Motion till riksdagen
1988/89 :Kr211

av Göran Ericsson (m)

Restaureringen av kulturbyggnader m.m.

Mot.

1988/89

Kr211

Inledning

Innevånarna i storstadsområdena och främst i Stockholm har under lång tid
diskuterat och krävt miljöförbättringar. Miljöfrågorna har också under lång
tid varit aktuella i Stockholms fullmäktige, som t.ex. genomfört avancerade
program för restaurering av vattenkvaliteten i Stockholm och där man nu
mitt i Stockholm kan fiska fisk med hög kvalitet.

Den alltmer förfinade forskningen och tekniken har under senare år
kunnat lämna viktiga upplysningar om existerande och tilltagande samt
kommande miljöhot inom olika områden. Miljöfrågan i vårt land har därmed
kommit att bli en fråga av riksintresse från att tidigare varit lokala och
regionala frågor.

För Stockholms stads innevånare är miljöstörningar i form av buller,
avgaser, rökgaser från oljeförbränning och nedsmutsade vatten sedan länge
väl kända frågor. Genom en långsiktig satsning har dock mycket gjorts inom
dessa områden, men mycket återstår och ansträngningarna måste därför
fortsätta och intensifieras.

För att storstadsbon skall kunna få leva i en god miljö krävs här avsevärt
större och mer kostsamma insatser än på andra platser i landet, det är inte
rimligt att dessa kostnader till större delen skall bäras av kommunens
innevånare. Det krävs därför ett statligt miljöprogram för Stockholm som i
samverkan med de kommunala insatserna leder framtill en storstadsmiljö
som är positiv i alla avseenden och jag skall nedan i motionen ta upp några av
dessa områden.

Ansvaret för en god storstadsmiljö

De naturliga förutsättningarna i Stockholm för att skapa och vidmakthålla en
god miljö är ovanligt stora. Stockholm har många öppna vattenområden,
parker och andra grönområden. Vinden kan spela fritt och hjälper oss att få
en värdefull luftväxling och därmed luftrening. Vattnet från Mälaren som
strömmar ut mot Saltsjön har också det en renande effekt.

Den svenska kulturen har stora inslag av naturlyrik och naturromantik i
dess verkligt positiva mening. För stockholmarenär staden miljön. Här finns
mångfalden av kultur och bebyggelse från skilda tider. Här finns en trygghet
och en glädje i att många hundra års svensk historia är samlad, men här finns
också storstadens rytm och puls. De nya strömningarna inte minst från

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Kr211

utlandet i fråga om kultur och intryck i övrigt blandas med historien och
skapar en intressant och ständigt levande miljö.

Den moderata miljöpolitiken för storstaden utformas därför med hänsyn
till kulturmiljön och med den respekt och ödmjukhet inför historiska värden
som är en grundsten i vår ideologi. Den utgår också från från vår
grundläggande värdering att varje människa har ansvar både för sig själv och
det gemensamma och att vi alla har ansvar för den miljö vi lämnar vidare till
kommande generationer.

I en tid av snabb utveckling såväl teknologiskt och industriellt som
utbildningsmässigt är det viktigt att värna om det som måste vara beständigt.
Att förvalta ett kultur- och miljöarv för kommande generationer är en lika
central fråga för stockholmarna som för landet i övrigt.

Slå vakt om stadsbilden

En god miljö innebär inte bara rent vatten, ren luft, frihet från buller, en frisk
jord och en frisk växtlighet utan också en trivsam bebyggelse, stadsbilder
som bjuder harmoni för ögat, luft och ljus samt grönska kring våra bostäder.
En stad som inte är nedskräpad och nerklottrad, som är fri från vandalisering.
En stad där vi visar varandra hänsyn och omtanke inte bara genom att
vara vänliga utan också genom att var och en vårdar sig om sin stad och dess
miljö. Detta är målet för den moderata politiken om en bra storstadsmiljö.

Vandalisering och den tilltagande ordningsbrottsligheten, inte minst
kvälls- och nattetid, gör emellertid att staden inte känns trygg. Särskilt för
svaga grupper såsom gamla, handikappade, kvinnor och barn kan den tvärt
om te sig hotfull.

Dessa förhållanden ställer krav på oss alla. Vi måste angripa dessa frågor,
som föräldrar, som lärare i skolan, som äldre gentemot ungdom, som
yrkesverksamma inom barntillsynen, inom socialtjänsten och som
kamrater.

Alla de som vandaliserar, misshandlar eller på annat sätt förstör vår stad
mår dåligt och måste ha hjälp och vård. Deras beteende skapar också en stad
otillgänglig för vissa grupper, brottslighet är därmed en stor och viktig
miljöfråga.

Sammanfattningsvis, den gamla stadsmiljön med sin omistliga kulturbebyggelse
måste vårdas och bevaras. I detta arbete bär som jag ovan anfört
staten i samverkan med staden ett stort kulturellt ansvar inför kommande
generationer. Gamla hus skall upprustas och bevaras, inte rivas. Parkerna
skall vårdas och bevaras, inte bebyggas. Staden och dess innevånare behöver
”gröna lungor” som ett viktigt inslag i den vackra stadsmiljö som Stockholm
erbjuder.

Storstaden en känslig miljö

Storstaden är särskilt känslig ur miljösynpunkt. Föroreningar får här sällan
en omedelbar effekt. De verkar under lång tid innan vi blir uppmärksammade
på de negativa resultaten. Eftersom det i storstaden finns fler människor
per yta än någon annanstans är det inte sällan att just den mänskliga
organismen uppvisar skador först.

Vlot. 1988/89

Kr211

2

Det medvetna miljövårdsarbetet är ganska ungt. Den känslighet som
naturen i Stockholm har i dag inför föroreningar beror till stor delpå den
”mättnad” som uppstått från 50- och 60-talen. Föroreningar istockholm
medför därför större risker än om de drabbar en relativt sett mycket renare
miljö. Naturens egen reningskraft blir mindre effektiv när utsläppen är stora
och sammansatta. Därför är Stockholms miljö i många avseenden mera
känslig än andra områden, och därför är vårt ansvar för att värna om
Stockholms miljö så stort.

En storstad, även med Stockholms öppna karaktär, kan aldrig bli helt fri
från miljöstörningar. Men de kan reduceras kraftigt. Erfarenheter visar det.
Vi verkar nu för regelbunden mätning av radioaktivt nedfall och information
om dess effekter om och när faror kan vara förenade med sådant nedfall.Moderata
samlingspartiet vill föra och har i olika kommuner fört en resultatinriktad
miljöpolitik. Vi vill utveckla denna ytterligare.

Nedan redovisar vi ett antal grundläggande riktlinjer för det arbetet.

