Motion till riksdagen
1988/89:Krl7
av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag
till medelsberäkning för Sveriges Radio m.m.
I pressmeddelande från utbildningsdepartementet av den 23 mars 1989
anges propositionens viktigaste inriktning vara att mottagaravgiften för TV
höjs med 100 kronor, att Sveriges Radio (SR) får 41,6 milj.kr. utöver kostnadskompensation
i medelstilldelning och att underskottet i radiofonden
skall vara återbetalt vid utgången av år 1989.
Medelsberäkningarna avser emellertid hela rundradiorörelsen, dvs. Sveriges
Radio-koncernens och televerkets verksamheter under år 1990 samt
för radionämndens verksamhet under budgetåret 1989/90.
Propositionen behandlar också t.ex. ett förslag till utveckling av radiooch
TV-verksamheten under 1990-talet enligt den s.k. SR-studien och som
kräver ett anslagsutrymme om 500 milj.kr. under en femårsperiod.
När det gäller förslag till beslut i aktuella mediefrågor letar man förgäves
efter riktlinjer, t.ex. när det gäller den ändrade situationen på radio- och
TV-området i stort mot bakgrund av det förändrade medietillståndet internationellt
och nationellt, t.ex. med avseende på kabelnämndens beslut av
den 23 februari i år eller den nyligen uppskjutna nordiska telekommunikationssatelliten
Tele-X. Det är oklart hur Tele-X skall användas. Projektet
har kostat ca 1,7 miljarder kronor att förverkliga.
På flera punkter tycks alltså mediesituationen glida regering och riksdag
ur händerna.
Allmänna överväganden
Av propositionen framgår att regeringen inte är beredd att stödja det utförliga
reformförslaget i SR-studien, utan detta bör enligt regeringen anstå
ytterligare en tid. Skäl till dröjsmål anges vara den omfattande förändringen
i mediesituationen. Utvecklingen av TV-sändande satelliter har medfört
att ett stort antal nya TV-företag har kommit in på den europeiska marknaden.
Efter kabelnämndens beslut av den 23 februari i år efter granskning av
satellitkanalen TV3, fann nämnden för gott att inte inrymma direktsändande
satelliter som Astra och liknande inom det nuvarande koncessionssystemet.
Sändningarna kan därför vidaresändas i kabelnät utan krav på tillstånd
enligt lagen. Därmed har också reklamregeln i kabellagen mer eller
mindre satts ur spel.
Konsekvenserna av ett sådant ”laglöst” tillstånd måste beaktas i det fortsatta
radiorättsliga översynsarbetet.
Miljöpartiet de gröna har i interpellation till kulturminister Bengt Gö- Mot. 1988/89
ransson krävt att regering och riksdag återtar ansvaret för mediepolitikens Kr 17
mål och inriktning och med utgångspunkt i syftet med kabellagen rättar till
de felaktigheter som uppkommit: kabellagen bör alltså ändras så att Astra
och liknande satelliter med säkerhet kommer att omfattas av lagen och att
reklamförbudet kommer att få en klarare och skarpare utformning så att
godtycklig rättstillämpning kan undvikas.
Miljöpartiet de gröna hälsar med tillfredsställelse kulturministerns deklarerade
ståndpunkt i interpellationssvaret: ”Enligt min mening visar det
som nu inträffat att lagstiftningen om lokala kabelsändningar måste förändras.
De regler som vi i Sverige vill skall gälla för vidaresändningar av
satellitprogram måste bli tillämpliga oberoende av från vilken kategori av
satelliter programmen sänds ut”.
Det är viktigt att Sveriges Radio får ökade resurser att fortsätta sin verksamhet
som ett public service-företag, dvs. står i allmänhetens tjänst. Verksamheten
skall finansieras med mottagaravgifter, inte med reklamintäkter.
Reklam — den dyraste finansieringsformen
För kvalitetshöjning krävs ökade resurser, men reklamfinansiering av
svensk television löser inga problem. Reklamfinansiering är givetvis inte
gratis. Kostnaderna för reklamen kommer slutligen att belasta TV-tittarna i
form av dyrare priser på de varor de konsumerar. Detta blir dyrare för TVtittarna
än om de betalar kvalitetshöjningen direkt via TV-licensen eftersom
de då också via produktpriserna skall betala vad det kostar att producera
reklamprogrammen. Därtill kommer att det säkerligen inte bli någon
kvalitetshöjning med reklamfinansierad TV utan sannolikt tvärtom.
