Motion till riksdagen
1988/89: Kr412

av Marianne Andersson och Lennart Brunander
(båda c)

Stöd till ungdomsorganisationer

Under flera år i början av 1980-talet drabbades framfor allt Stockholm av
omfattande ungdomskravaller i slutet av sommarloven. Samtidigt kunde
också konstateras, att ungdomsvåldet drastiskt ökade och tog sig allt mer
hänsynslösa uttryck.

Våren 1986 — för snart tre år sedan — bildades Non Fighting Generation
(NFG) på initiativ av polisinspektör Arne Claesson vid Norrmalmspolisen.
Tanken var att NFG skulle vara en organisation av ungdomar som
aktivt ville ta avstånd från våld och droger. Idag är NFG en expansiv
ungdomsorganisation med mer än 1 700 medlemmar enbart i Stockholm
och med 25-talet lokalföreningar över hela landet. Man uppskattar att
medlemsskaran ökar med 20 — 30 ungdomar per vecka.

Under de här åren har NFG haft ett brett utbud av verksamheter och
aktiviteter. Man har hållit 400 — 500 föredrag i skolor och på fritidsgårdar.
Man har arrangerat discoturnéer och mobila discotek. Man har arrangerat
nattbio och startat ett drogfritt discotek Freeze på Fryshuset i Stockholm.
Man har medverkat i statsministerns antivåldssatsning ”Tänk ett slag”
och i försäkringsbolaget Skandias ”Idéer för livet”. Man har på en mängd
olika sätt aktiverat medlemmarna både i anslutning till deras bostads- och
skolort och med gemensamma aktiviteter inom kommunen.

Inte minst har NFGs satsning mot våldet tagit sig konkreta uttryck i
form av jourverksamhet. Åtskilliga ungdomar har i samarbete med bl. a.
polis, psykologer. Röda korset etc utbildats för att kunna arbeta förebyggande
mot våld och tendenser till våld. Utbildningen har bestått av kunskap
om kriminalitet och dess följder, droger, AIDS, första hjälpen, psykologi
etc. Under sommaren 1988 arbetade dessa NFG Special-Jourer intensivt
tillsammans med polis och socialvårdare i Stockholms city, i tunnelbanan,
på nattbussarna och ute på Djurgården. Från tidig kväll till kl. 04.00
på morgonen fanns dessa Jourungdomar ute 5 —6 dagar per vecka.

Speciellt under sommarlovets sista 10 dagar var insatserna mycket omfattande
och jourverksamheten kombinerades då med discotek och nattbio.
Från såväl polis som socialförvaltning har uttalats att det var tack vare
NFGs insatser som vi slapp ungdomskravaller och som omfattningen av
våldet bland ungdom minskade under sommaren.

Men NFG är inte som alla andra organisationer. Man nöjer sig inte med
en medlemsträff i veckan mellan kl. 18.30 — 21.00. För ungdomarna i NFG
handlar det i stället om en slags livsstil — man väljer att stå upp mot våld
och genom detta också mot allt som kan initiera eller skapa grogrund för

våld. Det betyder att man som oftast träffas mycket oftare och att det
bildas kamratgäng av medlemmar, som tillbringar större delen av sin fritid
tillsammans. Detta skapar problem för NFGs möjligheter att erhålla vanliga
organisationsanslag.

Under 1988 har Svenska Bryggareföreningen bekostat i princip all verksamhet
som NFG bedrivit. Under samma period har inte ett enda öre
utgått i bidrag från stat, landsting eller kommun. Inte ens sedvanligt
kommunalt aktivitetsstöd baserat på medlemsantal och verksamhetsomfattning
har utgått. I maj 1988 fick fyra av medlemmarna i NFG ta ett
personligt lån på 150 000 kr. för att verksamheten inte skulle gå i konkurs
före sommaren. Ett hot som nu bara växer i takt med att skulderna bara
ökar.

I regeringens skrivelse 1988/89:70 säger statsminister Ingvar Carlsson
att ”Jag vill särskilt understryka det stora värde som ligger i att ungdomarna
själva bildar föreningar för att engagera sig mot våldet. Genom den
ökning som skett av anslaget till ungdomsorganisationerna finns möjligheter
till statligt stöd från statens ungdomsråd för sådana organisationer.”

Det är vällovliga ambitioner men det räcker inte. NFG står för en viktig
sak — kampen mot ungdomsvåldet, men NFG är också ett tidens tecken
på annorlunda organisationsstrukturer. Det är viktigt att de samhälleliga
stödformerna till framför allt ungdomsorganisationer inte hämmar uppkomsten
av nya ungdomsorganisationer som inte har sina rötter i traditionell
folkrörelsestruktur, utan som representerar den unga generationernas
sätt att vilja organisera, prioritera och aktivera sin fritid och sitt engagemang.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan framförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående NFG och liknande ungdomsorganisationers
möjligheter till statligt, primär- och sekundärkommunalt
aktivitetsstöd.

Stockholm den 25 januari 1989

Marianne Andersson (c) Lennart Brunander (c)

Mot. 1988/89
Kr412

7