1. Den moderata miljöpolitiken utgår från vår moderata ideologiska
grundsyn. I det moderata partiprogrammet står följande: ”Det politiska
arbetets uppgift är att forma samhället så att den enskilda människan kan
leva i frihet och trygghet”. ”Friheten för den enskilde måste förenas med
ansvarstagande och samverkan. Den enskilde måste leva upp till de villkor
som samlevnaden föreskriver och ta ansvar för sina handlingar”.

Hänsyn till och ansvar för miljön är långt mera utvecklad i länder som har
ett stabilt inslag av marknadsekonomi. I en marknadsekonomi av moderat
modell är staten stark i sin funktion som garant för människors säkerhet och
trygghet.

En fri och öppen konkurrens leder till att resurser används effektivt.
Individens konsumtionsval bestämmer produktionen inom de ramar som
staten bestämmer. Marknadsekonomin är ett system där människor får ha
och ta ansvar.

I det moderata samhället lönar det sig att vårda sig om det som man äger
själv och om det gemensamma. Där finns en lyhördhet för opinioner och
önskemål som skapar dynamik i teknisk och annan utveckling, vilket i sin tur
gör det möjligt att förena ekonomisk tillväxt med högt ställda miljökrav.
Marknadsekonomin ger utrymme för att med ekonomiska styrmedel främja
insatser som leder till en god miljö.

Den stora skillnaden mellan den socialistiska planekonomin och marknadsekonomin
är skillnaden i människosyn. Planekonomin utgår från att en
liten elit kan avgöra vad som är eller blir bäst för alla. Den lägger ”locket på”
för engagemang, initiativ och kunskapsutveckling hos enskilda människor.

Vi moderater utgår från tron på och erfarenheten av enskilda människors
vilja och förmåga att skapa någonting bättre och klokare för alla genom att ta
till vara och utveckla enskilda intitiativ till nytta för alla och inte minst för
miljöintressen. Den moderata modellen är förutsättningen för en progressiv
miljöpolitik där alla tar ansvar.

2. Vår politik och våra förslag till insatser skall grundas på kunskaper, inte
på subjektiva värderingar eller rädsla. I synnerhet miljöpartier, men också de
socialistiska partierna, söker skapa opinioner för sina förslag genom att först
skrämma vanligt folk med ovederhäftiga påståenden om nära förestående

Mot. 1988/89

Kr211

3

1 * Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Kr21l

katastrofer. Ett sådant handlingssätt är inte förenligt med att ta ansvar. Det
är viktigt att visa respekt för oro. Vi moderater måste ständigt söka kunskap
och ständigt arbeta med att sätta in kunskaper i sina sammanhang.

Vi skall inte medverka till handlingsförlamande oro hos människor. Vi
skall visa på hur berättigad oro kan omsättas i konstruktivt arbete för en
bättre miljö.

Vi måste ha klart för oss att de kunskaper som forskning och teknisk
utveckling ger oss nästan alltid är delar av en mycket stor helhet. Vi får sällan
den hjälp av experterna att dra slutsatser av forskningsrön som är giltiga för
enheten. En viktig uppgift är att ständigt fråga, ständigt ställa krav på
förklaringar om samband mellan miljö- och hälsorisker å ena sidan och
effekter för natur och människor av dessa risker å den andra.

Vi måste vara uppmärksamma på att mycket av den information som vi får
om miljörisker och deras effekter är partsinlagor. Det kan också gälla
verksamhetsansvariga och forskare. För att få de kunskaper vi behöver är vi
beroende av dels mångfald i forskningen, dels tvärvetenskaplig forskning
om miljörisker. Mångfald och tvärvetenskapligt arbete är också krav som
gäller den tekniska utvecklingen.

För bedömningen av vilken teknik vi skall satsa på för att eliminera
miljöstörningar är det av väsentlig betydelse att få klarhet om verkliga och
möjliga resultat av olika typer av insatser.

3. Vi måste arbeta utifrån en helhetssyn på Stockholm och stockholmarnas
situation. Vi kommer ofta att stå inför svåra avvägningar mellan miljökrav,
ekonomi och krav på att vi skall tillgodose verksamheter och funktioner som
medborgarna behöver. Olika mål kan stå i konflikt med varandra. Vi
behöver en tillgänglig och smidig kollektivtrafik, men dieselbussarna bullrar
och smutsar ned. Vi behöver värme och elektricitet, men energiframställningen
är dyr och miljöstörande. Vi vill ha arbetsplatser, rekreationsanläggningar
och bostäder. De drar till sig motortrafik och producerar avfall.

Förslag till lösningar kräver en sammanvägning av positiva och negativa
faktorer. Det bästa för ett av målen blir ibland fiende till helhetens bästa.
Kraven på oss som är politiskt verksamma i partierna och inte minst
moderata samlingspartiet är att ha med helheten i vårt perspektiv när vi
bedömer delarna.

4. Vårt arbete skall vara inriktat på att angripa miljöstörningar vid källan.
När nödvändig oljeeldning medför svaveldioxidutsläpp är det i första hand
svavelhalten i oljan som skall angripas. Samtidigt kan, och bör, vi arbeta med
att få fram alternativ till oljan och en bättre struktur för oljeeldningen, t.ex.
högrenad fjärrvärme som ersätter många små pannor.

Att rena utsläpp från miljöstörande ämnen är en metod som ofta måste
tillgripas när kunskap eller förmåga inte är tillräckliga för att angripa
problemen vid källan. Men vi bör vara klara över att detta är den näst bästa
metoden, i längden ofta dyrare och mindre effektiv.

5. Styrmedel är nödvändiga inom miljöområdet. Det är viktigt att välja
styrmedel som har en verklig och positiv effekt för miljön. Styrmedlen får
inte förhindra en möjlig positiv utveckling. Målsättningen för miljöeffekter
skall redovisas vid användning av styrmedel. Styrmedel skall kunna följas
upp och kontrolleras, annars är risken stor att respekten för kraven att värna
om miljön urholkas.

Mot. 1988/89

Kr211

4

Styrmedlen skall kompletteras med information om deras innebörd och de
mål som är grunden för dem. Detta är viktigt för att stödja engagemang och
intresse för miljöaspekter som en viktig del i helhetsansvaret för olika
verksamheter. Förslag till styrmedel och krav på åtgärder har ibland bara en
symbolisk innebörd. Både ekonomiska och administrativa styrmedel har i de
allra flest fall ekonomiska effekter på den som påverkas av styrningen.

Krav på åtgärder och begränsningar måste stå i rimlig proportion till de
miljöeffekter som åtgärderna kan leda till. Metoder för att utvärdera och
bestämma olika miljöstörningar är outvecklade. Det är väsentligt att sådana
metoder utvecklas. De är nödvändiga som underlag för beslut om miljömål
och styrmedel.

