenterna kan använda eller avstå
ifrån. Tillgång till god utbildning är en nyckelfaktor då det gäller att ge
människor tillgång till arbete, service, kultur och en god miljö, d v s att skapa
välfärd i vid mening men också för att fördela denna välfärd på ett rättvis sätt.

Inte minst gäller detta tillgång till utbildning på högskolenivå.

Mot denna bakgrund är det god politik att öka antalet årsstudieplatser på
högskolan, att bredda underlaget för de befintliga regionala högskolorna och
att skapa nya högskoleorter.

Internationalisering

I vår nära omvärld ökar det nordiska samarbetet och vi närmar oss alltmer
den västeuropeiska gemenskapen. Kontakterna med andra länder, USA,

Östeuropa och Asien vidgas. En grundläggande förutsättning för allt detta är
goda språkkunskaper.

För att Sverige på någorlunda lika villkor skall kunna delta i utbildningsutbytet
med andra länder på högskolenivå krävs att våra högskolor också ger
kurser på andra språk än svenska. På samtliga nivåer gäller naturligtvis att vi
måste få till stånd ett utökat lärarutbyte med andra länder och att Sverige
deltar i de internationella utbildningsprogrammen.

Vetenskapen är till sin karaktär internationell. En intensiv samverkan
mellan de svenska högskolorna och annan svensk vetenskaplig verksamhet
och liknande institutioner i vår omvärld är därför av allra största betydelse.

Detta behov av omfattande internationella kontakter gäller såväl forskare
som studenter inom grundutbildningen.

Det finns anledning att med särskilt stort intresse se på utvecklingen inom
EG. Inom det s k Erasmus-projektet bygger man för närvarande upp

möjligheter för studenter att med stor frihet välja studieort inom EG

området. Det är viktigt att Sverige blir delaktigt i detta projekt. Likaså bör

Sverige eftersträva att bygga upp ett system med bilaterala avtal som

underlättar studentutbyte med exempelvis USA, Japan, Östeuropa och
länder i tredje världen.

Det nordiska utbytet är av särskilt stor betydelse för oss. Här måste strävan
vara att skapa en situation där det råder full frihet för nordiska studerande att
bedriva studier vid vilken nordisk läroanstalt som helst. Det bör vara en 5

1* Riksdagen 1988189. 3sami. Nr Kr4-6

parallell till den fria nordiska arbetsmarknaden. Givetvis skall samtliga Mot. 1988/89

studiesociala förmåner gälla oavsett i vilket nordiskt land man studerar. Kr5

Sverige bör i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet verka för en
överenskommelse av detta.

Från centerns sida ställer vi upp fyra punkter som grund för en reformering
av studiemedelssystemet.

1. Skuldbördan efter studietiden måste kraftigt lättas. Detta är enligt alla
undersökningar den viktigaste åtgärden för att trygga rekryteringen till
högre studier och minska den sociala snedrekryteringen.

2. Studiemedlen ska ge drägliga levnadsförhållanden under studietiden.

Totalbeloppet måste höjas så att den studerande garanteras en rimlig
levnadsstandard under studietiden.

3. Systemet ska konstrueras så att subventionen i systemet lyfts fram.

Merparten av subventionen skall läggas på en stor bidragsdel.

4. Studiemedelssystemet skall skapa så lite byråkrati som möjligt och vara
enkelt och överskådligt.

Centerpartiet anser att man genom att införa en studielön kan åstadkomma
ett studiefinansieringssystem som stimulerar fler till en längre utbildning. I
vår modell erhåller den studerande en studielön på 100 % av basbeloppet
(1989, 27 900 kr.). Denna studielön kompletteras med statsgaranterade lån
på upp till 80 % av basbeloppet.

Bostäder åt unga

Centerpartiet ser mycket allvarligt på de akuta bostadsproblem som stora
ungdomsgrupper står inför. Ungdomarnas situation på bostadsmarknaden
måste kraftigt förbättras.

