Motion till riksdagen
1988/89: Kr236
av Olof Johansson m. fl.
Radio och TV-frågor
Sammanfattning
I denna partimotion framlägger centern förslag dels om förstärkning av
Sveriges Radio-koncemens ekonomi och dels om regler för en television
på regional och lokal grund.
Centern föreslår att en av de två TV-kanalema öppnas för reklam.
Reklamintäkterna skall komma hela SR-koncernen till del och således
användas för att utveckla lokalradion, riksradion och utbildningsradion
förutom att televisionens förutsättningar att klara en hårdnande internationell
konkurrens förbättras. Centern kräver att frågan nu utreds med
sikte på att förelägga riksdagen förslag hösten 1989. Reklamsändningarna
bör starta den 1 januari 1991.1 motionen kräver centern också att rationaliseringsarbetet
inom koncernen fortsättes.
Centern kräver vidare i motionen en parlamentarisk utredning som skall
utarbeta regler för television på regional och lokal grund vilken använder
sig av det frekvensutrymme som Sverige tilldelats för markbundna sändningar.
Dessa regler skall ha en sådan utformning att framväxten av
decentraliserad TV-produktion främjas. Det växande internationella utbudet
kan därigenom balanseras av ett lokalt utbud. Försöksverksamhet
inom ramen för utredningens arbete bör inledas på Gotland och i ytterligare
tre till fyra regioner.
Centern kommer att i kommittmotioner och enskilda motioner ta upp
andra aktuella mediefrågor.
Medieläget i Sverige
Utvecklingen på TV-området är för närvarande mycket dynamisk. Det
monopol som SR-koncernen innehar för eterdistribuerad TV har i praktiken
brutits genom att satellit- och kabeldistribuerad television nu når allt
fler. Idag torde mer än en halv miljon hushåll nås av kabel-TV. Utbyggnaden
är emellertid mycket ojämnt fördelad över landet. I exempelvis Göteborg
och Malmö är hushållstäckningen för kabel-TV nu över 40 % vilket
får anses innebära att mediet spelar en avsevärd roll i den totala mediabilden
på respektive ort.
En av orsakerna till den allt snabbare utbygganden av kabel-TV är att en
svenskspråkig kanal numera finns att tillgå i form av TV3. Denna kanal
har utan tvekan etablerat sig i människors medvetande och i den svenska
fl Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr234 — 239
mediavärlden. En serie tvister med Sveriges Television om sändningsrättigheter
(ishockey-VM, tennismatcher och Kalle Anka) har givit kanalen
en betydande uppmärksamhet. Den nya medeleffektsatelliten Astra som
sändes upp i början av december kommer att distribuera TV 3. Härigenom
förväntas den svenska marknaden för parabolantenner att växa kraftigt.
Genom en förhållandevis liten (60 — 90 cm) antennanläggning till relativt
lägre pris (5 — 7 000 kronor) kommer ca dussinet TV-kanaler att kunna tas
emot från denna satellit.
Den snabbt förändrade situationen har också ställt Sveriges Televisions
krisläge i blixtbelysning. Detta public serviceföretag möter ständigt växande
svårigheter att klara det uppdrag att erbjuda en television i allmänhetens
tjänst som riksdagsbeslut och avtal med staten förutsätter. Den nya
organisation som gäller från 1987 som en följd av 1986 års riksdagsbeslut
har inte på något avgörande sätt förändrat situationen. Den främsta orsaken
härtill är att riksdagbeslutet inte innebar någon långsiktig lösning av
SR-koncernens finansieringsproblem. Tydliga kristecken är att SR vid
flera tillfallen missat de svenska sändningsrättighetema till intressanta
idrottsevenemang. Ett annat kristecken är att sponsringen nu sker i allt
mer öppna former. Det är uppenbarligen också så att sändningar av
idrottsevenemang är beroende av att delfinansiering genom smygreklamförsäljning
kan åstadkommas. Vid sändning av en engelsk ligamatch en
lördagseftermiddag är det inte ovanligt att uppåt tjugotalet svenska företag
annonserar efter planens sidor. Där förekommer ofta reklam också för
produkter och tjänster som enbart kan förväntas ha svenska köpare (Stadshypotek,
Aftonbladet, Socialdemokratiska A-lotteriet, Folksam m. fl.).
