Motion till riksdagen
1988/89: Kr270

av Ragnhild Pohanka och Birger Schlaug (båda mp)
Fäbodar

Det äldsta funna dokumentet angående fabodar visar att sådana fanns
redan på 1200-talet i Sörmland. Ett annat dokument från 1425 visaratt ett
väl utvecklat fäbodssystem då fanns i Hälsingland och Dalarna. Glansperioden
inföll så sent som i slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet, då det
fanns ca 20000 levande fabodar i Sveige.

I dag finns knappt 200 kvar och antalet sjunker med en skrämmande
hastighet — ca 10% årligen. Några av våra gamla rötter håller på att
förintas och en kultur håller på att dö ut.

De levande fäbodar som i dag finns kvar håller Sveriges äldsta tradition
levande. Genomsnittsåldern på brukarna är 65 år och den nya generation
som vill ta över ges mycket ringa möjlighet till detta. Tvärtom motarbetas
de — ibland t. o. m. av mejeriföreningarna som en gång bildades för att
värna om de små mjölkleverantörerna.

Men fäbodbruket är mer än kultur — det är ett sätt att leva och dessutom
en form av ekologiskt anpassat jordbruk. I Norge, där man värnar om
fäbodbruket, finns i dag ca 3 300 väl fungerande levande fäbodar i drift.

I Sverige satsas framförallt på en handfull stora och välreklamerade
fäbodar som stöds av samhället. De ägs av kommuner och drivs av turistföreningar
eller hembygdsföreningar. Besökarna är många. Projekten är
lovvärda.

De få verkligt levande fäbodarna, som ägs och brukas av dem som bor i
bygden, kommer snart att vara döda fäbodar — kvar blir endast några
turistjippobetonade projekt och fäbodar ombyggda till sommarstugor.
Trots att det finns människor som vill bli fäbodbrukare. Med utveckling
mot ett biologiskt jordbruk, utan kemikalier och konstgödning kan fäbodarna
bli en såväl lönsam som praktisk nisch — medan djuren betar på
fäboden kan marken på gården användas till att odla det foder djuren
behöver under vintersäsongen.

Som en liten del av Landsbygd 90-projektet bör stöd till fäbodsverksamhet
vara en naturlig del.

Skälen för att inte utarma fäbodkulturen än mer är många:

• sysselsättningsskäl: fler arbetstillfällen i glesbygd

• landskapsvård: djuren håller efter sly och håller landskapet öppet, kulturlandskapet
hålls levande

• turistnäringen: i glesbygdskommuner har turismen kommit att få en allt
större betydelse: Levande fäbodar är en kulturell tillgång

• bevarande av SKB: Svensk Kullig Boskap (fjällkor och rödkulla) är den
ursprungliga och uthålliga gamla svenska lantrasen, som är lämpad för
valldrift och hårda klimat- och terrängförhållanden

• det kulturhistoriska värdet: en hantverkstradition hålls levande med allt
vad det innebär av mat, musik, berättartradition och rötter.

Hemställan

Med anledning av det ovan sagda yrkar vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om fäbodbruket och dess roll i ett levande kulturlandskap,

[att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket ökar
stimulansbidragen till fäbodbruk från anslaget till naturvårdsåtgärder
i odlingsbygd (NOLA) till 450000 kronor under budgetåret
1989/90,']

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur det levande
fäbodsbruket skall kunna utvecklas.

Stockholm den 25 januari 1989

Ragnhild Pohanka (rnp) Birger Schlaug (mp)

Mot. 1988/89
Kr 2 70

11988/89: Jo802.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

17