Ett ytterligare medel för påverkan inom miljöområdet är sådan information
som syftar till att påverka människor till att visa ökat ansvar för och ökad
hänsyn till miljövärdena i sitt beteende. Detta är en synnerligen viktig del i
miljöskyddsarbetet.

Miljöproblem i Stockholm

Miljöproblemen i Stockholm domineras av luftföroreningar och buller. De
allvarligaste luftföroreningarna är utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider.
Dessa anses i hög grad bidra till försurning och skogsskador.

År 1965 beräknades svaveldioxidutsläppen i Stockholm till 55 000 ton. År
1975 hade de minskat till ca 20 000 ton och 1985 till ca 18 000 ton. Merparten,
eller ca 94%, av svaveldioxidutsläppen kommer från energiproduktion,
medan bilismen bidrar med drygt 4% och avfallsförbränningen med knappt
2%. Den största enskilda källan är oljekraftvärmeverket i Värtan.

Som källa till kväveoxidutsläppen dominerar vägtrafiken. Energiproduktionen
bidrog 1980 med ca 48%, eller 9500 ton. År 1985 hade energiproduktionens
andelar sjunkit till ca 36% och totalt 7000 ton. Vägtrafikens bidrag
hade under samma tid ökat från 10 000 till 12 000 ton och dess andel av
utsläppen från 51% till 63%. Vägtrafiken medför också utsläpp av koloxider
och är den helt dominerande till dessa utsläpp. Såväl vägtrafik som motorbränslehantering
medför utsläpp av kolväten och dominerar i Stockholm
också som källor till dessa utsläpp.

De stora miljöförbättringar på en rad områden som ägt rum i Stockholm
under de senaste 20 åren har lett till att vägtrafiken alltmer kommer att
framstå som den största miljöstörningen. Förbättringar i fordonens tekniska
utrustning har inte helt kunnat motverka de negativa effekterna av trafikökningar
under senare år.

Arbetet med de stora miljöstörningarna måste kompletteras med insatser
mot andra mindre omfattande störningar, som dock har stor betydelse för
hälsa och miljö i det längre perspektivet. Hit hör åtgärder för att reducera
utsläpp av tungmetaller, åtgärder mot asbest, freon och dioxiner, för att ta
några exempel. Buller, stoft, byggnadsmaterial och övrig produktionskontroll
är likaledes viktiga områden att påverka och åtgärda.

Mot. 1988/89

Kr211

5

Bostadspolitiken och stadsmiljön

Bostadsbyggandet under efterkrigstiden har varit synnerligen omfattande.
De hårt exploaterade Stockholmsförorterna, den praktiskt taget helt avfolkade
citykärnan och det orimligt hårda trycket på bostadsmarknaden i
Stockholm med åtföljande bostadsspekulation med astronomiska lägenhetspriser
och en ny omfattande ekonomisk kriminalitet, är ett resultat av en
socialdemokratisk bostadspolitik under årtionden. Denna politik har som
kännetecken ett bostadsbyggande helt i enlighet med byråkraters och
politikers önskemål och tar inte hänsyn till människornas syn på bostadsbyggandet
och bostadsmiljön.

Den alltmer tilltagande bostadsbristen med åtföljande långa bostadsköer,
där framför allt ungdomen saknar möjlighet till egen bostad inom rimlig tid,
är ett resultat av en totalt sönderreglerad bostadsmarknad. I det framtida
Stockholm måste människor kunna välja bostäder och arbete efter helt andra
kriterier än de gör i dag.

Bostadsmarknaden måste bli friare för att valfriheten skall öka. De
ekonomiska villkoren för olika upplåtelseformer måste bli neutrala. Ökar
människors fria val på bostadsmarknaden ökar också möjligheterna att
tillgodose regionens tillkommande bostadsbehov.

Olika upplåtelseformer passar olika bra vid olika tillfällen i en människas
liv, och dagens stela system gör bostadsmarknaden trögrörlig till konsumenternas,
inte minst de ungas, nackdel. En rätt att uppskjuta skatten såväl när
man byter bostadsrätt som villa skulle väsentligt öka rörligheten på
marknaden.

Lagstiftning för en bättre storstadsmiljö

I en storstad av Stockholms storlek är naturvärden som luft, vatten och
växtlighet ständigt utsatta för stora påfrestningar. Moderat miljöpolitik är
därför inriktad på att värna om dessa miljövärden. Men i Stockholm finns
också kulturskatter som byggnader och andra kulturföremål vilka löper risk
att förstöras ominte kampen för en renare stad ständigt förs.

Redan i dag pågår en nervittring av oersättliga kulturskatter som
byggnadskonst från historiska tider. Den dåliga luften bär här ett avgörande
ansvar, och denna pågående process måste angripas dels genom en förbättring
av luftkvaliteten men också genom att de nu angripna föremålen
restaureras och att de ännu ej angripna konserveras. I detta arbete bär staten
i samverkan med kommunen ett stort ansvar.

Avgörande för livskvaliteten i storstaden är därför en aktiv miljöpolitik,
som syftar till att dels skapa förutsättningar för ny teknik att bryta nya vägar
och som undanröjer miljöstörande verksamhet, dels inskärpa respekten för
lagar som är tillkomna för att skydda miljön.

Den miljöpolitik som idag förs av socialdemokraterna bygger i allt
väsentligt på regleringar. I exempelvis miljöskyddslagen anges i detta syfte
krav på förprövning av miljöpåverkande industriell verksamhet. Vid denna
ges en koncession, dvs. ett gränsvärde bestäms för tillåtet utsläpp. Tillstånden
lämnas som regel av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa fall
av länsstyrelsen.

Mot. 1988/89

Kr211

6

Trots att denna teknik lett till minskade utsläpp är det hittillsvarande Mot. 1

koncessionssystemet otillräckligt i flera hänseenden. Dels gäller det frågan Kr211

om sanktioner vid överträdelser, dels den otillräckliga stimulansen att nå
längre i miljöskydd än vad koncessionen anger.

Sanktioner

För dagen gäller att miljöskyddsavgift drabbar den som överskrider föreskrifterna
i koncessionen och om detta överskridande lett till ekonomiska
fördelar för den som utövat den miljöfarliga verksamheten.

Som tidigare anförts i denna motion är trycket på den känsliga storstadsmiljön
stort. Det gäller inte enbart luften. Det gäller i lika hög grad mark som
vatten. Vi är inne i en brytningstid, där stora och tunga angrepp måste inte
bara reduceras utan helt avvärjas om Stockholm i framtiden skall förbli en
ren och milövänlig stad för dess innevånare och besökare.

