Motion till riksdagen
1988/89 :Kr4

av Birthe Sörestedt m. fl. (s) Mot

Med anledning av skr. 1988/89:70 om ungdomsfrågor 1988/89

Kr4-6

I regeringens skrivelse 1988/89:70 redovisas riktlinjer för ungdomspolitiken
under det närmaste året. Arbetet med ungdomsfrågorna skall enligt skrivelsen
främst inriktas dels på åtgärder för de mest utsatta ungdomsgrupperna,
dels på insatser inom kulturen och andra områden som kan stimulera
intresset för frågor som rör livskvalitet, ansvarstagande och solidaritet.

Alla barn skall ha rätt till en trygg uppväxtmiljö, där var och en får samma
möjligheter att växa och mogna efter sina egna unika förutsättningar.

Samhällets omsorger och service bör utgöra ett stöd och ett komplement till
föräldrarna i deras fostrargärning. Skolan har förutom att förmedla kunskaper
också en uppgift att fostra eleverna till att förstå sig själva och andra samt
att lära eleverna att själva forma en åsikt och kunna göra personliga
ställningstaganden. Unga människor skall kunna ta ansvar för sig och sitt
handlande, vilket i sin tur förutsätter att de får känna sig delaktiga och
medverka i samhällsutvecklingen.

Många barn och ungdomar känner stor otrygghet i dagens samhälle.

Socialarbetare talar om allvarliga problem hos 10—14-åringar. Många är
utsatta för de vuxnas övergrepp. Antalet fall av barnmisshandel och incest
ökar, liksom självmorden bland barn.

Ungdomar känner rotlöshet, tomhet och brist på samhörighet med de
vuxnas värld. Deras protester kan ta sig uttryck i klotter och vandalisering.

De känner ofta inga gränser, gör sig omöjliga och straffar ut sig från den ena
gemenskapen efter den andra tills situationen blir ohållbar. Ett uttryck för
detta är att ungdomar som lämnar sina hem tar avstånd från kontakter med
vuxna och driver omkring utan någon fast punkt i tillvaron.

De s.k. gatubarnen drar sig till storstädernas centrum, där de lever ett eget
liv, sover i trappuppgångar, gör sig skyldiga till snatterier och andra
kriminella gärningar. De känner en djup misstro mot samhället och nås inte
heller av dess insatser. Dessa barn/ungdomar som visserligen utgör ett
begränsat fåtal måste ändå ses som en varningssignal som på ett ofta
skrämmande sätt visar vad som händer då barn och ungdomar hamnar
utanför gemenskapen.

Unga människors situation sammanhänger med en rad olika faktorer
varför ungdomspolitiken måste sättas in i ett helhetsperspektiv. För att ge
ungdomarna goda och jämlika förutsättningar att ta ansvar för sina liv och för
att kunna förverkliga sina drömmar och visioner, krävs en rad förebyggande
stödjande och stimulerande insatser under hela barnens uppväxttid. Föräldrautbildning
för familjer med mindre barn kan vara lika viktigt som 1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. Nr Kr4-6

samtalsgrupper för tonårsföräldrar. Tidiga och målmedvetna insatser på Mot. 1988/89
skolans område för att ge eleverna en i olika avseenden god skolmiljö kan Kr4
förhindra att barn och ungdomar slås ut från samhällsgemenskapen.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de barn och ungdomar som
vistas i kommunen får det stöd och den omsorg de behöver. Trots detta faller
en del barn och ungdomar utanför samhällets omsorg och skydd. De problem
som uppkommer kan inte isoleras till familjen, skolan eller arbetslivet. I
själva verket kan det krävas insatser av olika myndigheter men också
samarbete mellan myndigheter och organisationer. Det gäller ofta att finna
okonventionella lösningar för dessa ungdomar.

Trots alla de i och för sig behjärtansvärda åtgärder som redovisas på många
områden i skrivelsen förefaller risken för en uppsplittring av insatserna vara
uppenbar. Enligt vår mening kräver en av alla eftersträvad helhetssyn på
ungdomsfrågorna också något övergripande och samordnande organ som
kan åstadkomma samlade lösningar i syfte att förebygga social utslagning och
misär bland barn och ungdomar.

För att uppnå dessa samlande lösningar erfordras en probleminventering
och en prioritering av de insatser som kan komma i fråga. Vi föreslår därför
att en barn- och ungdomskommission tillsättes med uppgift att följa
utvecklingen inom barn- och ungdomsområdet, att komma med förslag till
helhetslösningar oberoende av nuvarande ansvarsfördelning mellan olika
myndigheter, samt att initiera en samordning av nödvändigt forsknings- och
utvecklingsarbete på området.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en barn- och ungdomskommission.

Stockholm den 3 februari 1989

Birthe Sörestedt (s)

Marianne Carlström (s) Eva Johansson (s)

Bengt Silfverstrand (s)

Grethe Lundblad (s)