Motion till riksdagen
1988/89: Kr267

av Per Olof Håkansson (s)
Statens musiksamlingar

I budgetpropositionen anmäles beträffande Statens musiksamlingar att
myndigheten har påtalat behovet av en översyn av dess verksamhet och att
statsrådet avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

En för musiklivet betydelsefull del av verksamheten inom Statens musiksamlingar
är biblioteksverksamheten. Den utlåningsverksamhet som
bedrives dels med egna verk och dels med deponerade verk, främst från
Sveriges orkesterföreningars riksförbund — SOR, är en grundläggande
nödvändighet för det svenska musiklivet.

Verksamheten hålles emellertid inte uppe på en önskvärd nivå. Vad som
är speciellt oroande är att bristen på resurser gör att det notmaterial som
står till buds för utlåning genom denna utsätts för i och för sig normal
förslitning som endast i ringa grad kan kompenseras genom underhåll eller
nyinköp.

Den aviserade översynen måste omfatta en analys av dessa förhållanden.
Översynen bör leda fram till en definition av på vilken kvalitativ nivå
som utlåningsverksamheten skall bedrivas. Ett långsiktigt fungerande program
för att åstadkomma en verksamhet på en jämfört med i dag klart
högre nivå måste etableras. Fortsätter verksamheten på nuvarande nivå så
går den mot en säker avveckling genom att notmaterialet slits ut då
underhållsverksamheten och kompletteringsinköpen inte förmår kompensera
förslitningen. Att sedan nyinköpen också ligger på en för låg nivå är
ett annat delproblem.

Tillgången till noter är emellertid inte enbart en organisatorisk fråga av
bibliotekskaraktär. Tillgången till noter är i dag begränsad på grund av
olika hinder. Begränsningen är emellertid mera sällan beroende av tonsättarnas
engagemeng. Mera betydelsefulla restriktioner är ekonomiska, kommersiella,
juridiska eller administrativa hinder av olika slag.

Tillgången till noter är av vitalt intresse för ett aktivt och levande
musikliv. Detta gäller från den stora symfoniorkestern till den minsta
amatörensemblen eller den för sitt nöjes skull ensamspelande. Noter är en
förutsättning för att musik skall komma till utförande.

Tillgången till noter för det breda svenska musiklivet är begränsat, mer
begränsat än vad det borde vara. Visserligen kan tillgången ökas kortsiktigt
av att moderna kopieringsapparater numera är allmänt tillgängliga, men i
ett annat perspektiv är kopiatorerna anledningen till den pågående kulturella
utarmningen.

Det till synes korta avståndet mellan kompositören och ensemblen är
fullt av olika hinder, kommersiella och juridiska, i en över tiden varierad
omfattning. Allmängiltiga regler kompletteras av tillfälliga. Nationella bestämmelser
harmonierar inte med utländska. Kommersiella knep blandas
upp med kulturpolitiskt motiverade inslag.

Den aviserade översynen bör därför leda fram till initiativ och klarlägganden
även på rättighetsområdet, som ökar tillgången till noter för det
svenska musiklivet.

En fråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang är det förhållande
att förlagsverksamheten genom uppköp koncentreras alltmer. Den tidigare
koncentrationen har skett i ett nordiskt perspektiv. Genom den utveckling
som skedde under 1988 har emellertid ett USA-baserat företag
inom förlagsbranschen med en huvudsaklig inriktning på genrer som inte
omfattar till exempel den seriösa konstmusiken och körmusiken förvärvat
den i praktiken största och enda i norden på sedvanliga kommersiella
villkor verksamma förlagskoncernen.

1 anslutning till den aviserade översynen av Statens musiksamlingar och
då inte minst dess biblioteksverksamhet bör därför även den kommersiella
marknadens utveckling när det gäller notförsäljning analyseras och behovet
av eventuella åtgärder övervägas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om innehållet i översynen av Statens musiksamlingar
m. m.

Stockholm den 24 januari 1989

Per Olof Håkansson (s)

Mot. 1988/89
Kr267

13