Motion till riksdagen
1988/89:K814

av Bo Finnkvist m.fl. (s)

Ersättning i samband med politiska uppdrag

Mångå undersökningar har visat att LO-medlemmarna och då främst de
privatanställda som står i produktionen är kraftigt underrepresenterade i
politiska församlingar i kommuner och landsting. Medlemmar ute på arbetsplatserna
är alltså mycket dåligt representerade i politiska församlingar.
Det finns många orsaker till att stimulera politiskt arbete. Det stärker
demokratin och tillför erfarenheter till politiken från hela samhället.

Det finns å andra sidan många hinder som är svåra att riva. Utbildning,
obekväma arbetstider, slitsamma jobb etc. och sist men inte minst ersättningsfrågan.
Ersättningen i samband med politiska uppdrag missgynnar i
allmänhet privatanställda. Detta förhållande gäller också för tjänstemän i
privat anställning och i stor utsträckning LO-grupper i offentlig anställning.

1983 ändrades kommunallagen på ett sådant sätt att kommuner och
landsting fick möjligheter att betala förlorad arbetsförtjänst till förtroendevalda.
Mindre än hälften av landets kommuner och landsting har utnyttjat
denna möjlighet. I många fall har man också fastställt ersättningsnormer
som inte är tillfredsställande. Man kan exempelvis i en del fall få ersättning
enbart för sammanträdestiden efter uppvisande av intyg från arbetsgivaren.
Att man måste tvätta sig och byta kläder och att man går skift m.m. ingår
inte alla gånger i ersättningsnormernas utformning. Bl.a. dessa förhållanden
ställer krav på längre ledighet än sammanträdets längd om man skall
undanröja hindren.

En del kommuner har också gjort så att man helt enkelt har höjt arvodet
kraftigt så att det täcker in förlorad förtjänst. Det innebär att den som
genom avtal har sin arbetsförtjänst kvar vid politiska uppdrag har ännu
bättre betalt än förut. För att komma till rätta med dessa orättvisor som
också är ett hinder för större delen av landets befolkning mot att deltaga i
politiskt arbete måste man säkert lagstifta i frågan. Detta är också viktigt för
demokratin och det är en rättvisefråga.

Lagreglerna bör utformas så att det klart och tydligt framgår att förlorad
arbetsförtjänst skall ersättas utöver eventuellt arvode. De bör också få en
utformning som innebär att förtroendevalda har rimlig tid till att exempelvis
byta kläder och resa till sammanträdet. Detta kan ta lång tid ibland p.g.a.
smutsiga jobb, långa avstånd m.m. Reglerna bör också möjliggöra för
skiftarbetare att ta kompensationsledigt i vissa situationer, exempelvis när
en förtroendevald arbetar på natten och skall sammanträda på dagtid. Tid
till vila mellan arbetets slut på morgonen och sammanträdets början skall
finnas. I annat fall skall man ha rätt att sluta arbetet tidigare i en del fall för
att sova.

Det är ur demokratisk synpunkt viktigt att ersättningsfrågan i samband Mot. 1988/89
med politiska uppdrag får en lösning genom lagstiftning och att ersättnings- K814
reglerna utformas så att alla kan vara delaktiga i det politiska arbetet utan
ekonomiska förluster som följd.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av lagstiftning om ersättningsbestämmelser
i samband med politiska uppdrag.

Stockholm den 24 januari 1989
Bo Finnkvist (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s) Björn Ericson (s)

Sven-Åke Nygårds (s)

12