Motion till riksdagen
1988/89: Kr259

av Kristina Svensson m. fl. (s)
Ett industriminnesvårdsanslag

Det statliga stödsystemet inom kulturmiljövårdsområdet är i dag uppbyggt
enligt principen om att medel avsätts dels för byggnadsminnesvård, dels
för forn- och ruinvård. Principen för denna grundkonstruktion bygger på
att det är just dessa objektskategorier som av tradition tidigare varit
föremål för kulturmiljövårdsinsatser. Under senare år har en allt större
uppmärksamhet också riktats mot de lämningar som visar vårt lands
industrialisering och uppkomst som industrination. En del av de byggnadsvårdsmedel
som ställts till kulturmiljövårdens förfogande har kommit
att användas till byggnader av industriminneskaraktär. Genom att behovet
av byggnadsvårdsmedel också för andra byggnadsobjekt är så stort, har
byggnadsvårdsmedel till renodlade industriminnesmärken och industrimiljöer
varit otillräckliga.

Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga om inte ett
särskilt industriminnesvårdsanslag skulle införas vid sidan av befintliga
byggnadsvårds- och fornvårdsanslag. Behovet av ett sådant anslag är viktigt,
därför att en hel del av lämningarna som i dag finns från vår industrioch
teknikhistoria inte är av typen byggnader, utan t. ex. har form av
flottningsrännor, stånggångar, pumpanordningar och gruvhål etc. Inrättande
av ett industriminnevårdsanslag skulle alltså kunna understryka den
nya miljösyn som alltmer kännetecknar kulturmiljövården, genom att inte
bara objekten utan också helheten i miljön skulle kunna tas till vara.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ett särskilt industriminnesvårdsanslag.

Stockholm den 24 januari 1989
Kristina Svensson (s)

Bo Finnkvist (s) Maud Björnemalm (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989