För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen förordar vi att sanktionsavgifter
utgår vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett om
dessa medfört ekonomiska fördelar för företaget eller ej. Dessutom skall
denna miljöskyddsavgift sättas så högt att den får en kraftig effekt. Grova
brott skall som hittills leda till kraftiga böter eller fängelse.

Den nu föreslagna förändringen kan öppna möjligheter för en snabbare
skärpning av koncessionsvillkoren. Om man på detta vis sätter ett pris på
miljön kan en snabbare utveckling i miljövänlig riktning påskyndas jämfört
med ett ensidigt utnyttjande av regleringar och koncessioner. Miljöbrott
kommer liksom förekomsten av all annan brottslighet troligen alltid att
förekomma. Mindre seriösa företagare kommer sannolikt i framtiden att
förorsaka utsläpp och miljöstörningar av olika slag och olika skäl.

Det är då viktigt att samhället har en miljölagstiftning som är så enkel och
lätt att tillgodogöra sig som möjligt. Inte minst gäller det att lagstiftningen
blir hanterbar för såväl polis som åklagare. En enkel och klar lagstiftning
medför kortare och billigare förundersökningar liksom att alla små som stora
företagare, enskilda som offentliga, kan utan juridisk expertis tolka lagstiftningen
och förstå lagstiftarens målsättning.

Det är också väsentligt att miljölagstiftningen får ett sanktionssystem som
står i överensstämmelse med det allvar med vilket samhället betraktar
uppsåtliga miljöbrott. Det är i uppsåtsinstitutet som brytpunkter bör ligga
mellan miljöskyddsavgift och miljöskyddsavgift i kombination med straff.

Uppsåtliga miljöbrott kan inte och får inte leda till en miljöskyddsavgift
som kanske visar sig vara ekonomiskt lönsam för den som begår miljöbrottet.

Det är i samtliga dessa fall från allmänpreventiv synpunkt påkallat att åtal
sker och att kännbara straff drabbar den som uppsåtligt brutit mot
koncessionsvillkoren eller på annat sätt mot miljöskyddslagstiftningen.Vidare
skall den som drabbas av miljöskyddsavgift och/eller miljöskyddsavgift
och straff i alla fall av miljöbrott förpliktigas att återställa och sanera den
skada som gärningen förorsaktat miljön, och andra människor.

Stimulanser

Enligt min mening måste den ensidiga regleringsinriktning som miljöpolitiken
hittills haft brytas till förmån för en ökad användning av ekonomiska
styrmedel. Sådana styrmedel syftar till att nyttigheter som i dag betraktas
som fria åsätts det pris som de rätterligen har.

Utformningen kan skifta, men när det gäller stimulanser är den i dag
framkomliga vägen att företag som har en koncession utsatt bör få en
skatterabatt när företaget underskrider koncessionsvillkoren. Denna teknik
kan leda till att ett företag tidigare än beräknat finner det lönsamt att
investera i ny teknik och modernare utrustning med åtföljande mindre slitage
på den omkringliggande naturen.

Genom ett system innehållande klarare regler, enklare system för uttag av
miljövårdsavgifter, höga straff för den som begår ett uppsåtligt miljöbrott
samt med skatterabatter för den som underskrider koncessionsvillkoren,
läggs grunden för ett fortsatt framgångsrikt miljöarbete. Stockholms stad
liksom övriga landet är i behov av en ny miljölagstiftning som stöttas av ett
system av ekonomiska styrmedel.

Energi

Energi- och miljöfrågorna har ett nära samband. Målet för den moderata
energipolitiken är att förena kraven på en säker och tillräcklig energiförsörjning
med krav på dels minsta möjliga miljöstörning, dels att framställa energi
till ett sådant pris för konsumenten att alla människor i vårt land skall kunna
utnyttja så mycket energi som krävs för en normal livsföring. Kommunerna
har en nyckelroll i energiförsörjningen. Samtidigt är nationellt övergripande
målsättningar och beslut styrande för kommunernas energiförsörjning.

Grundläggande utgångspunkter för energipolitiken i Stockholm är de av
statsmakterna uppsatta målen att dels reducera oljeberoendet, dels att
kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. Energifrågan har genom
folkomröstningsbeslutet och riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften
senast år 2010 kommit att åter aktualiseras som en av de mest aktuella och
svåra planeringsfrågorna i Stockholm.

Energifrågan är också intimt förknippad med sysselsättningen, industrin
och tjänstesektorn både den privata och den offentliga har kommit att bli allt
mer energikrävande. Även hushållen har ökat sin energianvändning i långt
högre grad än vad som förutsattes i anslutning till folkomröstningen. God
tillgång till energi för ett överkomligt pris är en grundläggande del i
välfärdssamhället och utgör en av de hörnstenar som den fortsatta samhällsutvecklingen
bygger på.

I Stockholms stad finns mycket av den dynamik och företagsamhet som
föder verksamheter ute i andra regioner. Till Stockholm söker sig utländsk
företagsamhet, inte som ett alternativ till andra delar av landet utan i stället
för andra länder i Europa eller i Skandinavien. Även dessa företag genererar
med tiden arbetstillfällen i andra delar av landet. Men i Stockholm finns
också vanliga människor, som ser som livskvalitet att utan särskilda ansträngningar
kunna använda elenergi utan kraftigt stigande kostnader.

Alla dessa grupper, företag som enskilda, offentliga institutioner som

Mot. 1988/89

Kr211

8

småföretagare är beroende av en billig och säker energikälla. När regeringen
nu föreslagit att två reaktorer skall tas ur drift in på 90-talet utgör detta ett hot
mot både sysselsättning och enskilda människors privatliv. Att detta
konstaterande inte är en överdrift illustreras bäst av den reaktion i negativ
riktning som kommit inte minst från Landsorganisationen som inser den risk
från olika utgångspunkter som denna awecklingspolitik innebär.

Stockholms energibehov tillgodoses i dag genom i huvudsak kärn-och
vattenkraft samt därtill genom förbränning av olja, kol och avfall. All
förbränning ger oönskade och stundom störande luftföroreningar.

En övergripande uppgift är att åstadkomma en säker struktur för
energiförsörjningen. Ett beroende av en eller två energikällor, som inte
såsom vattenkraften ständigt förnyas, kan leda till stor sårbarhet. Ett
exempel på detta var de mycket stora påfrestningar som svensk ekonomi
utsattes för till följd av de stora oljeprishöjningarna under 70-talet. Oberoende
av vilken energikälla vi väljer - olja, kol, naturgas eller uran - så har vi inte
garantier för att de för all framtid finns tillgängliga i de mängder vi behöver
och med den kvalitet vi kräver och till priser som är rimliga. En mångfald i
energiförsörjningens struktur är därför nödvändig.

