Motion till riksdagen
1988/89 :Kr337

av Gunhild Bolander (c)
Byggnadsvården

I förra årets proposition Kulturmiljövård (1987/88:104) angavs att behov
finns av att staten ökar sina resurser för byggnadsvården. I årets proposition
anges bara en blygsam förstärkning om 3 %, vilket i praktiken är en
minskning av anslaget från föregående år.

Statens ansvar när det gäller stöd till kulturhistorisk bebyggelse preciserades
i byggnadsvårdsutredningen (SOU 1981:17) för byggnadsminnen, byggnader
i riksintresseområden för kulturminnesvården och till ”vård av
karaktäristiska bebyggelseinslagen i landets olika delar”. Av dessa medel
tänktes 30 miljoner utgå till bebyggelse av nationellt värde (dvs byggnadsminnen
och bebyggelse i riksintressena) och resterande 20 miljoner till
bebyggelse av regionalt intresse. Det faktiska byggnadsvårdsanslaget blev
drygt 13 miljoner kronor. Anslaget har sedan kraftigt urholkats genom
penningvärdeförsämringen.

Bidragen är f n värda cirka 60% av det ursprungliga beloppet. Det i
parlamentariskt samförstånd redovisade bidragsbehovet i byggnadsvårdsutredningen
skulle i dagens penningvärde överstiga 100 miljoner kronor. I årets
proposition föreslås drygt 21 miljoner utgå till vården. Behovet som
redovisats i anslagsansökningar och projekteringar från länen överstiger
tom byggnadsvårdsutredningens redovisade behov.

Under åren 1981-1988 har närmare 90% av bidragsanslaget gått till vård av
bebyggelse av byggnadsminnesklass, ca 10% till övrig bebyggelse. Bidragsgivningen
uttrycker således en helt annan målsättning än 1981 års reformbeslut.

I kulturmiljöpropositionen påtalas att ”kulturmiljövården kan inte inskränkas
till att bara ta tillvara det exklusiva eller specifikt intressanta. Den
måste också bidra till att behålla och utveckla en rik vardagsmiljö. Ett mål för
kulturmiljövården bör vara att stärka den lokala identiteten. Det gäller att
bevara särpräglade traditioner i byggandet och synliga påminnelser om
ortens historia, dess näringar och kulturella arv.”

Med de medel som f n står till buds finns inte ens möjligheter att vårda det
nationellt mest värdefulla. (Byggnadsminnena väntar i flera år på bidrag för
akuta vårdinsatser. Under tiden förvärras skadorna och stiger kostnaderna
för åtgärderna). Det regionalt och lokalt särpräglade, som måste anses minst
lika värdefullt för en regions identitet, får f n 10% av anslaget, dvs 1,5
miljoner att fördelas över hela riket. Som exempel kan nämnas att äskanden
om byggnadsvårdsbidrag enbart för Gotland under innevarande budgetår är
över 5 miljoner (ca 50 byggnader).

Mot bakgrund av målen för byggnadsvårdsreformen 1981, urholkningen av
byggnadsvårdsanslaget och det stora behovet av bidrag redovisat från hela
landet samt kulturmiljöpropositionens målsättning för kulturmiljövården
bör således bidraget till byggnadsvård kraftigt höjas. Avsikten med höjningen
är att ge stöd och stimulans till en bredare kategori av byggnader, att klara
behoven för byggnadsminnena, att stärka den lokala identiteten, att bevara
regionala byggnadstraditioner, att bevara lokala hantverkskunskaper, samt
att utveckla regionens kunskaper om sin historia, näringsliv och kulturella
arv.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förstärkning av resurser till byggnadsvården för
att möjliggöra bl a kulturmiljöpropositionens målsättning om bevarande
av regionala byggnadstraditioner och lokala hantverkskunskaper,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag framläggs senast i
kompletteringspropositionen med inriktning på en sådan förstärkning
av anslaget till byggnadsvården som anges i motionen.

Stockholm den 24 januari 1989

Gunhild Bolander (c)

Mot. 1988/89
Kr337

12