Motion till riksdagen
1988/89 :Kr339

av
Byggnadsvården

Anslaget till byggnadsvård inom anslaget F28 kulturmiljövård har årligen
under 80-talet uppgått till mellan 15 och 17 mkr. Detta innebär att anslaget
reellt sett, med hänsyn till byggkostnadsutvecklingen, skrivits ned med i
genomsnitt 8% per år, och totalt till ca 60% av sitt ursprungliga värde.
Bidraget tillkom som ett resultat av byggnadsvårdsutredningens arbete.
Utredningen redovisade i sitt betänkande SOU 1979:17 i parlamentariskt
samförstånd ett bidragsbehov av 40 mkr i 1977 års penningvärde, vilket idag
motsvarar ca 100 mkr.

Våren 1988 antog riksdagen propositionen Kulturmiljövård. En ny samlad
kulturminneslag antogs och en rad nya angelägna bidrag till kulturmiljövården
inrättades. Återupprättandet av byggnadsvårdsbidraget sköts emellertid
på framtiden. I riksdagsarbetet (bl a Kru 1987/88:21) gjordes då en klar
markering att byggnadsvården skulle ges en hög prioritet i budgetarbetet.

Så har inte skett. I propositionen föreslås en uppräkning med 3% vilket i
praktiken innebär fortsatt nedskärning. Den statliga kulturmiljöpolitiken
från i våras förlorar därmed i trovärdighet när staten inte vill delta i det
utökade ansvar för bebyggelsemiljön som är en central del i politiken, och
inte ens bibehåller den ansvarsnivå som godtogs i början av 80-talet.

Detta är särskilt allvarligt när förutsättningarna för byggnadsvården nu har
försämrats på andra sätt. Beredskapsmedel var förut en viktig stödmöjlighet
till byggnadsvård. Nu med goda byggkonjunkturer har medlen i stort sett
försvunnit och en regeländring omöjliggjort bidragsgivning enligt reglerna
för byggnadsvårdsbidrag. Vårdinsatser som planerats ske som beredskapsarbeten
ställs alltså in i den långa väntelistan för ordinarie bidrag.

Behovet av bidrag och skadeverkningarna av uteblivna bidrag dokumenteras
av riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna som har det direkta ansvaret
för den statliga byggnadsvården. Hos riksantikvarieämbetet finns en kö med
välmotiverade ansökningar, de flesta framförhandlade och prioriterade av
länsantikvarierna vid länsstyrelserna innan de sänts vidare. Det är alltså inte
fråga om en allmän bidragsgivning utan ett målmedvetet vårdarbete för våra
viktigaste kulturlämningar som på detta sätt stagnerar och gör planeringsinsatser
meningslösa. I Gävleborgs län t ex, finns vårdinsatser planerade för ca
20 mkr. Med nuvarande bidragsnivå utan beredskapsmedel kommer det att
ta 20-25 år att genomföra dessa objekt. Detta är givetvis en orimlig situation,
åtskilliga kulturminnen kommer att förfalla eller rivas.

Det kan inte vara rimligt att vid en tidpunkt när det går bra för Sverige
nedrusta byggnadsvården på detta sätt. Kulturmiljöpropositionens intentio

ner måste fullföljas åtminstone så långt att byggnadsvården inte nedrustas.
När beredskapsmedlen till byggnadsvård nu avskaffats innebär en oförändrad
bidragsnivå att anslaget efter många års urholkning måste höjas med
minst det belopp riksantikvarieämbetet äskat, 16 mkr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen till anslagsposten F28 Kulturmiljövård för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 64 000 000 kr.

Stockholm den 25 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Mot. 1988/89
Kr339

gotab 16995, Stockholm 1989