Motion till riksdagen
1988/89:Kr323

av Åke Gustavsson m.fl. (s)
Svenska riksteatern

Vid sidan av de båda nationalscenerna i Stockholm, Operan och Dramaten,
arbetar Svenska riksteatern med statliga bidrag som tilldelas enligt en
bidragskonstruktion som gäller de tre teatrar som har till uppgift att fungera
som nationella kulturinstitutioner.

Svenska riksteatern är organiserad som en riksorganisation med 200 lokala
teaterföreningar som är arrangörer av Riksteaterns föreställningar över hela
landet. Riksteatern gav spelåret 1987/88 2 088 föreställningar med en publik
på 397 000 besökare och är därmed landets största producent av teater. En
betydande del av verksamheten vänder sig genom skolorna till barn och
ungdomar.

De lokala teaterföreningarna betalar gager till Riksteatern med ett
sammanlagt belopp som motsvarar övriga teatrars recetter. Riksteatern har
under senare år höjt dessa gager med i genomsnitt 10 % per år. Teaterföreningarna
får kommunala bidrag till sin verksamhet. Forsin teaterproduktion
är Riksteatern emellertid helt beroende av storleken på de statliga anslagen.

Regeringen föreslår att anslaget till Riksteatern för 1989/90 skall utgå med
153 282 000 kr av vilka 13 053 000 kr som anslag till Riksteaterns särskilda
åtaganden, verksamheten på Södra teatern, Tyst teater, teater på finska samt
dansverksamheten på Cirkus.

I sin anslagsframställning har Riksteaterns styrelse framhållit den mycket
stora efterfrågan på föreställningar runt om i landet. Styrelsen har redovisat
de för varje år ökande svårigheterna att inom tilldelade ramar tillgodose
teaterföreningarnas krav på en repertoar från Riksteatern som kan ligga till
grund för ett kontinuerligt lokalt teaterutbud.

Otillräckliga kompensationer för automatiska kostnadsökningar, bl.a.
resor, transporter och hotell, har under en följd av år tvingat Riksteatern till
personalinskränkningar och nedläggningar av verksamheter. Att lägga ner
Cramérbaletten, att lägga Pionjärteatern i malpåse, liksom teatern för
intagna på fångvårdsanstalterna, att avstå från de stora musicalproduktionerna
som publiken älskar, att välja repertoar med sikte på små rollistor, är
ingen rationalisering. Det är att tunna ut verksamheten för att få resurserna
att nödtorftigt räcka till det absolut nödvändigaste.

Detta är vad Riksteatern har fått göra under senare år för att kunna
upprätthålla kvalitet och volym på den grundrepertoar som är nödvändig för
att de 200 teaterföreningarna skall kunna förse svenska folket utanför
storstäderna med teater.

Det faktum att Riksteatern redan anpassat sin verksamhet till den nivå som

varit möjlig med hänsyn till statsbidraget har inneburit nedskärningar i
verksamheten som i längden inte kan accepteras av riksteaterorganisationen
och teaterpubliken i Sverige. Riksteatern bör i fråga om anslagens storlek
behandlas som jämbördig med övriga teatrar av riksintresse. Enligt ett av
riksdagen i enighet fattat kulturpolitiskt beslut bör kulturen och därmed
teatern nå ut till alla delar av landet och till alla befolkningsgrupper. Goda
villkor för Riksteatern är en garant för att dessa mål uppfylls.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Riksteatern.

Stockholm den 25 januari 1989

Åke Gustavsson (s)

Lahja Exner (s) Per Olof Håkansson (s)

Ingegerd Elm (s) Kurt Ove Johansson (s)

Margareta Hemmingsson (s)

Mot. 1988/89
Kr323

gotab 16994. Stockholm 1989