Motion till riksdagen
1988/89: Kr330

av Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c)
Filmfrågor

De grundläggande kulturpolitiska målen bör också gälla för den svenska
film- och biografpolitiken. Centerns utgångspunkter redovisas i partimotionen
1988/89:10 om kulturpolitiken.

En framgångsrik film- och biopolitik försätter såväl statliga som kommunala
insatser förutom det arbete som branschen själv och visningsorganisationerna
utför. Det reviderade film- och videoavtalet bör ge en god
grund för en mer aktiv statlig filmpolitik.

Statens ansvar för visning och spridning av värdefull film har varit
föremål för en särskild översyn. I utredningen framförs en rad förslag till
åtgärder för att främja värdefull film. Regeringen väljer att i långa stycken
hänföra förslagen till förändringar och förbättringar av nuvarande bidragsregler
och motsvarande till en ny sammanslagen nämnd, visningsnämnden.

Centern tillstyrker en sammanslagen nämnd med de arbetsuppgifter
som redovisas i bilagorna 4 och 5 till det reviderade film- och videoavtalet.
Det finns dock enligt vår mening anledning att påpeka det angelägna i att
nämnden ges offensiva uppgifter med bl. a. möjligheter att initiera olika
angelägna film- och videopolitiska insatser förutom att fördela olika former
av bidrag. Detta har framförts i flera av remissvaren över nämnda
utredning.

En ny sammanslagen nämnd bör ha en god representation av de olika
intressen som finns inom film-, bio- och videobranschen. Det är inte minst
angeläget att företrädare med särskilt intresse för barn- och ungdomsfilm
ges plats i den nya nämnden.

Stöd småbiograferna — lokalen och utrustningen

Goda visningsmöjligheter i bra lokaler över hela landet är ett viktigt filmoch
biopolitiskt mål. Det särskilda anslag för stöd till biograferna som
återfinns i det reviderade avtalet hälsar vi med tillfredsställelse.

Av Svenska Filminstitutets anslagsframställan för budgetåret 1989/90
framgår bl. a att under det gångna budgetåret stängdes 18 biografer och att
det ”i en del av fallen blev den sista biografen i kommunen som försvann.
Av landets 284 kommuner saknar numera 8 biografer. Samtidigt öppnades
nya filmstäder i t. ex. Luleå och Linköping och antalet biografer i större
orter ökade från 380 till 396. Det innebär att totalt minskade biografanta

let endast med 2, men med en tydlig utveckling mot att biografen blir ett
storstadsfenomen.”

För att säkerställa att hela Sveriges befolkning har tillgång till en bra
biograf inom rimligt reseavstånd behövs därför statliga insatser.

Biografutvecklingen är starkt beroende av faktorer som tillgången till
bra Film och engagerade filmvänner runt om i landet. Bland biografägarna
pågår ett intressant och angeläget utvecklings- och forändringsarbete t. ex.
Folkrörelsebio som pågår i regi av Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté
samt Folkets Husföreningarnas ”Rädda 100 Biografer”.

Vi vill också poängtera att landets kommuner, inom ramen för sitt
kulturpolitiska engagemang, bör kunna ta ett ökat ansvar för den lokala
biografen och kvalitetsfilmen. En utbyggd samverkan mellan den lokala
biografen, visningsorganisationer och kommunen bör kunna bidra till en
sådan positiv lokal utveckling. I många fall handlar det förmodligen inte
om några ytterligare kommunala pengar utan om att bättre använda de
resurser som idag satsas på att t. ex. låta barn och ungdomar se bra film
under skoltid.

Stöd småbiograferna — bra film snabbare!

Det är ett viktigt kulturpolitiskt delmål att inte bara befolkningen i våra
storstäder skall få se bra film när den är aktuell.

Enligt Svenska Filminstitutets anslagsframställan för budgetåret
1989/90, har drygt 800000 besökare haft möjlighet att se 26 filmer på
biografer i mindre och medelstora orter just genom parallelldistributionen.
Det kraftigt ökade anslaget för denna form av distribution av film skapar
också goda förutsättningar för att kopior tas fram av filmer som kanske
inte kan räknas till ”säkra” kassafilmer eller liknande. S. k. smalare filmer
kan säkert genom bl. a. ett aktivt lokalt publikarbete finna sin publik.

Stöd småbiografernas — visningsnämndens roll

Enligt budgetpropositionen (sid 424) kommer parterna under våren 1989
att överlägga om den närmare utformningen av stödformerna under punkt
G Stöd till produktion och distribution av värdefulla videogram och punkt
H Stöd till biografer. Med anledning av detta vill vi poängtera vikten av att
former skapas för den nya visningsnämnden att delta i fördelning av detta
stöd. Det framhålls t. ex. speciellt i Svenska Filminstitutets anslagsframställan
att ”Satsningen på filmkulturell verksamhet bland barn och ungdom
som vårriksdagen 1988 beslutade om är en mycket viktig filmreform
för att väcka intresse för och kunskap om värdefull film. Den kan också
indirekt påverka biografsituationen på en del orter.” Nämndens ansvar
och övriga uppgifter är också skäl till att den nya nämnden också bör ha ett
visst inflytande över stödet till småbiograferna.

Mot. 1988/89

Kr330

13

Distribution av värdefulla videogram

I det nya avtalet återfinns i princip ett nytt anslag, ”stöd till produktion
eller distribution av värdefulla videogram”.

I en särskild motion hemställer vi om lagstiftning om förhandsgranskning
av videogram.

Det krävs dock inte bara restriktiva insatser kring användningen av
video, utan också positiva åtgärder för att låta videogram av innehållsmässigt
god kvalitet komma många människor till del. Det reviderade filmoch
videoavtalet kan bilda en god grund för offensiva och positiva insatser
för värdefulla videogram.

Vi finnér starka skäl som talar för att den nya nämnden ges ett aktivt
inflytande över insatser för att främja visning och spridning av värdefulla
videogram:

Visningsnämnden för film och video fördelar för närvarande stöd till
försöksverksamhet med video i vilket ingår bidrag till utveckling av nya
former för visning och distribution av videogram. Dessutom är det enligt
bestämmelserna för import- och lanseringsstöden möjligt att få bidrag till
import och lansering av bra film på video. Ett samlat statligt stöd till
visning och spridning av värdefull film och videogram är att föredra
framför den uppdelning och splittring av resurserna som kan bli följden av
regeringens och parternas förslag i nytt film- och videoavtal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs rörande de små och medelstora biografernas
situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs rörande distribution av värdefulla videogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs rörande nämndens sammansättning och uppgifter.

Stockholm den 25 januari 1989

Jan Hyttring (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1988/89

Kr330

14