Därför bör Stockholm liksom andra tätortscentra i landet inrikta sin
energiförsörjning på användandet av flera olika energikällor och att valet av
dessa energikällor svarar mot högt ställda miljökrav.

Från miljösynpunkt är vattenkraften och kärnkraften överlägsna andra
energislag. En förtida avveckling av kärnkraften innebär såväl stora miljösom
samhällsekonomiska problem. En sådan politik tvingar fram en satsning
på kondenskraftverk som, oberoende av bränsleval, väsentligt ökar svaveldioxid-
och kvävedioxidutsläppen i Sverige. Koloxidutsläppen kommer
också dem att öka kraftigt.

Efter olyckan i Tjernobyl har en ny bedömning gjorts av de svenska
kärnkraftverkens säkerhet. Energirådets expertgrupp har därvid klart uttalat
att en omprövning inte är tekniskt motiverad. Inte ens vid allvarliga
olyckshändelser i svenska kärnkraftverk skall några dödsfall kunna inträffa
efter det att alla reaktorer försetts med samma säkerhetssystem som redan
finns i Barsebäcksverket.

I Sverige måste säkerheten i kombination med ekonomiska bedömningar
bli avgörande för kärnkraftens framtid. Det skall vara en fortsatt strävan att
minska olje- och kolanvändningen i Stockholm, men trots detta kommer olja
och kol under lång tid att behövas som källor för Stockholms energiförsörjning.
Något ytterligare kolkraftverk utöver befintligt och beslutat bör inte
byggas i Stockholm. Naturgas har introducerats i södra Sverige. Naturgasintroduktion
i Stockholm kräver aktiva åtgärder på både kommunal och statlig
nivå. Möjligheten att få in naturgas i Stockholms energisystem har förbättrats
under senare tid.

Energiproduktion med naturgas är förhållandevis skonsam mot miljön.
Hantering av gasen kräver säkerhetsåtgärder. Regeringen bör aktivt verka
för att med rimlig ekonomi och hög säkerhet introducera naturgas som
energikälla i Stockholm till rimliga priser.

Också avfallsförbränning bidrar till Stockholms energiproduktion. 90%
av allt avfall förbränns i Högdalenanläggningen (ca 200 000 ton per år). Vårt

Mot. 1988/89

Kr211

9

ansvar för miljön kräver hårda restriktioner för utsläpp från olika energikällor.
En förtida avveckling av kärnkraften kan aldrig få leda till att nödvändiga
miljökrav på alternativ eftersätts. Skärpta gränsvärden bör sättas för
svavelutsläpp -0,1 gram svavel per MJ vid oljeförbränning och 0,05 gram
svavel per MJ för alla kolanläggningar.

Beslut om ytterligare halvering av svavelhalten i eldningsolja förbereds nu
i Stockholm på moderat initiativ. Regeringen bör verka för att den tillåtna
svavelhalten i eldningsolja i en första omgång halveras för att sedan
ytterligare sänkas. Det är också viktigt att eftersträva mycket lägre halter av
kvicksilver i såväl kol som olja och som används i energiproduktionen.

Stockholm utvecklas ständigt. För att motverka ökade behov av elektricitet
och värme krävs ett intensifierat energisparande. Hittills har åtgärder
med detta syfte främst vidtagits i byggnader och i utformningen av eltaxan
genom sparstimulans med lägre nattaxa. Dessa åtgärder bör utvecklas
vidare. Men det är dags att också allvarligt pröva möjligheterna att tillverka
energisnåla maskiner och utrustningar. Det är en viktig uppgift för regeringen
att målmedvetet arbeta för ökat energisparande, höga krav på effektivitet
i energianvändningen och energisnål utrustning.

Avslutningsvis är det väsentligt att peka på det förhållandet att i takt med
att Stockholm växer och utvecklas behövs mer energi. Nya anläggningar
måste ersätta gamla och miljöstörande. Staden måste ställa hårda krav på alla
energiformer från såväl ekonomiska som miljömässiga aspekter.

En förtida kärnkraftsavveckling skulle allvarligt sabotera våra insatser för
att motverka försurningen. Kärnkraften bör därför utnyttjas tills det finns
något realistiskt och mer miljövänligt alternativ. En snabbavveckling kan
leda till att Stockholm tvingas bygga ut kolkraften, något som vi moderater
motsätter oss.

En bättre trafikmiljö

Arbetet med att minska de negativa effekterna av vägtrafiken är särskilt
viktigt i en storstad. Detta förutsätter fortsatt teknisk utveckling av fordon
och deras utrustning, motorbränslen, vägbeläggningar m.m. Det kräver att
miljöhänsyn får större genomslag vid trafik- och stadsplanering, och det
kräver att varje fordonsförare tar sitt ansvar för att minska miljöstörningar
från trafiken.

Vi moderater utgår ifrån att människor handlar rationellt. Vi accepterar
att också känslomässiga överväganden kan ingå som en del av rationella
beslut. Att använda bilen innebär för i synnerhet många förortsbor en
möjlighet till högre livskvalitet i form av mera tid med familjen och större
möjligheter till ett varierat livsinnehåll för familjens medlemmar. En stor del
av bilismen i Stockholm består av nyttotrafik, dvs. transporter av varor och
tjänster.

Genom en ökad satsning på parkeringsövervakning, samt en utglesning av
möjligheter till gatuparkeringsplatser, har en betydande del av ren privattrafik
kunnat styras över till kollektivt åkande. Stockholms tunnelbanesystem
utgör basenheten i inpendlingen till och kommunikationen i innerstaden.
Tunnelbanesystemet utnyttjas dock maximalt i dag, och ingen ytterligare

Mot. 1988/89

Kr211

10

betydande passagerarmängd kan sväljas inom ramen för detta system.
Samma förhållande gäller för pendeltågssystemet. Dessa faktiska omständigheter
leder fram till att en fortsatt betydande del biltrafik även i det
meddellånga perspektivet måste accepteras.

Det råder knappast någon tvekan om att bilismen i storstad står i konflikt
med miljöhänsyn. Frågan måste därför bearbetas utifrån hänsyn till miljön
till människors och verksamheters behov i staden. Förbättringar för innerstadens
miljö kan uppnås främst genom en utbyggnad av kringfartsleder runt
staden och därmed föra ut trafik som ej är måltrafik på leder som ligger
avskilda från bostäder och arbetsplatser. Med en fungerande ring runt
Stockholm kan innerstaden avlastas från dagens omfattande och i många fall
onödiga genomfartstrafik.Köerna blir kortare och framkomligheten bättre
inte minst för den nyttotrafik som måste finnas i innerstaden. Av detta skäl
förespråkade moderaterna en utbyggnad av Söderleden, Norra länken, och
av samma skäl måste därför Österleden och Värtalänken byggas.