En annan besvärande omständighet i den svenska mediapolitiken är den
svenska regeringens passivitet. Det finns för närvarande inget beredningsarbete
i regeringkansliet med sikte på att gripa sig an de problem som
verkar alltmer uppenbara för allmänheten.
Finansieringen av SR-koncernen
Sverige behöver ett väl fungerande public-serviceföretag för radio och
television. Det är först genom ett sådant företag som det är möjligt att
tillgodose övergripande mål och behov. Hit hör ett ansvar att bevaka och
tillgodose hela landets önskemål och ett ansvar att tillgodose minoriteters
intressen. Ett särskilt ansvar finns också vad gäller opinionsbildningen. Ett
public-serviceföretag kan och får inte vara ensidigt beroende av reklamfinansiering.
Enligt centerns mening måste nu frågan om lösning av SR-koncernens
finansiella kris ges högsta prioritet. Kostnadsutvecklingen är som ovan
visats ogynnsam. Det finns konkurrenter som bjuder högre när rättigheter
skall köpas. Sveriges Television får också allt svårare att kunna erbjuda
svensk gestaltande produktion av god kvalitet. Det kulturpolitiska ansvar
som företaget har blir allt svårare att fullgöra.
Samtidigt som kostnadsutvecklingen är ogynnsam uppvisar intäktssidan
en sviktande utveckling. Avgiftssystemets konstruktion innebär att intäkterna
har ökat kraftigt till följd av bättre hushållstäckning först för TV som
Mot. 1988/89
Kr236
4
sådan och därefter för färg-TV. Idag har nästan alla hushåll färg-TV vilket Mot. 1
ger en stagnationseffekt på intäktsutvecklingen. Kr236
Centern vill medverka till att säkerställa en långsiktig finansieringslösning
för SR-koncernen. Utbudet av svensk kvalitetsproduktion på TVområdet
måste garanteras i ett läge när distributionen av internationell TV
ökar dramatiskt. Mot denna bakgrund vill centern föreslå följande åtgärdsprogram:
1. TV-avgiften ges en nivå så att en betydande del av publicserviceföretagets
finansiering långsiktigt kan säkerställas.
2. Reklam införes i en av Sveriges Televisions två kanaler.
3. Rationaliseringsarbetet inom koncernen måste fortsätta med syfte att
möjliggöra en successiv förnyelse av medarbetarstaben och vidgat ianspråktagande
av frilansmedarbetare.
Ifråga om ianspråktagande av reklamintäkter och därav föranledda utvecklingsinsatser
bör följande gälla:
— En parlamentarisk utredning tillkallas våren 1989 för att i detalj utforma
de regler som skall ligga till grund för denna finansiering. Förslag till
erforderliga justeringar av aktuella lagar och avtal föreläggs riksdagen
hösten 1989.
— Reklamsändningama bör börja 1 januari 1991. Därmed ges god tid för
förberedelser. Tänkbara reklamköpare kan också budgetera denna typ
av reklam på ett sådant sätt att inverkan på exempelvis dagspressreklamen
kan minimeras.
— Reklamen ska ligga i block och naturliga avbrott. Den får inte bryta
program. Etiska riktlinjer bör finnas. Reklamutbudet i TV bör följa
strängare regler än som för närvarande gäller för pressen.
— Reklam som intäktskälla skall enbart vara ett komplement till nuvarande
finansiering.
— Ett särskilt företag inom SR-koncemen bör få ansvaret för försäljning
och sändning av reklamen. Eventuellt kan det nyligen bildade dotterföretaget
för uppbörd av TV-avgift även anförtros handhavandet av denna
finansieringskälla för koncernen.
— I anslutning till att åtgärder vidtas för att säkerställa framtida finansiering
bör en översyn göras av resursfördelningen inom koncernen.
Bland annat måste verksamheten i TVdistrikten förstärkas. Inriktningen
bör vara att av de medel som tilldelas televisionen skall 60% slussas
till TV 2 vars verksamhet bygger på distrikten.
