Motion till riksdagen
1988/89:Kr404

av Kristina Svensson m.fl. (s)
Folkrörelser och konstnärer i Värmland

När den nya kulturpolitiken på 1970-talet lades fast i sina huvuddrag inriktades
arbetet på att både decentralisera beslutsfattandet och att uppnå en
bättre geografisk fördelning av olika slags kulturverksamheter, allt för att
främja vad man betecknade som "reell jämlikhet” i kulturlivet. Kommunerna
breddade sina insatser och kulturen etablerades på allvar som ett politiskt
fält även på det lokala och regionala planet. Ty också på landstingen
ställdes nya krav som bl.a. ledde till ett ansvarstagande för kulturverksamhet
som krävde större publik- och finansieringsunderlag än en kommun.
Staten skulle vara en samverkanspart för de lokala och regionala krafterna.

När den nya kulturpolitikens första årtionde var till ända konstaterades
att mycket hade skett, men att det mesta ändå återstod att göra. Målen från
1974 var emellertid väl utmejslade och kunde kvarstå som riktmärken,
giltiga på olika samhällsnivåer.

Kulturpolitiken har hamnat i fokus

I dag, några år senare, framstår kulturpolitiken som ett allt viktigare politiskt
fält, som successivt tillmäts större betydelse i samhällsplaneringen.
Uppgiften att tillförsäkra medborgarna en kulturmiljö som är tillfredsställande
framförs allt oftare som ett av de övergripande målen, integrerat med
olika sociala och utbildningspolitiska mål. Konstruktörer och planerare som
tidigare haft sina utgångspunkter endast i det tekniskt rationella betraktar i
växande grad kulturverksamheten som en utvecklingsfaktor som kräver
hänsynstagande. Den stegvisa utformningen under senare år av en sammanhängande
massmediepolitik har också bidragit till ett ökat intresse för
kulturfrågorna. Massmediepolitiken kan rent av betraktas som en aspekt av
samhällets kulturpolitik.

Intresset för kulturverksamheten växer således och forskare runt om i
världen är i dag engagerade i studier av exempelvis kulturverksamhetens
betydelse som ekonomisk utvecklingsfaktor. De tillskott som föreslagits
under kulturhuvudtiteln i årets budget hälsas med stor tillfredsställelse och
förstärkningarna när det gäller stödet till författare och konstnärer är ägnade
att främja förnyelse och nyskapande och att tillföra oss nya kulturella
resurser i olika former.

Problemområde i fördelningspolitiken

Om man betraktar kulturverksamheten från fördelningspolitisk synpunkt
framstår den emellertid fortfarande som ett problemområde och det är

alltför många samhällsmedborgare som av olika skäl aldrig kan tillgodogöra
sig samhällets satsningar inom detta område. Deltagandet i kulturaktiviteter
är i själva verket i mycket hög grad klassbundet - men även geografiska och
andra hinder är många. I ett läge där resurserna trots allt är begränsade och
behoven desto större gäller det att om möjligt få ett ännu bättre utnyttjande
av befintliga resurser och att finna nya framgångsvägar.

En av parollerna i den nya kulturpolitiken var att ”samhället har ingen
anledning att driva en verksamhet som lika bra eller bättre kan skötas av en
idéburen rörelse”. Bakom detta ställningstagande låg bedömningen att det
var en klok politik att bygga på etablerade organisationer, som studieförbunden.
Där fanns vad man betecknade som ”mångsidigt representativa
organisationer” som förklarade sig beredda att ta ansvar, var och en för sin
kontaktyta.