Miljöpartiet anser inte heller att en tredje reklamfinansierad rikskanal
skall komma till stånd, vare sig inom eller utom Sveriges radio. Det eterutrymme
som står till förfogande skall reserveras för eterburen lokal TV.
Miljöpartiet kämpar för ett samhälle där de kommersiella krafterna hålls
tillbaka. Detta är nödvändigt om vi skall kunna motverka resursslöseri och
miljöförstöring. Vi vill ha ett samhälle där kultur och mänskliga värden får
en central ställning, inte ett samhälle som mer och mer präglas av kommersiella
värderingar. Att släppa in reklam i svensk television skulle betyda
ännu ett avgörande steg i fel riktning. Miljöpartiet vill tvärtom begränsa
reklamen i nuvarande medier genom en höjd reklamskatt. Förslag om detta
har vi lämnat i en särskild motion.
Sveriges Radios medelsbehov
Sverige Radios styrelse utarbetade den s.k. SR-studien, som överlämnades
till regeringen den 14 oktober 1988. Det är en verksamhetsplan för 1990 —
1995.1 anslutning till denna hemställde SRs styrelse att SR-koncernen skulle
tilldelas 100 milj.kr. i 1987/88 års prisnivå utöver vad som tidigare hade
äskats för den avgiftsfinansierade verksamheten år 1990.
Miljöpartiet de gröna ställer sig i stort bakom Sveriges Radios styrelses 15
förslag till reformprogram för att kunna komma till rätta med uttunningen
av programutbudet.
Resursförstärkningar under femårsperioden är bl.a. nödvändiga för att
lokalradion på ett för publiken meningsfullt sätt skall kunna utnyttja inträdet
i FM4 och för att de 25 lokalradiostationerna skall kunna utveckla ett
brett och mångsidigt lokalt programutbud, anpassat efter förhållanden
inom respektive lokalradiostations område.
För att FM4-nätet skall kunna utnyttjas för annat än lokalradio, måste
investeringar göras så att nätet kan riksmatas med program. SR avser att
behandla denna fråga i samråd med televerket.
1 den snabbt föränderliga mediemiljön är det dessutom angeläget att
stärka Riksradions och televisionens ställning hos lyssnare och tittare. SRföretagen
skall erbjuda ett mångfaldigt utbud av program som är bildande,
kunskapsberikande och underhållande, som skildrar svensk verklighet och
som värnar om Sveriges nationella identitet och kultur och om det svenska
språket.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts avser koncernstyrelsen att styra
de resursförstärkningar som nu begärs mot uppsatta mål och vid fördelningen
av medlen till programbolagen förutsätta att de används för att
förverkliga med respektive bolag överenskomna mål.
Lokalradion och Riksradion
1. Båda bolagen har ansvar för att vid utbudet av radioprogram i fyra
kanaler inte samtidigt sända likartade program utan eftersträva mångfald
för publiken.
2. Båda bolagen bör ansvara för produktion och distribution av program
för språkliga minoriteter. De har dessutom skyldighet att upplåta sändningsutrymme
för utbildningsradions program.
3. När FM4 kan riksmatas avser koncernstyrelsen att — efter samråd med
berörda programföretag — överväga i vilken utsträckning Riksradions
minoritetsspråkprogram och i rikskanal distribuerade Utbildningsprogram
kan sändas över FM4-nätet. Inom ramen för programbolagens
uppdrag skall programmen sändas så att de bäst betjänar sina respektive
målgrupper.
Lokalradion
4. Resurstillskotten bör användas för Lokalradions uppgift att spegla den
lokala verkligheten med lokala program av hög kvalitet. Resurstillskott
får inte användas för att producera och sända musikprogram med
främsta syfte att öka sändningstiden.
Riksradion
5. Riksradion bör i P2 sända seriös musik dygnet runt med undantag för
tider då kanalen utnyttjas för utbildnings- och minoritetsspråkprogram.
6. Resurstillskott skall härutöver i huvudsak disponeras för att öka utom- Mot. 1988/89
stående medverkan, levande musik och såväl egen produktion som Kr 17
utomstående medverkan inom områdena kultur, nyheter och samhälle.
Sveriges Television
7. Nuvarande sändningstider bör inom femårsperioden inte utökas annat
än möjligen för ökad reprisering och för ett utökat utbud av program
för barn och ungdom.
8. Resurstillskottet bör således i huvudsak användas för svensk nyproduktion,
företrädesvis med utomstående medverkande och genom utläggningar,
samt för att förstärka de regionala programmen. Inköp av
utländska program skall, mätt i sändningstid, reduceras i motsvarande
mån som den svenska nyproduktionen ökar.