Behovet av lägenheter från en växande grupp ungdomar och ökad andel
ensamhushåll har av regeringen mötts med en politik som genom förändrade
låneregler stimulerat till sammanslagning av små lägenheter till större.

Antalet ungdomar mellan 20-24 år har sedan mitten av 1970-talet ökat med
ca 75 000. Detta har medfört att andelen ungdomshushåll sedan mitten av
1960-talet ökat med ca 10 % och nu uppgår till 35 % av det totala antalet
hushåll. Samtidigt har andelen smålägenheter minskat.

Regeringens insatser för att öka tillgången på bostäder för ungdomar är
otillräckliga. De räcker endast till att marginellt påverka den akuta bostadsbristen
för ungdomar och beaktar överhuvudtaget inte de grundläggande
orsakerna till den uppkomna situationen. Centern anser att ett effektivt
åtgärdsprogram snarast måste tas fram för att komma till rätta med
ungdomars bostadsproblem på både kort och lång sikt.

Detta åtgärdsprogram bör enligt centerns mening ha följande inriktning:

- Det gäller först och främst åtgärder för att minska trycket på bostadsmarknaden
främst i storstadsområdena. Centern föreslår en kraftigt
förstärkt regionalpolitik för att skapa en mer balanserad utveckling i hela
landet. I Stockholm har de senaste åren byggts 1 lägenhet per 2,7 nya
arbetstillfällen.

- Villkoren för det statliga stödet till byggande måste förenklas. Lån skall
kunna ges till enklare men ändå funktionsdugliga bostäder.

- Bosparande för ungdomar. Vi föreslår inrättandet av personliga investe- Mot. 1988/89

ringskonton. Insättningar på kontot är avdragsgilla vid taxeringen. Kr5

Medlen kan användas till bostad, företagande eller studier. Denna typ av

långsiktigt sparande i kombination med bra lånemöjligheter skapar reella
möjligheter för ungdomar att förvärva bostadsrätter eller egnahem.

- Rädda smålägenheterna! Många ungdomar vill helst ha en liten billig
lägenhet. Lånen till ombyggnad har medverkat till en lyxsanering eller
sammanslagning av smålägenheter till stora. Centern kräver ett omedelbart
stopp för sammanslagning av smålägenheter.

- Ett särskilt statligt stimulansbidrag på 30 000 kr inrättas som skall utgå till
kommunerna för varje ny lägenhet under 65 m2 som tillskapas.

- Införande av en 25-procentig investeringsavgift på nya lokaler för att styra
över byggandet till bostadssektorn och bromsa utbyggnaden av kontorsoch
lokalytor i de mest expansiva storstadsregionerna.

Barn i storstad

Livsvillkoren för barn i storstäderna är ofta påfrestande. Mer än på andra håll
i landet är vardagens viktiga funktioner skilda från varandra. Bostadsområden-
och arbetsområden, servicecentra och fritidsområden är avgränsade
från varandra. Ökande trafik och luftföroreningar drabbar barnen värst.

Många barn och ungdomar upplever att de står utanför vuxnas vardag.

Deras nära och varaktiga vuxenkontakter är få. Långa avstånd mellan
boende och vuxnas arbetsplatser bidrar till att stänga barnen ute. De får
ingen realistisk bild av vuxentillvaron.

Expansionen måste begränsas för att barn och ungdomar skall kunna
uppleva en god livskvalitet. Den fortsatta utvecklingen måste styras av en
samhällsplanering som bättre än hittills utgår från barnens bästa. Samtidigt
krävs åtgärder som begränsar redan inbyggda brister i storstaden. Regeringen
har inte, trots olika utredningar och arbetsgrupper, presenterat något
sammanhängande program för åtgärder för att förbättra framför allt
storstadsbarnens situation. Barnmiljörådet bör få i uppdrag att utarbeta ett
samlat och övergripande handlingsprogram för barn i storstadsmiljö.