Reformförsök som välkomnas

Med samma betraktelsesätt kan man i dagsläget motivera åtgärder som
stimulerar dessa och andra organisationer till fortsatta utvecklingsinsatser.
Det är därför med stort intresse som vi noterat att regeringen i årets
statsverksproposition under rubriken ”bidrag till studieförbunden m.m.”
dels föreslår ökad flexibilitet i gällande bidragsregler, dels aviserar en försöksverksamhet
med ett bidragssystem som radikalt skiljer sig från det
nuvarande relativt regelstyrda och i stället bygger på målstyrning av verksamheten.
Eftersom landstingsbidrag och kommunala bidrag i många fall
ansluter till statliga grundkriterier är det naturligt att tänka sig att även
landsting och kommuner omprövar sina bidrag i anslutning till en sådan
försöksve rksamhet.

På samma sätt som statsmakerna genom ett förenklat bidragssystem kan
stimulera folkbildningen - folkrörelsernas serviceorgan - borde även andra
offentliga regelsystem som påverkar folkrörelsernas arbete kunna förenklas
och resurser föras till verksamhet i stället för att tas i anspråk av bidragsadministrationen.

Värmland - ett frilän för folkrörelser och konstnärer

Det finns i dag goda skäl att aktualisera denna fråga eftersom flera tecken
tyder på att en rad av våra traditionellt starka folkrörelser arbetar i en
tilltagande motvind, däribland flera betydande ungdomsorganisationer.
Metoder som kan öka folkrörelsernas handlingsfrihet i framtiden är mot
denna bakgrund påkallade. Eftersom det rör sig om ett mycket stort fält kan
problemen knappast lösas med några generella metoder. Det är mera
realistiskt att räkna med att man får söka sig fram. En geografiskt avgränsad
försöksverksamhet med utrymme för experiment, utvecklingsarbete och
nya satsningar i stor skala kan vara en lämplig väg att inleda en av allt att
döma nödvändig omprövningsperiod. Ett sådant försök torde vara värdefullt
var i riket det än kan komma till stånd, men det bör vara en fördel att
förlägga det till en landsända där intresset för att ta vara på kulturverksamheten
som en regional och lokal utvecklingsfaktor är uttalat och har politisk

Mot. 1988/89

Kr404

5

uppbackning på olika nivåer. Med dessa kriterier skulle Värmlands län vara
ett lämpligt försöksområde som ett ”FRILÄN FÖR FOLKRÖRELSER
OCH KONSTNÄRER”.

I detta län har den nya kulturpolitiken satt ovanligt tydliga spår, bl.a.
genom att antalet utövande konstnärer inom flera olika fält stadigt ökat.
T.ex. kan man i dag tala om Värmland som ett teaterlän med många
skådespelare. Före 1974 saknade länet helt inhemsk professionell teater.

Landstinget i Värmland räknar med folkrörelserna!

När det gäller folkrörelserna kan noteras att landstinget i Värmland i sitt
nya kulturpolitiska tillämpningsprogram framhållit att ”Anspråken på folkrörelserna
ökat!” och att det nu är dags att satsa på våra folkrörelser på ett
delvis nytt sätt. Det gäller att forma en konsekvent folkrörelsepolitik som
utgår från att dessa organisationer är viktiga gemensamma resurser i samhället.
Flera möjligheter för folkrörelserna bör öppnas så att de efter eget
val kan ta på sig angelägna ”samhällsuppgifter”. ...”De skall för den skull
inte betraktas som lydiga transportkompanier. Praktiskt skall detta innebära
en politik som öppnar flera kanaler mellan samhällsorganen och folkrörelserna,
och organisationerna måste i ökad utsträckning ges tillfälle att
delta i planeringsdiskussionerna på ett tidigt stadium och på så sätt finna ut
vilka skiftande roller man från tid till annan kan spela.”

Man har i Värmland goda erfarenheter av att kombinera resurser i form
av organisationsintressen, konstnärliga initiativ och politiska mål. Det
värmländska kulturlivet visar tecken på en stark dynamik, och en genomgång
av nyligen genomförda projekt, pågående satsningar och sådant som
fortfarande befinner sig på idéstadiet ger bilden av initiativrikedom och
förmåga att utnyttja samverkansmöjligheter som kan vara en förebild.

