Motion till riksdagen

1988/89: Kr278

av Bruno Poromaa (s)
Tornedalskulturen

Mot.
1988/89
Kr278 —285

Den tornedalska kulturen liksom tornedalsfinskan, den genuina dialekten
som talas i Haparanda, Övertorneå, Pajala och stora delar av Gällivare
och Kiruna kommuner är hotad på många sätt. Avfolkningen på grund av
det sedan länge hårt ansträngda arbetsmarknadsläget har medfört en skev
ålders- och könsfördelning. Vid en närmare granskning av folkmängden
och dess sammansättning i regionen finnér man, att den negativa tendensen
som pågått under de senaste 3 — 4 decennierna kommer att fortgå.

Utifrån mina egna och många andra nu levande tornedalingars bittra
erfarenheter har vårt modersmål under närmare ett sekel utsatts för ett
massivt försök till försvenskning. Ända fram till mitten av 1950-talet var
det exempelvis förbjudet för oss att använda vårt eget modersmål, tornedalsfinskan,
i skolan — inte ens på rasterna — utan att detta medförde
någon form av fysisk aga som påföljd.

Den tornedalska kulturen och det tornedalsfinska språket är i dag i stort
behov av uppmuntran och dokumentation. Inga forskartjänster finns i dag
i tornedalsfinskan och de två dialektarkiven DAUM och ULMA i Umeå
respektive Uppsala har inte tillräckliga resurser för dokumentation och
forskning av tornedalsfinskan. Det är enligt mitt förmenande i högsta grad
befogat att inom en nära framtid inrätta en forskartjänst i tornedalsfinska,
med uppgift att bl. a. utarbeta ett större reallexikon över tornedalsfinsk
kultur.

I vårt samhälle finns det två ursprungliga minoriteter som bör ha en
särställning. Det är samer och tornedalingar. Samerna intar i dag en
särställning såväl gentemot majoritetsbefolkning som gentemot andra minoritetsgrupper.
I. årets budget föreslås bidrag till den samiska kulturen i
storleksordningen närmare 3 milj. kr. till bl. a. Riksorganisationen Same
Ätnam och tidningen Samefolket. Det sägs också att inom utbildningsdepartementet
pågår en översyn av den samiska kulturens fortbestånd och
utveckling.

För Tornedalens finskspråkiga befolkning är problembilden en helt annan
än samernas. Det föreligger inte samma uttalade starka stöd från
statsmakterna för tornedalsfinskan som för samiskan. Enligt mitt förmenande
måste tornedalsfinskan med det snaraste få ett starkt uttalat stöd i
likhet med samiskan om detta kulturarv skall kunna bevaras, ty i dag visar
tornedalingarna med växande intresse att de vill bevara och utveckla sitt
språk och sin kultur.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr278-285

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den tornedalska kulturen och det tornedalsfinska
språket.

Stockholm den 24 januari 1989

Bruno Poromaa (s)

Mot. 1988/89
Kr278

2