Vuxenstöd mot otrygghet

Det finns en otrygghet i vårt välfärdssamhälle som är särskilt tydlig bland
barn och unga. Det märks bl a genom mobbning,ungdomsvåld och oro i
skolan. En fruktansvärd konsekvens av barns och ungdomars problem är
antalet självmord bland barn och unga.

Barn och ungdomar saknar ofta stöd från och kontakter med vuxenvärlden.
Centern anser att regeringen skall ta initiativ för att ge utbildning till
berörda personalgrupper men också att tillgodse föräldrautbildningsbehov i
detta avseende.

Lokal ungdomsverksamhet

Det finns stor enighet om att barn- och ungdomsorganisationerna spelar en
betydelsefull roll för att uppnå de av riksdagen uttalade ungdomspolitiska
målen att utveckla demokratin, stimulera samhällsengagemang, skapa

samhällsmiljöer, öka jämlikheten och skapa samhörighet. Idrottsföreningar- Mot. 1988/89

na, som har ca 80 % av den lokala ungdomsverksamheten, har härvidlag en Kr5

mycket stor betydelse. Ungdomsorganisationerna gör en kontinuerlig och

långsiktig insats för att ge dagens ungdomsgenerationer denna humanistiska

grund att stå på. Organisationernas insatser bygger på arbete av och för

ungdomar. Detta går inte att jämföra med kampanjer, organiserade av

myndigheter.

Det är viktigt att stödets utformning inte hämmar uppkomsten av nya
ungdomsorganisationer som inte har sina rötter i traditionell folkrörelsestruktur,
utan som representerar den unga generationens sätt att vilja
organisera, prioritera och aktivera sin fritid och sitt engagemang. Ett
exempel på en sådan organisation är Non Fighting Generation.

Det lokala aktivitetsstödet har trots sin höjning till 12 kr per sammankomst
minskat avsevärt i värde. Centerns föreslår därför en höjning till 17 kr som en
första etapp för att öka möjligheterna till lokal ungdomsverksamhet.

Bredda utbudet av fritidsaktivitet för flickor

Fritidsutbudet har ofta en inriktning som främst tillgodoser de fritidsaktiviter
som pojkar utövar, t ex fotboll, bandy, ishockey, motorsport etc. De
fritidsaktiviteter som flickor ofta föredrar får oftast ett mycket sämre stöd
från såväl kommunerna som från de ideella föreningarna. Det är oftast
lättare att driva igenom beslut om en ny ishall än att bygga ett ridhus, vilket
nästan huvudsakligen frekventeras av flickor.

Möjligheterna att bedriva olika typer av kulturella aktiviteter är också
oftast betydligt sämre än t ex idrottsutövande. Flickors intresse för sång,
musik, konst och andra kulturella aktiviteter får inte heller alltid berättigat
utrymme i de fritidsaktiviteter som erbjuds.

Enligt vår mening måste flickor och pojkar ha samma möjligheter att utöva
olika typer av fritidsaktiviteter, oavsett intresse och läggning. Det ankommer
framför allt på kommunerna att ta ansvar för detta.

Resor och kommunikationer

Bussar och tåg har störst betydelse för ungdomar och de äldre. Det är bra att
det nya systemet för reserabatter betytt att den minskning av de studerandes
resor med SJ som ägt rum under en följd av år nu har förbytts i en ökning.

Det finns dock ungdom och studerandegrupper som inte har möjlighet att i
någon större utsträckning utnyttja rabatterna. Detta gäller dem som bor i
områden där kommunikationerna i övrigt är bristfälliga.

Centern kan inte acceptera att regeringen förbiser detta. Giltigheten att
utnyttja reserabatter bör utsträckas till länstrafiken, såväl på bussar som på
järnväg.

