Motion till riksdagen
1988/89 :Kr224

av Stina Eliasson och Ingrid Hemmingsson (c, m)
Vården av fornlämningar

Vården av landets fasta fornlämningar har sedan länge främst varit en statlig
angelägenhet. Under en följd av år har därför riksantikvarieämbetet
tillsammans med länsstyrelserna och länsmuseerna upprättat ett vårdprogram
för landets pedagogiskt och vetenskapligt värdefullaste fornlämningar.
Cirka 10 procent av de kända fornlämningarna har på detta vis vårdats och
gjorts tillgängliga för en intresserad allmänhet. Dessa miljöer, väl underhållna
och lätta att besöka, upplevs som viktiga inslag för den lokala identiteten.
Samtidigt utgör de genuina turistiska sevärdheter.

Hittills har fornvården bedrivits i form av statliga beredskapsarbeten.
Detta har medfört att verksamheten blivit ytterst konjunkturkänslig. Under
1970-talets första år var t.ex. omfattningen så stor som 60 000 dagsverken/år.
Idag är situationen en helt annan. Till följd av förbättrad sysselsättning i flera
regioner har beredskapsmedlen för fornvård drastiskt minskat. Till detta
kommer en förändring av arbetsmarknadspolitiken, vilket betyder att
långsiktiga vårdinsatser ytterligare försvåras. Detta har sammanlagt inneburit
att fornvårdsinsatserna överlag har reducerats kraftigt och i vissa län
upphört helt.

Mot bakgrund av fornlämningarnas och fornvårdens betydelse som en
viktig länk i en övergripande kulturmiljövård, samt de stora resurser som
hittills investerats i vård av fornlämningar (ca 390 milj.), framstår det som
synnerligen angeläget att det skapas en stabil ekonomisk grund för verksamheten.

Ett första steg i denna riktning har tagits genom kulturmiljöpropositionen
(1987/88:104) anvisning av 6 milj. till riksantikvarieämbetet för vård av
fornlämningar och kulturmiljöer. Detta är emellertid helt otillräckligt för att
bedriva en fornvård av ungefärligen samma omfattning som hittills.

Enligt riksantikvarieämbetets anslagsframställning för budgetåret
1989/90, beräknas medelsbehovet vara ytterligare 10 milj./år. Detta skulle
möjliggöra en mer långsiktig fornvård där redan investerade medel, samt den
kunskap som ackumulerats, kan tas tillvara.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att förstärka riksantikvarieämbetets
medel för fornvård.

Stockholm den 19 januari 1989

Mot. 1988/89
Kr224

Stina Eliasson (c)

Ingrid Hemmingsson (m)