Motorbränsle

Källan till föroreningar från motortrafiken är bränslen - bensin eller
dieselolja. Det mest rationella miljöarbetet är att förbättra bränslena. Så har
skett när det gäller blyinnehåliet, som har sänkts i alla bensinsorter. Den helt
blyfria bensinen har också försetts med skatterabatt. Ett fortsatt arbete med
att förbättra bränslena är viktig liksom utveckling av ersättningar för dem
som finns. Motorgas har fått klent genomslag i Sverige, vilket är att beklaga
från miljösynpunkt. Skatten på motorgas bör sänkas och en låg nivå
garanteras för att stimulera till ökad användning.

Vid hantering av motorbränslen frigörs kolväten. Det finns i dag teknik för
gasåterföring i varje led av bränsledistributionskedjan. Det finns också
tekniska möjligheter att återvinna gasen, vilket även kan göra investeringar i
tekniken rationella av ekonomiska skäl.

Regeringen bör vidta snabba åtgärder för gasåterföring och gasåtervinning
vid motorbränslehanteringen.

Avgasrening

Om avgasreningen i Stockholms bilbestånd fungerade optimalt, dvs. så bra
som den befintliga tekniska utrustningen faktiskt medger, så skulle föroreningar
från bilismen komma att minska med så mycket att det skulle
motsvara ca 15—20% trafikminskning. Varje fordonsägare kan bidra till en
förbättrad miljö genom att kontrollera sin avgasrening. En informationskampanj
om bl.a. detta bör med jämna mellanrum riktas till bilägarna och en
sådan bör ha ett aktivt stöd från statsmakten.

Moderata samlingspartiet i Stockholm har drivit frågan om en ”avgasakut”,
dvs. lätt tillgängliga stationer för avgaskontroll. Arbetet har ännu inte
krönts med framgång, men bör fortsätta. Regeringen bör överväga att i
samverkan med främst större tätortskommuner inrätta s.k. ”avgasakuter”.

Mot. 1988/89

Kr211

11

Dieselfordon

I landstinget har moderaterna lagt fram en plan för miljöförbättringar i
kollektivtrafiken. Målet är att till år 1995 ha reducerat föroreningarna från
busstrafiken med 50%. Detta mål bör rimligen kunna ställas upp för alla
dieselfordon. Det förutsätter gränsvärden för tillåtna utsläpp. Regeringen
bör verka för att åtgärder vidtas för att detta mål uppnås under 90-talet för all
dieseldriven trafik.

Trafikplanering

Vid fördelningen av väganslagen bör dessa fördelas till regionerna utifrån
miljöaspekten. I Stockholm bor ca 20% av landets innevånare, men det är
endast ca 10% av de statliga väganslagen som riktas till regionen. Detta leder
till att Stockholmsregionens vägnät sakta slits ner till en nivå där olycksprocenten
beroende på vägstandarden nu riskerar att snabbt stiga.

Även om nu anslagen för 1989 ökat till ca 19% av det totala anslaget har
försummelser under 80-talets första hälft lett till att situationen är allvarlig. I
detta sammanhang är det viktigt att understryka kravet på att regeringen ser
över möjligheterna att styra över vägtransporter till järnväg och/eller
sjötransporter. Detta skulle rimligen kunna ske genom en taxesättning som
skulle medverka till en ökad användning av järnväg vid godsbefodran.

Spårtrafik

Sorn jag tidigare anfört står en ökande bilism i ett motsatsförhållande till en
god miljö. Men en ökande bilism är inte enbart ett resultat av att människor
väljer bort kollektiva trafikmedel till förmån för bilen, det handlar också i
stor utsträckning om en komfortfråga. Bilen är från komfortsynpunkt
överlägsen. Men en bra kollektivtrafik kan vara ett starkt alternativ.

Komfort kan betyda mycket, säkert varierar detta från person till person.
Ett sätt att mäta komfort är framkomlighet, ett annat punktlighet, ett tredje
stor valmöjlighet från tidssynpunkt. En utbyggnad av den spårbundna
trafiken t.ex. i form av spårvagnar kan vara ett alternativ. Den spårbundna
trafiken konkurrerar inte med annan trafik om utrymmet, den är tämligen
okänslig för otjänlig väderlek och kan därför erbjuda resenären en pålitlighet
i fråga om att hålla tider.

Stockholms läns landstings trafikkontor har presenterat en spårvägsutredning
som bl.a. föreslår ett nytt spårvägs- eller trådbussnät i Stockholms
innerstad. I utredningen finns också ett förslag om en ytterstadslinje som
skulle fungera som en permanent tvärförbindelse mellan förorterna till
Stockholm. En sådan trafiklösning skulle aktivt medverka till att kollektivtrafiksystemets
komfort ökade genom att spårbunden trafik skulle knyta
samman de radiella linjerna som tunnelbanenätet har.

Investeringskostnaderna för utredningens förslag belöper sig på flera
miljarder. Det är således ett betydande åtagande som faller på Stockholm
och Stockholms läns skattebetalare. En övergång från buss till spårväg på
vissa innerstadslinjer medverkar till att göra Stockholm attraktivt och skapar
en bättre trafikmiljö, detta är som jag ser det inte enbart en lokal fråga för

Mot. 1988/89

Kr211

12

Stockholm utan i hög grad en riksangelägenhet eftersom Stockholm är
landets huvudstad och utgör ett av landets största turistattraktioner.

Utöver spårutredningens förslag har flera privata företag förslag till nya
spårvägssträckningar. Det gäller realistiska och samhällsnyttiga tvärförbindelser
dels norr om Stockholm, dels söder om Stockholm. Det är viktigt att
den formen av initiativ från priviata konsortier ges möjlighet till stöd från
såväl stat som kommun och landsting.

Stoft

Vägtrafiken ger upphov till stora mängder stoft i luften. Över 90% av stoftet i
Stockholmsluften härrör från vägtrafiken. Upprustningen av vägnätet i
Stockholm kräver 15000 ton asfalt per år. Den främsta orsaken till
förslitningen svarar dubbdäcken för. I det läget och mot bakgrund av att det
på marknaden finns väl fungerande däck för vinterbruk utan dubbar finns det
anledning att överväga om dessa skall vara tillåtna i södra delarna av landet.
Det bör ankomma på regeringen att se över problemet dels från miljösynpunkt,
vilka effekter på miljön får en årlig spridning av 15000 ton
asfaltstoff, dels från trafiksäkerhetssynpunkt och ekonomisk synpunkt.