Ungdomars arbete

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete
eller utbildning. Ett välfärdssamhälle kan inte acceptera att unga människor
inte får fäste på arbetsmarknaden. Insatserna från samhället måste inriktas
på att förutsättningar för varaktiga jobb skapas över hela landet på den

ordinarie arbetsmarknaden. En sådan politik är också grunden för ungdo- Mot. 1988/89
mars sysselsättning. Kr5

Arbetsmarknaden måste bli öppen i ordets egentliga bemärkelse.Det
ställer ökade krav på insatser bl a från skolans sida. Skolan har skyldighet att
tillsammans med de arbetsvårdande myndigheterna underlätta övergången
från skola till arbete.

Alla unga handikappade och nyhandikappade skall ha alternativ försörjning
till förtidspension så länge de deltar i rehabilitering. Ersättningen måste
utformas så att den ekonomiskt inte missgynnar enskilda handikappade i
förhållande till dem som har pension. Förtidspensionering skall ej utgöra ett
hinder för inträde i arbetslivet. Alla ungdomar behöver få erfarenheter av det
praktiska yrkeslivet som en del av sin utbildning/introduktion på arbetsmarknaden.
För ungdomar med funktionsnedsättningar är detta angeläget.

Arbetsmiljön

Det ökade antalet arbetsskador, ofta hos unga människor, är ett slöseri med
både mänskliga och ekonomiska resurser som är oacceptabelt. Kraftfulla
åtgärder måste sättas in för att förebygga och undvika arbetsskador och
skapa en bättre arbetsmiljö, både fysiskt och psykiskt.

Kemikalierna på arbetsplatserna ger problem på både kort och lång sikt.

Monotona arbetsmoment ger förslitningsskador även i arbeten som kan
uppfattas som fysiskt lätta. De tunga belastningsskadorna framträder nu
främst i vård- och omsorgsarbeten.Dessa arbeten har ofta också pressande
psykiska förhållanden. Datautvecklingen innebär att allt fler får problem när
det gäller bildskärmsarbete - det gäller både ögonproblem och allergiska
eller andra reaktioner. De nya arbetsmiljöfrågorna är dem de unga kan
komma att dras med hela livet - om inget görs.

Vi vill för vår del förorda ett aktionsinriktat arbete med siktet inställt på de
konkreta problem som finns och uppstår i arbetsmiljön.

- Kemikaliehoten i alla samhällsmiljöer måste minska

- Den psykosociala samhällsmiljön måste i ökad utsträckning präglas av
gemenskap mellan människorna och ett ömsesidigt ansvarstagande

- Arbetsplatserna och arbetsredskapen måste utvecklas från varje individs
situation

- Samhället måste gå i spetsen för ett arbete inriktat på sunda levnadsvanor

- Arbetsmiljöfrågorna måste inta en roll i det internationella ekonomiska
samarbetet

- De monotona arbetena måste förändras

- Idag är många ungdomar dåligt tränade fysiskt. Alla ungdomar bör
stimuleras att bygga upp sin kropp för att ha en bättre beredskap inför
arbetslivet. Gymnastiken i skolan bör därför förändras.

Barns rättigheter

Av jordens befolkning är nära hälften barn under 15 år. I utvecklingsländerna
dör 80 000 av dessa barn varje dag. 80 000 barn, det är ett helt Gävle om

dagen. 90 procent av de dödsfallen hade kunnat förhindras med enkla Mot. 1988/89
metoder. Med rent vatten, bättre hygien, bra mat, tak över huvudet och Kr5
kläder på kroppen. Saker som bara skulle kosta en bråkdel av världens årliga
rustningskostnader.

I industriländerna är det också många barn som far illa. Sprit- och
drogmissbruk och misshandel är för många barn i den rika världen en tragisk
verklighet.

Vi anser att det behövs en fördjupad debatt om barns rättigheter och
samband mellan rättigheter, utveckling och uppväxtvillkor i i- och u-länder.

De handikappade i tredje världen är en särskilt utsatt grupp.