Här kan det även i en liten bygd (exemplet Munkfors) vara fråga om allt
från uppbyggandet av en folkrörelsepräglad minnesgård över vår tidigare
statsminister Tage Erlander till dynamisk barnteaterverksamhet med TVproduktion,
museietableringar kring Fridolf Rhudin och bygdens betydelsefulla
Martinverk, en ständigt växande hembygdsgård med karaktär av ekonomisk
generator, en ”hantverksgård” i hembygdsrörelsens tjänst vid sidan
av en modern konserveringsatelje etc. En verksam skara av bildkonstnärer
och skulptörer, en del aktiva i länets första bronsgjuteri för konstnärer,
beläget i grannkommunen, kompletterar bilden. Just den kommun varifrån
dessa exempel är hämtade är för övrigt med i studien ”Kultur som attraktion”,
vilken bedrivs av Göteborgs universitet.

På idéstadiet befinner sig just nu arbetet för ett freds- och miljöcentrum
vid fredsplatsen på den svensk-norska gränsen. Centret skall knytas till de
folkrörelser som arbetar med freds- och miljöfrågorna. Centret skall anordna
kurser, seminarier och utställningar med deltagare från hela Norden.
Intresset för freds- och miljöcentret är mycket stort både från svensk och
norsk sida.

Exemplen kan lätt mångfaldigas. De flesta liknande satsningar runt om i
länet är i olika avseenden avhängiga kulturpolitiska initiativ och ger belägg
för att kulturpolitiken ger resultat.

Mot. 1988/89

Kr404

6

Den regionala nivån är viktig

Eftersom den ovan föreslagna försöksverksamheten bygger på den kraft
som kan utvecklas genom folkrörelserna finns det avslutningsvis anledning
att framhålla den organisatoriska tyngdpunkten som dessa har på länsplanet.
Länet utgör den naturliga planeringsbasen för en stor del av organisationslivet.
Det är på denna nivå som det verksamhetsmässiga och ekonomiska
underlaget blir tillräckligt stort för att man skall kunna hålla sig med
anställda funktionärer som kan erbjuda service, och det är här som en
rationell hushållning och samutnyttjande av olika resurser kan planeras. På
samma gång ger den regionala organisationen tillgång till kvalificerade
resurspersoner såväl i administrationen som inom kulturinstitutionerna.

För de delar av organisationslivet som är särskilt utsatta för fluktuationer
när det gäller medlemsantal och verksamhet - exempelvis ungdomsorganisationerna
- där årskullarna avlöser varandra och kontinuiteten äventyras,
ger distriktsnivån en återförsäkring om att man kan komma tillbaka när en
lokal verksamhet temporärt avstannar.

Mot denna bakgrund får landstinget som politisk samverkanspart en
viktig roll i projektet. Länet erbjuder således en överblickbar men samtidigt
mångfasetterad verksamhet och genom att landstinget tidigt hörsammade
den nya kulturpolitikens signaler finns sedan länge ett fungerande kulturpolitiskt
kontaktnät.

Ett sätt att genomföra dessa idéer vore att vederbörande myndigheter får
i uppdrag att i samverkan med landstinget i Värmland och länets kommuner
göra Värmlands län till ett försöksområde för en ny folkrörelsepolitik som
erbjuder ekonomiska möjligheter för experiment och utvecklingsarbete syftande
till att med organisationslivets hjälp göra många fler människor
delaktiga av kulturlivet.

Vidare vore det angeläget att länet samtidigt kunde tillföras ekonomiska
medel som gör det möjligt att anlita länets konstnärer av olika slag i mycket
stor utsträckning, t.ex. i skolornas och organisationernas arbete, på vårdinstitutioner
och arbetsplatser etc.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en försöksverksamhet i Värmland med en friare
användning av statliga resurser till folkbildningen.

Stockholm den 24 januari 1989
Kristina Svensson (s)

Magnus Persson (s) Bo Finnkvist (s)

Mot. 1988/89

Kr404

Hans Rosengren (s) Jarl Lander (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

7