Hastigheter

I regi av kommuner och trafiksäkerhetsföreningar genomförs kampanjer
mot fortkörning i tätort. 11.ex. Stockholm har kommunfullmäktige dessutom
beslutat om nedsatt hastighet till 30 km/tim utanför skolor och daghem.

Det är i dag ett vetenskapligt faktum att höga hastigheter alstrar kraftigt
ökade utsläpp, mångdubblar bullernivåerna och mångfaldigar olycksriskerna.
Oberoende av alla initiativ från enskilda och kommuner är den viktigaste
återhållande faktorn risken att bli rapporterad av polis och kanske få sitt
körkort återkallat.

Mot den bakgrunden är det väsentligt att regeringen dels gör en översyn av
hastighetsgränserna, dels förstärker polisens trafikövervakning. Inte minst
bör bötesbeloppen för hastighetsöverträdelse justeras varje år och erhålla
den höga nivå som svarar mot det allvar som samhället ser på de brott mot
miljö och andra trafikanter som höga hastigheter innebär inte minst i tätort.

Buller

Den övervägande andelen bullerstörningar kommer från trafiken. Bullret
ökar vid högre fart. Också för att minska bullret är det angeläget att minska
hastigheterna i trafiken. Den tunga trafiken och förekomsten av dubbade
däck är särskilt besvärande. I det nödvändiga arbetet med att förbättra
dieselmotorerna, eller ersätta dem, är det viktigt att också uppmärksamma
bullerproblemen.

Staten har inte tagit sitt ansvar för att reducera bullerproblemen vid de
vägar som staten helt eller delvis är väghållare för i Stockholm. Staten borde
vara skyldig att bidra till finansieringen av bullerskydd för dessa vägar.

Det är vidare viktigt att stödja en utveckling av däckkonstruktioner och
vägbeläggningar, som kan reducera bullernivåernaoch att ständigt uppmärksamma
bulleraspekterna vid val av material och utrustning.

Mot. 1988/89

Kr211

13

Avfallshantering

Det är miljömässigt mer fördelaktigt att återanvända material ur avfall än att
bränna det. Återvinningen i Stockholms stad har delvis stött på tekniska och
ekonomiska problem. Det har framför allt visat sig vara svårt att få fram
återvunna produkter med tillräckligt hög kvalitet. För en framgångsrik återvinning
krävs att tekniken och attityden till återvunna produkter ytterligare
förbättras. Moderata samlingspartiet i Stockholm har drivit fram ett treårigt
forsknings- och utvecklingsprogram som nu genomförs i kommunen. En
ökad källsortering av avfallet kan bidra till minskade föroreningar. Tidningsoch
glasinsamling bedrivs med framgång. Ett särskilt problem utgör det
miljöfarliga avfallet såsom tungmetaller, lösningsmedel m.m. i industrier.
För hantering och transporter av miljöfarligt avfall finns särskilda regler. Att
dessa skall följas är självklart. Det är emellertid också viktigt att underlätta
förhushållen att bli av med miljöfarligt avfall, t.ex. färger och lösningsmedel.
Särskild information bör ges till hushållen om var man tar emot deras
miljöfarliga avfall. Speciella problem vid avfallsförbränning har utgjorts av
kvicksilver-och dioxinutsläpp.

Kulturbyggnader

I Stockholm finns historiska byggnadsminnen av oskattbart värde för landet.
Det är en statlig angelägenhet att via riksantikvarieämbetet sörja för att dessa
historiska minnesmärken inte förfaller eller skadas. Den miljö som alstras i
en storstad inte minst genom årtionden av värmeproduktion i varje hyreshus
och en snabbt ökande bilism har lett till att dessa historiska minnesmärken
börjat vittra sönder.

1 en motion om miljöfrågorna i Stockholm intar frågan om nervittring av
byggnadsminnen en central plats. Det måste ankomma på regeringen att
lämna ett statligt stöd tillräckligt stort för att samtliga dessa minnesmärken
och kulturbyggnader kan räddas åt eftervärlden. Regeringen bör i samråd
med riksantikvarien upprätta en plan och ställa nödvändiga resurser till
ämbetets förfogande.

Miljöorganisationer

I arbetet med miljöfrågorna utgör de olika miljöorganisationerna en viktig
frontlinje. Genom sin folkrörelsebas, når de långt ut till enskilda människor
och grupper av medborgare. Lyhördheten och flexibiliteten hos den här
typen av organisationer medverkar till att de snabbt kan medvetandegöra
myndigheter om miljöbrott av olika slag.

De skapar också opinion för en renare miljö, några organisationer är
internationella och spelar som sådana en obyråkratisk ocgh synnerligen
viktig roll i det internationella miljöarbetet. Dessa organisationer bör få det
samhälleliga stöd som erfodras för att deras viktiga miljöväktararbete skall
kunna bedrivas.

I det internationella miljöarbetet bereder inte sällan enskilda miljöorganisationer
vägen för mellanstatliga överenskommelser i miljöfrågor. Ingen stat
kan skapa opinion och politiskt tryck i en annan, men detta kan miljöorgani

Mot. 1988/89

Kr211

14

sationerna, därför bör de för sitt internationella engagemang också erhålla Mot. 1

det stöd som erfodras för att bära upp de många gånger kostsamma Kr211

engagemang som rimligen inte kan förväntas klaras över medlemsavgifterna.

Folkhälsosituationen

Effekten av en förbättrad miljö kan avläsas i mätmetoder och statistiska
tabeller. Men om ett offensivt miljöarbete bedrivs men människor inte
förändrar sin livsföring i fråga om kostvanor, rökning, alkohol och rekreation
kommer inte miljöansträngningarna att avsätta några påtagliga spår.

Trots att medellivslängden under 80-talets första hälft ökat påtagligt, talar
statistiken över sjukfrånvaron ett annat språk. Mera påtagliga förbättringar i
folkhälsan kan inte enbart åstadkommas genom att den yttre miljön
flörbättras.

Det är i kombinationen mellan ett aktivt miljöarbete och förändrade
levnadsvanor som stora positiva förändringar kan väntas. Det bör därför
ankomma på regeringen att via socialstyrelsen bedriva en folkhälsoupplysning
som leder till förändrade levnadsvanor.

Avslutande synpunkter

Bland frågor som nu måste uppmärksammas i miljöarbetet är bl.a. användningen
av freon och asbest. Freonerna är mycket stabila ämnen som letar sig
upp i atmosfären där de förtunnar ozonskiktet. Ozonskiktet har en viktig
funktion och tjänstgör som ett filter gentemot solens ultravioletta (UV)
strålning. Bryts skiktet ned ökar den inträngande UV-strålningen, vilket kan
leda till en avsevärt ökad hudcancerfrekvens.