Riksradions distriktsorganisation måste förstärkas och dess uppgifter
vidareutvecklas. Detta utvecklas i en särskild kommittémotion från centerpartiet.
— Radio och television i allmänhetens tjänst skall spela en betydelsefull
roll för utbildning och folkbildning. En framtida resursförstärkning
måste därför komma också Utbildningsradion till del.
— Intäktsförstärkningen bör även användas för en kraftfull satsning på
lokalradion. I ett läge där lokalradion förfogar över ett eget distributionsnät
— FM4 — är det angeläget att höga ambitioner ifråga om såväl
kvantitet som kvalitet kan utvecklas.
Television på regional och lokal grund
Sverige har i internationella frekvensöverenskommelser tilldelats utrymme
för markbundna sändningar av TV i sådan omfattning att det är
möjligt att bygga ut såväl ett tredje som ett fjärde rikstäckande nät. Därtill
kan ytterligare lokala sändare byggas i vissa områden.
Det framtida utnyttjandet av dessa ytterligare sändningsmöjligheter bör
bedömas ur ett övergripande kultur- och mediepolitiskt perspektiv. Det
kan då enligt centerns mening konstateras att utvecklingen på medieområdet
just nu går i riktning mot att nationell och flemationell täckning för
TV-kanaler nås genom att utnyttja satellittekniken. På samma sätt kan en
lokal täckning nås genom kabeltekniken. Denna är emellertid till sin
kararktär sådan att endast tätorter av någorlunda storlek kommer ifråga
för utbyggnad. Småorter och glesbygder kommer sannolikt inte att nås av
lokala TV-sändningar med denna teknik.
Enligt centerns mening är det angeläget att regler nu snarast tas fram
som möjliggör ianspråktagande av de sändningsutrymmen som nu inte
utnyttjas. Ur allmänkulturell synvinkel är det därvid angeläget att dessa
regler får en sådan utformning att framväxten av decentraliserad TVproduktion
främjas. Det växande internationella TV-utbudet kan därigenom
balanseras av ett lokalt utbud.
Fristående TV-sändningar bör grundas på någon form av statlig koncession.
En helt fri etablering är inte möjlig eftersom det ändå rör sig om ett
begränsat antal sändningmöjligheter. Det är angeläget att frågan om utformningen
av lämpliga koncessionsregler snarast utreds. Den ovan nämnda
utredningen om finansieringen av SR-koncemen kan lämpligen ges i
uppdrag att utforma förslag till sådana regler och initiera en försöksverksamhet
med television på regional och lokal grund. Enligt centerns mening
bör därvid bl. a. följande riklinjer ligga till grund:
— Koncessioner bör ges på en regional eller möjligen lokal grund. Projekt
som ger god geografisk täckning bör ges företräde.
— Ingen intressent bör ha en dominerande ställning i företag eller projekt
som får koncession. Projekt där ideella organisationer, folkbildningsorganisationer,
högskolor, ortspress eller andra bärare av allmänna intressen
medverkar bör ges företräde. Koncession bör vara tidsbegränsad.
— Det bör vara tillåtet för regionala/lokala TV-företag att samverka för att
erbjuda ett allsidigt programutbud och längre sändningstid.
— Framtida finansieringsformer prövas inom utredningens ram.
För att vinna erfarenheter av vilka möjligheter en regional eller lokal
etersänd TV kan erbjuda bör som ett led i själva utredningsarbetet försöksverksamhet
kunna inledas. Det har redan tidigare uttryckts intresse att på
Gotland starta TV med denna inriktning. Ytterligare 3 — 4 försöksprojekt
bör kunna ingå som ett led i utredningsarbetet.
Mot. 1988/89
Kr236
6
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
samt förslag om kompletterande finansiering av Sveriges Radiokoncernen
genom reklam i en av TV-kanalerna från den 1 januari
1991 enligt de riktlinjer som anges i motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande
till försöksverksamhet med TV-verksamhet på regional och lokal
grund enligt de riktlinjer som anges i motionen.1]
Stockholm den 10 januari 1989
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
Mot. 1988/89
Kr236
1 1989/89: K410