Ett nordiskt institut för barns rättigheteer, utveckling och miljö bör
inrättas. Institutet bör ha en fristående ställning. Institutet skall kunna
fungera som ett fakta och dokumentationscentrum men också som ett forum
för samtal över gränserna genom seminarier och kursverksamhet. Vi tror att
det skulle kunna fungera både som en kunskapsbank och en pådrivare i
frågor som rör barns rättigheter och efterlevnaden av dessa. Ett nordiskt
institut skulle markera den vikt som de nordiska länderna ger dessa frågor.

Invandrarungdom

Riksdagen beslöt 1984 att de riktlinjer för invandrarpolitiken som fastställdes
i mitten av 1970-talet skall fortsätta att gälla som mål för samhällets insatser.

Riktlinjerna brukar delas upp i tre huvudmål, nämligen jämlikhet, valfrihet
och samverkan.

Jämlikhetsmålet bör ses som det mera övergripande målet för invandrarpolitiken.
Det innebär att man dels ska uppnå lika rättigheter och dels ha
likvärdiga möjligheter.

Valfrihetsmålet ger invandrarna rätt att kunna leva och verka i den svenska
samhällsgemenskapen och samtidigt behålla och utveckla sitt kulturarv.

Det tredje målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig samverkan
bör komma till stånd mellan invandrare och majoritetsbefolkningen.

Redan en ytlig granskning av några olika samhällsområden ger vid handen
att riksdagens mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan långt ifrån uppfylls
på det sätt som var tänkt. Det gäller arbetsmarknaden, skolan, hemspråksundervisning,
radio och TV och stödet till föreningar, tidningar, kyrkor och
kultur.

Trots att allmänna opinionen gått i riktning mot större tolerans och ökad
förståelse för invandrare har antalet fall av diskriminering och främlingsfientlighet
ökat.

Eniga riksdagar har vid två tillfällen fastställt målen för invandrarpolitiken.
Riksdagen har därmed också ett ansvar för att målen uppfylls i
samhället. Finns det uppenbara brister bör också riksdagen ta initiativ till
åtgärder som löser problemen.

Asylsökande barnfamiljer och ensamma flyktingbarn

Utredningen i ärenden rörande asylsökande barnfamiljer är i många fall
otillräcklig. Det uttalande som dåvarande invandrarministern gjorde i
proposition 1983/84:144 angående beaktande av omständigheter av humani- 10

tär natur, häisoaspekter m.m. som rör barnen, har i stor utsträckning
åsidosatts.

Invandrarverket har i skrivelse till Rikspolisstyrelsen framhållit betydelsen
av att även flyktingbarnens situation uppmärksammas och utreds grundligt.
Dessa utredningar kan ofta vara mycket svåra och måste utföras av
kvalificerad, särskilt utbildad personal. Barnens personliga rättssäkerhet får
icke åsidosättas.

Direktavvisningar av barnfamiljer bör inte ifrågakomma. Ensamma
flyktingbarn, d.v.s. barn som kommer utan vårdnadshavare måste ägnas
särskild uppmärksamhet. Varje enskilt barn måste betraktas som ett
självständigt rättsobjekt. Alla led i flyktingmottagandet måste tillämpa lagar
och bestämmelser så att inga beslut tas som inte bygger på denna grundregel.

Brottsbekämpning
Stoppa video våldet

Till samhällets allra viktigaste uppgifter hör att bekämpa, förebygga och
beivra brott och att garantera medborgarna rättssäkerhet. Dessa uppgifter
klaras för närvarande inte på ett tillfredsställande sätt.

Barns och ungdomars inställning till våld styrs inte bara av föräldrar och
skola. Den allmänna attityden i samhället är viktig. Ökat bruk av narkotika
och alkohol är också bidragande orsaker till ökat våld. Exponering av
extremvåld och våldspornografi kan påverka unga att tolerera våld som
inslag i ett naturligt beteende vid konfliktlösning eller som ren underhållning.
Videogram bör förhandsgranskas för att man skall kunna minska antalet
videogram med våldsinslag.