9. Resurstillskotten skall i stort sett fördelas på gestaltande program, dokumentärer
samt nyhets- och aktualitetsprogram.
Utbildningsradion
10. Resurstillskott skall huvudsakligen användas för utveckling av den regionala
programverksamheten inom radio och program för gymnasieskolan.
Vad vill regeringen?
Regeringen föreslår i propositionen att Sveriges Radio får en förstärkning
av 41,6 milj.kr. utöver sedvanlig kostnadskompensation.
Några ytterligare medel är man inte beredd att tillföra Sveriges Radiokoncernen.
Sådana resursbehov måste först prövas i ett vidare sammanhang.
För miljöpartiet de gröna är det nödvändigt att Sveriges Radio som ett
företag i allmänhetens tjänst tilldelas behövliga resurser för att kunna hävda
sin public service-roll och upprätthålla kraven på kvalitet och mångfald.
Finansiering
Anslag till Sveriges Radio
Sveriges Radio-koncernen har i kompletteringsäskande för år 1990 begärt
att koncernen — inom ramen försitt utvecklingsprogram perioden 1990—
1994 — för den avgiftsfinansierade verksamheten år 1990 i 1987/88 års
prisnivå — utöver vad som äskats i 1990 års anslagsframställning — tilldelas
ytterligare 100 milj.kr.
Miljöpartiet de gröna anser, som ovan framgått, att Sveriges Radios begäran
skall bifallas. Riksdagen bör därför godkänna ett tillskott till koncernen
på 100 milj.kr., i 1987/88 års prisnivå, utöver vad regeringen föreslagit.
TV-licensen Mot. 1988/89
Krl7
Regeringen har i sin proposition föreslagit att licensavgiften höjs med 100
kronor till sammanlagt 1 084 kronor per år. Denna höjning medger enligt
propositionen dels sedvanlig kostnadskompensation, dels ett särskilt tillskott
på 41,6 milj.kr. för att täcka vissa fördyringar för sportprogram m.m.
Dessutom medger höjningen — under förutsättning att koncernens särskilda
index för kostnadskompensation för tiden efter utgången av budgetåret
1987/88 inte ökar med mer än 6 % — att den skuld staten har till riksgäldskontoret
för rundradiorörelsens räkning skall vara återbetald vid utgången
av år 1989.
För att finansiera det ytterligare tillskottet på 100 milj.kr. till Sveriges
Radio-koncernen kan två vägar väljas. Antingen tas medlen ur radiofonden,
vilket i praktiken betyder att denna inte kan ”nollställas” till slutet av
år 1989. Eller också höjs TV-licensen med ytterligare ca 36 kronor om året. I
nuvarande konjunkturläge är det inte tillrådligt att finansiera en utökad
verksamhet för Sveriges Radio med lånade pengar. Miljöpartiet föreslår
därför att licensavgiften höjs med ytterligare 36 kronor per år utöver vad
regeringen föreslagit, dvs med sammanlagt 136 kronor. Den totala licensavgiften
blir härigenom 1 120 kronor per år eller 280 kronor per kvartal.
Miljöpartiet de gröna anser att en sådan höjning av licensavgiften låter
sig väl försvaras för att nå de mål om utveckling av verksamheten som
Sveriges Radio-koncernen uppställt i sitt förslag till reformprogram. Med
tanke på vad man får för pengarna måste TV-licensen fortfarande anses
billig.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att resursförstärkningar
skall tilldelas Sveriges Radio-koncernen i enlighet
med koncernstyrelsens förslag till reformprogram och att koncernen
ges i uppdrag att planera för en förbättrad verksamhet enligt detta
program,
2. att riksdagen antar ändring i lagen (1978:478) om avgift för
innehav av televisionsmottagare innebärande att avgiften från den 1
juli 1989 skall vara 280 kronor per kalenderkvartal,
3. att riksdagen antar ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift innebärande
att avgiften från den 1 juli 1989 skall vara 1 120 kronor för ett
år att betalas i fyra poster om 280 kronor,
4. att riksdagen för år 1990 till Sveriges Radio-koncernen anslår
100 milj.kr. (1987/88 års prisnivå) utöver vad regeringen föreslagit.
18
Stockholm den II april 1989 Mot. 1988/89
Krl7
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp) Kaj Nilsson (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
19
Svenskt Tryck Stockholm 1989