Motion till riksdagen
1988/89: Kr247

av Stina Gustavsson m. fl. (c)
Stödet till hembygdsrörelsen

Riksförbundet för hembygdsvård tog 1986 initiativ till att samla hela
hembygdsrörelsen och folkrörelse-Sverige till en gemensam kamp för en
levande bygd och natur. Bakgrunden till detta initiativ var att man i
hembygdsrörelsen kände ett stort hot mot vårt kulturlandskap och det
levande kulturarvet i form av växter och djurarter. Hotet hänger samman
med den snabba befolkningsomflyttningen till storstadsområdena, rationaliseringen
inom jord- och skogsbruk samt problemen med ökade industriutsläpp
och giftanvändningen.

Riksförbundets initiativ emottogs mycket positivt, vilket ledde till att en
nationell folkrörelsekommitté för en levande bygd och natur kunde bildas i
februari 1987. Till denna kommitté har idag 98 folkrörelser anslutit sig.
Folkrörelsekommitténs verksamhet samordnas med glesbygdsdelegationens
kampanj ”Landsbygd 90” under det gemensamma temat ”Hela Sverige
skall leva”. Aktiviteterna utgör Sveriges insatser i Europarådets kampanj
för en levande landsbygd.

Genom att initiativet togs från hembygdsrörelsen har ett stort ansvar
vilat på riksförbundet, hembygdsförbunden och hembygdsföreningarna
för att verksamheten i form av studiecirkelarbete, lokala arbetsgrupper/
bygdekommittéer, länskommittéer m.m. har bildats och verksamheten
kommit igång. Idag deltar över 100000 människor aktivt i mobiliseringsarbete
och opinionsbildning. En process har startat som kommer att vända
trender och som kan ge förutsättningar för att det även i framtiden kan
bevaras en levande bygd och ett öppet och levande kulturlandskap till
kommande generationer. En omistlig kulturskatt, inte bara för Sverige
utan för hela Europa kan därmed räddas, om arbetet kan ges fortsatt stöd
och ekonomiska resurser.

Denna insats har från hembygdsrörelsen kunnat genomföras tack vare
sponsringsstöd från näringslivet, vilket tyvärr kan skapa ett beroendeförhållande.

Riksförbundet för hembygdsvård har under en lång följd av år haft stora
problem med att klara finansieringen, eftersom statsbidragen ej har utvecklats
i takt med kostnadsfördyringen, t. ex. löner, hyror, porto- och
telefonkostnader. Verksamheten har ej heller varit av sådan omfattning att
den kunnat prutas ner, utan kraven på stöd från centralt håll har bara ökat
i takt med det ökade intresset för kultur- och miljövård. Kortsiktigt har
budgetunderskott fått lov att täckas genom anordnande av rikslotteri som
belastat föreningarna i förhållande till medlemstal. Detta har inneburit att

ideell arbetskraft, som bättre behövs för kulturvårdande insatser, har måst
användas för lottförsäljning.

Hembygdsrörelsens egeninsatser i kulturmiljövården kan värderas till
mångmiljonbelopp. Det är en resurs som inte bara är värdefull i rena
pengar, utan som också ger ett personligt engagemang. För att denna resurs
skall kunna tas tillvara och utvecklas, fordras ett ökat stöd från samhällets
sida på alla nivåer.

I regeringspropositionen 1987/88:104 ”Kulturmiljövård” redovisar kulturminister
Bengt Göransson sin syn på kulturmiljövårdens allmänna
inriktning. Under huvudrubriken ”Prioriterade insatser inom kulturmiljövården”
betonas vikten av vidgade ambitioner, när det gäller att
tillvarata kulturvärdena i den yttre miljön. Han säger vidare: ”Det behövs
en ny syn på vad som skall bevaras för framtiden. Bl. a. måste värdet av
samlade bebyggelsemiljöer framhållas starkare och odlingslandskapets
kulturvärden måste uppmärksammas. I arbetet för att utveckla en rik och
stimulerande lokal miljö måste kulturvärdena tillvaratas som en av de
grundläggande resurserna”.