Folkkampanj mot våldet

Många människor är engagerade i samhällsarbetet via olika ideella organisationer.
Föreningslivet har inte bara en potential att delta i allmänt attitydskapande
arbete utan också en beredskap att direkt delta i samhällsarbetet. I
andra frågor av denna art har massiva informations- och upplysningskampanjer
bidragit till förändrade attityder hos barn och unga. Ett exempel är
kampanjen ”No smoking generation”. Vi anser att det engagemang som idag
finns i samhällsarbetet genom olika ideella organisationer på ett bättre sätt
bör utnyttjas i det brottsförebyggande arbetet. Det gäller också organisationer
som Non fighting generation. Målsättningen bör vara att genom ideella
organisationer i samarbete med skola och berörda myndigheter bygga upp en
folkkampanj mot det ökande våldet i samhället.

Narkotika

Användningen av narkotika är en av de vanligaste orsakerna bakom brott.
Ett viktigt led i brottsbekämpningen är därför att angripa narkotikabrotten.

Kampen mot narkotika måste riktas mot alla led. Det gäller gatulangning,
den enskilde missbrukaren och de s.k. storlangarna.En ”missbrukarbana”
börjar oftast i unga år. Det är därför viktigt att samhällets insatser för att
minska narkotikabrotten inriktas på att avbryta ”banan” på ett tidigt
stadium.

Den lagstiftning som drevs igenom i riksdagen 1988 angående kriminalise- Mot. 1988/89

ring av bruk av narkotika är verkningslös på grund av att fängelse saknas i Kr5

straffskalan. Vi anser att detta skall förändras.

Kampen mot narkotika skall vara ett högt prioriterat område för polisens
verksamhet.

Enligt vår mening bör ordningsbot införas för snatteribrott. Ett ordningsföreläggande
vid mindre snatteribrott utgör enligt vår mening ett exempel på
en snabb, och för den enskilde tillfällighetssnattaren en förhållandevis
skonsam, form av lagföring.

Särskilda insatser för unga lagöverträdare

Föräldrar har ett ansvar för omyndiga barns handlingar. Det är viktigt att
föräldrar lever upp till sitt ansvar. Samhället måste hjälpa och stödja
föräldrar i denna uppgift.

Ett utsträckt föräldraansvar ställer också krav på samhällets olika myndigheter
att underrätta föräldrar när en myndighet får kännedom om sociala
störningar hos barn eller ungdom. Denna skyldighet ska omfatta såväl
polisen som skolan och de sociala myndigheterna. Föräldrarna måste
betraktas som naturliga samarbetspartners för myndigheterna när det gäller
att tillrättaföra en ung människa. Undantag från detta bör ske när det p.g.a.
familjeförhållanden eller barnets allmänna sociala situation bedöms som
olämpligt.

Det har stor betydelse att det finns vårdanstalter som är särskilt anpassade
till svårbehandlade unga lagöverträdare. Det är vår avsikt att återkomma i
denna fråga då regeringen avser att lägga förslag till riksdagen under våren i
detta ärende.

Gärningsmän under 15 år

Samhället har bristande insikter om omfattningen av ungdomsbrottsligheten.
Detta beror främst på att de brott där gärningsmannenär yngre än 15 år,
d.v.s. inte straffmyndig, ej får registreras. Därför är det inte känt om
brottsligheten hos de verkligt unga ökar, minskar eller är oförändrad. När
det gäller brott begångna av så unga gärningsmän är det viktigt att ta hänsyn
till den unges omognad. En registrering på sedvanligt sätt är därför inte
lämplig. Detta innebär dock inte att samhället helt bör åsidosätta möjligheterna
att följa utvecklingen av brottsaktiviteten även hos denna grupp. Ett
visst faktainhämtande bör därför inledas. Statistikinhämtningen bör dock med
bevarad anonymitet för lagöverträdarna - endast omfatta brottstyp och
gärningsmannens ålder.

