Motion till riksdagen
1988/89: Kr287

av Rosa Östh och Gunnar Thollander (c, s)
Bevarande av Leufstabruk

Uppland har många bruk från industrialiseringens genombrott i kombination
med invandringen av vallonerna under 1600-talet. Ett par orter som
höjer sig över mängden i det avseendet är Leufstabruk och Österbybruk.
Leufstabruk har ansetts så värdefullt att bevara att dess verksamhet både
vad gäller fastighetsförvaltning och underhåll har inordnats i en stiftelse
med olika länsföreträdare. Däribland Tierps kommun med det största
finansieringsansvaret, landstinget i Uppsala län jämte Louis de Geer och
länets antikvariska intressen.

1 samband med stiftelsens start gjordes en grundlig utredning om behovet
av insatser och förutsättningarna för en vidgad verksamhet med dagsaktuell
anknytning. Därefter har stiftelsen på basis av utredningen utvecklat
turistverksamhet av betydande omfattning, skapat förutsättning för
restaurangverksamhet, hantverk och inte minst genom byggnadsverksamhet
i en stor travcamp.

En viktig förutsättning var att staten genom AMS skulle gå in med
betydande belopp för att säkerställa nödvändiga renoveringar och också
bidraga till förebyggande underhåll.

Med nu rådande konjunktur har dessa finansieringar helt uteblivit,
varför finansieringsfrågan blivit en utomordentligt stor pålaga för Tierps
kommun och landstinget i Uppsala län.

Redan vid utredningens genomförande och behandling påtalades vikten
av att detta borde göras till en riksangelägenhet med tanke på fastighetsbeståndets
karaktär och skick och med tanke på att Leufstabruk är ett
monument över den tidstypiska byggenskapen och industrihantering med
ett starkt valloninslag.

Jämsides med detta riksintresse ligger Österbybruk där frågan om inrättande
av ett järnbruksmuseum tangerar frågan eftersom geografi och tidsepok
sammanfaller.

Det är således av största vikt att byggnaderna kan bevaras dels av
kulturhistoriska skäl, dels därför att de används i sitt ursprungliga skick,
dels därför att de genom varsam renovering kan bereda plats för dagsaktuell
verksamhet.

Den industriella epoken med kopplingen till valloninvandringen är värd
att särskilt uppmärksammas med tanke på vad den epoken betytt för
landets allmänna industrialisering. Av speciellt intresse är också att miljön
i, och kring det gamla bruket är levande. Detta åskådliggörs bäst av att
redan gjorda insatser har skapat flera arbetstillfällen.

Vid Leufstabruk har också skapats en framtidstro som gagnar utvecklingen
mot att bruket blir ett riksintresse där vår industriella framväxt,
både vad gäller teknisk och kulturell utveckling, åskådliggörs.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Leufstabruks särprägel som kulturhistorisk
industrimiljö har sådant riksintresse att brukets framtid särskilt
beaktas i utredningen om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och
miljöer (Dir 1988:51).

Stockholm den 24 januari 1989

Rosa Östh (c) Gunnar Thollander (s)

Mot. 1988/89
Kr287

4