Motion till riksdagen

1988/89 :Kr334

av Rosa Östh (c)

Kostnadsansvaret för arkeologiska utgrävningar

Reglerna för arkeologiska utgrävningar och kostnadsansvaret i samband
därmed har debatterats flitigt i många år. Efter upprepade uttalanden av
riksdagen tillkallades 1982 en särskild utredare med uppdrag att utreda
formerna för statens stöd till arkeologiska utgrävningar m.m.

Den 1 januari i år trädde en ny lag (1988:950) om kulturminnen m.m. i
kraft. Den nya lagen ersätter bl.a. lagen om fornminnen och bygger i
väsentliga delar på de tidigare gällande bestämmelserna. Inte heller ifråga
om kostnadsansvaret vid arkeologiska utgrävningar har några ändringar av
betydelse gjorts.

Undertecknad har tidigare väckt motioner i frågan och då bl.a. begärt att
kostnaderna för företagen måste begränsas vid utgrävningar eftersom
utvecklingen i annat fall kan leda till utarmning av stadskärnan i små äldre
städer. Den nya lagen innebär i det avseendet inga förbättringar. Jag vill med
följande beskrivning belysa vilken orimlig situation som kan uppstå på en del
orter, i det här fallet Enköping.

Utbyggnadsinriktningarna för Enköpings stad har i huvudsak fastlagts i ett
generalplanebeslut 1969. Enligt detta är utbyggnadsinriktningarna för bostäder
förlagda i huvudsak till ett område söder om järnvägen medan
arbetsområdena förlagts norr om järnvägen.

I enlighet med detta har genomförandet sedan successivt skett med
stadsplaner för industriområden. I mitten av 1970-talet fastställdes en
stadsplan för ett större område. På grund av svag etableringstakt i industrin
togs emellertid endast mindre delar av området i anspråk. I samband med
planarbetet inventerades i vanlig ordning fornminnen inom området av
antikvariska myndigheter. Endast enstaka fornminnen uppgavs och noterades
i planen.

1984 bedrevs ett stadsplanearbete för ett angränsande område. Arbetet
genomfördes då så långt att planen var utställd. Inom det outbyggda området
hade då noterats sammanlagt 3 st. fornlämningar.

Det sistnämnda planarbetet drevs inte till fastställelse på grund av att
vägverket ändrade sina planer för en motorvägsutbyggnad.

När kommunen 1987 kunde notera ett ökat tryck pä mdustrimarksetablering,
bl.a. föranlett av förbättrad industrikonjunktur, var det naturligt att
koncentrera den planerade utbyggnaden till det område som tidigare avsatts
till industriområde.

I det avtal kommunen slöt i början av år 1988 om samverkan med

exploatering och saluföring av ett ca 35 ha stort område ingick de kända
fornminnena som förutsättning.

Emellertid hade i samband med byggnad av en avfartsramp påträffats ett
boplatsområde från stenåldern. Under det planeringsarbete som startades av
kommunen och företaget - och som till hälften omfattade område med
fastställd detaljplan - klargjordes från antikvariska myndigheter att en
översiktlig arkeologisk undersökning av ett större område nu var nödvändig
som en förutsättning för fortsatt exploatering.

En sådan undersökning utfördes sommaren 1988. Därvid konstaterades
att praktiskt taget hela det outbyggda området indikerade boplatslämningar
och att, i den mån området överhuvudtaget fick tas i anspråk, omfattande
arkeologiska undersökningar var nödvändiga. Provundersökning skall göras
under våren 1989. Om denna ger till resultat att en s.k. slutundersökning
måste ske för hela området kommer en sådan att uppgå till en kostnad av ca
35 milj. kr. Detta är en orimlig belastning som kommer att helt utesluta
möjlighet till utbyggnad av området.

Bostadsområden

I enlighet med den inledningsvis nämnda generalplanen har bostadsbyggandet
under senare år drivits i ett område sydost om stadskärnan. Detaljplaneläggningen,
som utförts etappvis vartefter de olika delområdena behövt tas i
anspråk, har föregåtts av en dispositionsplan från senare hälften av 1970talet,
reviderad 1981.

Även i detta område har under planarbetet antikvariska myndigheter fått
ange fornlämningar som noterats. Vid det nu fortsatta detaljplanearbetet har
antikvariska myndigheter, med åberopande av nya inventeringar och ny
kunskap, framtvingat omdisponeringar av utnyttjandet i området som
innebär att stora delar inte kan exploateras.

Kommunens översiktsplan

Kommunen har under hösten 1988 ställt ut ett samrådsmaterial som ett led i
den översiktsplanering som kommunen skall fullgöra enligt PBL. Samrådsmaterialet
redovisar bl.a. de utbyggnadsinriktningar som kommunen räknar
med för såväl bostads- som industriområden. Med anledning av vad som
framkommit vid förberedande överläggningar med antikvariska myndigheter
har kommunen delvis reviderat utbyggnadsriktningarna för att undvika
konflikter med fornlämningsområden. Om det emellertid skulle visa sig att
motsvarande boplatslämningar skulle påträffas som tidigare nämnts, kan
ianspråkstagande av ny mark för den nödvändiga samhällsutbyggnaden helt
omöjliggöras.

Eftersom de flesta fornlämningar anses vara av riksintresse, är det enligt
min mening orimligt att vissa orter, i det här fallet Enköping, så hårt drabbas
av skyhöga kostnader i samband med arkeologiska utredningar. Jag anser att
det måste finnas regler som begränsar byggherrens kostnad för utgrävningar.
De kostnader som kan bli aktuella utöver en övre kostnadsram bör staten
svara för.

Mot. 1988/89

Kr334

6

Jag anser det också vara angeläget att de fornminnen som påträffas vid
utgrävningar blir föremål för redogörelse, vilken såväl kommunen som
företaget i sammanhanget kan ta del av.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående kostnadsansvaret vid arkeologiska utgrävningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts angående redovisning av påträffade fornlämningar.

Stockholm i januari 1989

Rosa Östh (c)

Mot. 1988/89

Kr334

7