Redan nu har forskarna funnit ett hål i ozonskiktet över sydpolen, och f.n.
arbetar en amerikansk forskningsgrupp med att anlysera ozonskiktets
standard över nordpolen. Det är viktig att Sverige deltar i en eller annan form
i det internationella arbetet med att begränsa freonutsläppen, regeringen
bör öka sina ansträngningar i det internationella miljösamarbetet för att lösa
frågan om freonutsläpp och andra former av utsläpp som negativt påverkar
ozonskiktet.

Freonet i kyl- och frysskåpen frigörs främst vid skrotningen. Det är därför
angeläget att återvinning av detta snarast kommer till stånd. Vidare är det
angeläget att normer för läckage från värmepumpar införs.

Många av de produkter vi använder bidrar till föroreningar. Plastprodukter,
förpackningar, isoleringsmaterial, fyllningar i möbler, papper, färger,
lösningsmedel och handelsgödsel är exempel på produkter som vid både
framställning och slutlig hantering ger upphov till föroreningar. En målmedveten
strävan bör vara att så långt som möjligt återgå till användning av
sådana material och produkter, vars produktion är så ren som möjligt och
som kan återvinnas eller sluthanteras utan risk för föroreningar. Exempel är
övergång till användning av oblekt papper och vattenbaserade färger.

Dioxinerna är organiska ämnen (dvs kolföreningar), som är bundna till
klor. Vissa dioxiner är starkt giftiga. Det finns drygt 200 dioxiner. Av dessa är
12 kända som giftiga. 1984 beräknade forskare i Sverige att ca 90% av

dioxinerna kom från avfallsförbränning. 1985 var motsvarande beräkningar
ca 50% och 1986 ca 30%. Detta visar litet av de problem vi ofta står inför i
miljöpolitiken: en osäker grund för bedömningen och ställningstaganden om
vilka åtgärder som skall vidtas och var de skall vidtas.

Trots detta krävs en fortsatt forskning på avfallsförbränningssidan. I
landet är andelen avfall i fjärrvärmeproduktionen 7%. Detta är en hög siffra,
och om denna verksamhet kan göras helt miljösäker kan andelen öka. En
fortsatt ökad satsning på källsortering av avfall är därför nödvändig. En,
sådan sorteringsordning bör kunna göras både bekväm och praktisk.

Inte enbart i Stockholm utan också i regionen i övrigt och på andra hail i
landet finns många nedlagda soptippar. Läckage och föroreningar till
omgivningen av både ytvatten och grundvatten riskeras. Åtgärder för att
förhindra detta måste vidtas. En förutsättning är att en inventering ?,v gamla
tippar sker och att riskanalyser görs regionvis. När det gäller dioxinerna är
detta ett så starkt gift att de gränsvärden som gäller för nya anläggningar
inom en kort övergångstid även bör gälla äldre anläggningar.

Miljökonsekvensbedömningar

En mängd beslut av stat,kommun och enskilda kommer vid genomförandet
att leda till påverkan på miljön. Det är viktigt att denna påverkan får en
allsidig belysning innan beslut fattas. I vissa fall sker detta redan nu, när det
gäller särskilt miljöfarlig verksamhet. Då sker en bedömning av verksamheten
i länstyrelse eller i koncessionsnämnden för miljöskydd.Denna typ av
prövning förekommer därmed endast i ett begränsat antal fall. Det finns
emellerid skäl att också i andra frågor, t.ex. större stadsplaneförändringar,
redovisa bedömningar av miljökonsekvenser.

De resultat vi åstadkommer genom åtgärder för att förbättra miljön och
minska miljöstörningar är en viktig bas för ett framgångsrikt internationellt
miljöarbete. Våra resultat ger oss möjlighet att ställa krav på andra. De ger
oss möjlighet att också stimulera och intressera andra länder för miljöskydd.

Vad vi lyckas åstadkomma i det internationella miljösamarbetet har också
stor betydelse för miljösituationen i Sverige. En större öppenhet för
kunskaper och erfarenheter från andra länder kan bidra till att effektivisera
miljöskyddsarbetet i Sverige. För kommande generationer i Sverige är det av
vitalt intresse att vi bemödar oss om ett ansvarsfullt, kunskapsbaserat och
resultatinriktat miljöarbete lokalt, nationelltoch internationellt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att energiplaneringen skall ske med hänsyn till
miljöeffekterna,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en snabb introduktion av
naturgas i Stockholmsregionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en halvering av svavelhalten i eldningsolja,2]

Mot. 1988/89

Kr211

16

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att användningen av kärnkraften i svensk
energiförsörjning skall avgöras ur säkerhets- och samhällsekonomiska
aspekter,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inga ytterligare kolkraftverk bör planeras i
Stockholm,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skärpta gränsvärden för utsläpp från energianläggningar
skall införas, för utsläpp av svavel vid olje- och
kolanläggningar och för kväveoxidutsläpp från kolförbränning,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att energisparande och energihushållning skall
stimuleras och utvecklas,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöskyddsavgift skall utgå vid alla former av
överträdelse av koncessionsvillkoren,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av straffsanktioner vid uppsåtliga
miljöbrott,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulanser för utveckling och användning av
miljövänliga bränslen i fordon som nu drivs med diesel eller bensin och
därvid införa skatterabatter på miljövänliga bränslen och verka för
ökad prisdifferentiering mellan blyfri och blyad bensin,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kunskaper om avgasreningens betydelse, underlätta
och stimulera till återkommande kontroll av avgasreningssystem,
införa gränsvärden för avgasutsläpp för bensin och dieseldrivna
fordon,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en utbyggnad av kringfartsleder
till en ring runt Stockholm,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en begränsning av användningen av dubbdäck
för att därmed minska stoftbildning och slitage på gator och vägar,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en förbättrad källsortering av avfall skall
införas samt att tekniken för återvinning av avfall ges erfoderliga
forskningsmedel,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om önskvärdheten av en förbättrad information till
hushållen om miljöfarligt avfall och var man kan och skall avyttra
sådant avfall,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hantering och transporter av miljöfarligt avfall i
större tätorter,2]

Mot. 1988/89

Kr211

17

Mot. 1988/89

Kr211

rådén, s k miljökonsekvensanalyser.2]
Stockholm den 16 januari 1989

Göran Ericsson (m)

1 1988/89:N 405

2 1988/89: Jo717

3 1988/89:Sk612

4 1988/89:T208

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten att riksantikvarieämbetet tillförs
erforderliga resurser för restaurering av kulturbyggnader,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande stöd till miljöorganisationer såväl inom
landet som organisationer som verkar internationellt,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att utveckla analyser av
effekter på miljön av förslag till förändringar inom skilda samhällsom

gotab 16496. Slockholm 1989