HIV-aids

En saklig och målgruppsanpassad information är det bästa och säkraste sättet
att hejda smittspridningen. Informationsinsatserna måste inriktas på att inte
bara sprida faktakunskap utan också att åstadkomma förändrade attityder
och förändrat sexuellt beteende.

Enligt vår uppfattning finns det anledning att låta en större del av
informationsmedlen komma frivilligorganisationerna till del för att användas

i deras upplysnings- och utbildningsarbete. Till de allra viktigaste informa- Mot. 1988/89

tionsinsatserna hör de som riktar sig till skolungdomar. Skolan har i det Kr5

sammanhanget en central funktion. En fördjupad information om HIV/aids
bör inte vara en isolerad företeelse utan ingå som en naturlig del i skolans sexoch
samlevnadsundervisning. Inte minst viktigt är att upplysning om andra
sexuellt överförbara sjukdomar inte försummas. Könssjukdomar som clamydia,
kondylom m.fl. sjukdomar kan i sig leda till ytterst allvarliga skadeverkningar,
men innebär också att risken för att HIV-smitta överförs ökar.

En förutsättning för att skolan skall kunna fullfölja sin viktiga uppgift som
informatör är att sex- och samlevnadsundervisningen fungerar tillfredsställande
på alla stadier och på alla linjer. Likaså är det en förutsättning att
skolöverstyrelsen tillförs de resurser som erfordras för att planerat fortbildningsprogram
skall kunna genomföras. Detta arbete måste ske kontinuerligt
för att få effekt.

I det här sammanhanget vill vi också peka på betydelsen av att det i hela
landet, helst i alla kommuner, finns ungdomsmottagningar dit ungdomar
kan vända sig med förtroende i alla frågor som rör sex- och samlevnad,
prevention, graviditet, veneriska sjukdomar m.m. Nyinrättade ungdomsmottagningar
visar att det ofta finns ett stort uppdämt behov av sådan
verksamhet.

Kunskaperna rörande smittoriskernas ökning vid alkoholkonsumtion är
dåligt belysta. Med vetskap om den stora roll detta spelar i spridningen av
andra sexuellt överförbara sjukdomar finns det anledning att uppmärksamma
detta i betydligt högre utsträckning än vad som sker idag.

Vi anser därför att aids-delegationen bör få i uppdrag att i sitt informationsmaterial
mera beakta den stora fara som föreligger vid smittspridning
om kontrahenterna är påverkade av alkohol. Alkoholens inverkan på
omdömet är klart belagt. För att förebygga att detta blir den stora
smittspridningsvägen framöver finns det all anledning att nu ta detta hot på
stort allvar.

Alkoholpolitik

Det nya dryckesmönster som nu utvecklas är oroväckande. Opinionsbildningen
lyckas inte flytta fram positionerna. Det finns ingen som tillräckligt
kraftfullt tar täten för en utveckling för minskad alkoholkonsumtion totalt
och för fler alkoholfria miljöer. Någon motsvarighet till den ändrade
attityden till rökning har inte uppkommit när det gäller alkohol.

Nykterhetsorganisationer och övriga folkrörelser har en viktig roll i detta
sammanhang. Kulturlivet, idrottsrörelsen och massmedia har stor betydelse
för hur trender och beteenden utvecklas.

Drogfria ungdomsmiljöer måste ha bättre förutsättningar. Utan stöd till
positiva alternativ finns små möjligheter att lyckas i arbetet att höja
debutåldern. Riksdagen bör ge bättre förutsättningar för organisationerna
att verka och även ge utrymme för okonventionella initiativ för en bra
ungdomsmiljö.

Enligt vår mening finns skäl att alla samlas till aktion mot en ökad

13

alkoholkonsumtion. Regeringen måste vara beredd att ta en offensiv Mot. 1988/89
tätposition i denna opinionsbildning. Kr5

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställes

att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till program för
en utvecklad ungdomspolitik enligt det i motionen anförda.

Stockholm den 3 februari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

14