Under rubriken 3,4 ”Information och kunskapsuppbyggnad om kulturmiljöns
värden” säger kulturministern följande: "Mittförslag: Insatser för
information och kunskapsuppbyggnad får en framskjuten position i kulturmiljöarbetet
... Skälen för mitt förslag: ”Med de mål och de utgångspunkter
för kulturmiljövården som jag har angivit är uppbyggnad och
förmedling av kunskaper och information om kulturmiljövårdens olika
aspekter strategiskt viktiga uppgifter. Hänsyn och aktsamhet om kulturmiljöns
kvaliteter förutsätter att den som förväntas visa hänsynen själv
sätter värde på och är medveten om dessa kvaliteter. Värderingen förutsätter
kunskaper om de förhållanden som betingat miljöns gestaltning. Kunskaper
behövs också om hur man går till väga för att få goda resultat när
den yttre miljön skall utvecklas.

Det gäller i ett översiktligt sammanhang lika väl som i detaljer. Det är i
hög grad fråga om att främja ett folkbildningsarbete inom detta område”.

Vidare säger kulturministern: ”En bas för kulturmiljövården är de enskilda
medborgarnas engagemang. Det kanaliseras i hög grad genom bildningsförbundens
cirkel verksamhet och genom hembygdsföreningarna ... I
detta sammanhang vill jag främst betona vikten av att den offentliga
kulturmiljövården samverkar med och aktivt stödjer frivilligt engagemang
och arbete. Kontakterna med bl. a. hembygdsrörelsens organisationer på
central och regional nivå är betydelsefulla för RAÄ och länsstyrelserna
liksom självfallet också för länsmuseerna, som ett sätt att kanalisera de
breda medborgaropinionerna in i myndigheternas arbete”.

Utifrån dessa perspektiv, vilka riksdagen ställt sig bakom, är det angeläget
att Riksförbundet för hembygdsvård står väl rustat att förmedla information
och stimulera verksamheten. Den förväntade utvecklingen inom
kulturmiljövården, efter de nya riktlinjer som presenteras i propositionen,
ställer även allt större krav på riksförbundet vad gäller kontaktverksamhet
med Riksantikvarieämbetet och andra myndigheter för inhämtande av
information och förmedling till den samlade hembygdsrörelsen.

Mot. 1988/89

Kr247

16

Det är som vi ser det också mycket angeläget att Riksförbundet för
hembygdsvård kan fortsätta den försöksverksamhet som startades bland
ungdom i anslutning till Världsungdomsåret 1985. Denna försöksverksamhet
har nämligen visat att det finns ett stort intresse bland barn och
ungdomar kring bygdens historia. Genom att de blir medvetna om den
historiska bakgrunden ökar ansvaret för kulturarbetet och förvaltningen
till kommande generationer.

En utveckling av svensk hembygdsrörelse, ökat intresse bland allmänheten
för kulturmiljöfrågorna och sökandet av den egna kulturella identiteten
samt intentionerna i kulturmiljövårdspropositionen ställer stora krav
på riksförbundet.

Riksförbundet måste ligga före utvecklingen med information, utbildning
och materialframställning, om den lokala verksamheten skall genomsyras
av den samlade organisationens inriktning och målsättning. Detta är
ytterst viktigt idag, då de samhälleliga resurserna ser ut att bli allt knappare
och man måste hysa allt större tillit till de ideella organisationerna.

Vi anser att Riksförbundet för hembygdsvård bör tilldelas 1 milj kr i
driftsbidrag under kommande budgetår, att utgå ur anslaget F28, Kulturmiljövård,
information och utvecklingsverksamhet. Anslaget bör räknas
upp med 700000 kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen under anslaget F28, Kulturmiljövård, under konto
information och utvecklingsverksamhet, anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 700000 kr förhöjt anslag.

Stockholm den 20 januari 1989
Stina Gustavsson (c)

Jan Hyttring (c)
Stina Eliasson (c)
Bengt Kindbom (c)
Görel Thurdin (c)

Larz Johansson (c)
Marianne Andersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Pär Granstedt (c)

Mot. 1988/89

Kr247

17