Motion till riksdagen
1988/89:K704

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
Skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder

I samband med enkammarreformen och med verkan från och med valet 1970
infördes gemensam valdag för de allmänna valen till riksdag, landsting och
kommunfullmäktige. Samtidigt avkortades mandatperioden för de valda
församlingarna till tre år.

Den nya ordningen var starkt ifrågasatt redan när den genomfördes. Från
centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen krävt en återgång till skilda
valdagar och fyraåriga mandatperioder. Det grundläggande skälet för detta
har varit omsorgen om den kommunala demokratin.

Frågan har senast behandlats av folkstyrelsekommittén, dock utan att
någon uppgörelse kunnat nås. Kraven på förändringar har avvisats av
socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna.

Vi anser att frågan är av sådan vikt att den bör tas upp till förnyad
behandling. De argument som enligt vår mening talar för en reform har
ytterligare förstärkts genom erfarenheterna från valet i september 1988.

Den kommunala självstyrelsen och den kommunala förvaltningen har av
tradition varit en mycket viktig del av vårt demokratiska system. Vad som
hänt under de senaste årtiondena är att såväl kommuner som landsting fått
allt större uppgifter. De sakområden som den kommunala verksamheten
omfattar har växt kraftigt och den kommunala förvaltningen har svällt i takt
med detta. Huvudparten av all offentlig verksamhet sker numera i kommunal
regi. De frågor som avgörs på kommunal nivå berör på ett näraliggande
sätt de enskilda medborgarna i deras dagliga liv. För de allra flesta är
dessutom kommunalskatten den dominerande delen av den direkta skatten.

Det är således av olika skäl av mycket stor vikt att demokratins former är
sådana att de underlättar för medborgarna att få insyn i den kommunala
verksamheten, att kunna deltaga i den och påverka den och att på ett
meningsfullt sätt kunna utkräva ansvar.

För att främja detta behövs det åtgärder av olika slag. Från centerpartiets
sida har vi bl a krävt delning av stora kommuner där det finns opinion för
detta, decentralisering av verksamheten inom kommunerna och direktval till
de kommundelsorgan som inrättas. Dessa krav kvarstår.

En viktig reform för att förbättra villkoren för den kommunala demokratin
är enligt vår mening att ge valen till de kommunala församlingarna en egen
fristående valdag.

Det viktigaste med valen är givetvis att medborgarna på själva valdagen
kan avgöra vilket parti och vilka kandidater de vill ge sina röster. En
förutsättning för rationella och välövervägda ställningstaganden på valdagen

är god kunskap i person- och sakfrågor. Valkampanjen inför valdagen kan på Mot. 1988/89
ett verksamt sätt bidraga till detta. K704

Den politiska debatten är av naturliga skäl mest omfattande inför de
allmänna valen. De politiska partierna bedriver en intensiv informations- och
propagandaverksamhet kring program och förslag, alternativen skärskådas
och ställs emot varandra och massmedierna ger samhällsfrågorna stort
utrymme. Undersökningar visar också att många väljare bestämmer hur de
skall rösta nära inpå valen och under intryck av valkampanjen. Att
allmänhetens intresse inför valen på detta sätt fokuseras på viktiga samhällsfrågor
och problem är givetvis ett mycket betydelsefullt led i den demokratiska
processen.

Vad man kunnat konstatera under alla de val som ägt rum sedan den
gemensamma valdagen infördes är att den helt dominerande delen av
valdebatten och samhällsinformationen omfattat rikspolitiska frågor. Det är
riksdagsvalet som stått i centrum för uppmärksamheten hos de politiska
partierna, hos massmedierna och hos allmänheten. Det är inte förvånande
att det blivit så. I de för hela landet avgörande frågorna är det riksdagen och
regeringen som bestämmer.

Det är således helt naturligt att rikspolitiken dominerar valrörelserna. Det
finns heller inga skäl att kräva att utrymmet för de rikspolitiska frågorna skall
minska. Tvärtom är det ytterst angeläget att väljarna får riklig information
om sakfrågor och meningsbrytningar inför det viktiga riksdagsvalet.

Men effekten av den gemensamma valdagen och rikspolitikens dominans
är att valen till kommuner och landsting kommer i skymundan. En viktig
faktor härvidlag är att det helt enkelt inte finns plats för kommunala och
landstingskommunala frågor i massmedierna. Nyhetsorgan av olika slag fylls
till brädden av det som händer på det rikspolitiska planet.

De insatser som görs lokalt och regionalt för att lyfta fram de kommunala
frågorna får endast i ringa grad genomslag. Varken politiker, journalister
eller allmänhet orkar med tre valrörelser på en gång.

En följd av detta är att väljarna överlag blir mycket sämre informerade om
kommunala frågor än om rikspolitik inför valdagen. Det är också rikspolitiska
trender som - med enstaka undantag - bestämmer utgången även i
kommunalvalen. Grunden för ställningstagandena i dessa val borde ju vara
vad som hänt i den egna kommunen, en värdering av de personer och partier
som haft ansvaret och en granskning av partiernas lokala framtidsprogram.

Förekomsten här och var av speciella lokala partier i kommunerna
motsäger inte de konstateranden som ovan gjorts. I många fall har de lyckats
vinna representation just därför att de inte ägnats någon uppmärksamhet i
den allmänna debatten.

En del inslag i förra årets val visar på ett nästan groteskt sätt vad som kan
hända med den nuvarande ordningen; partier som ställt upp strax före valet
har fått mandat utan att redovisa åsikter om någonting för väljarna, mandat
har gått till personer som skrivits in på listor som de inte ens själva har röstat
på, partier har fått mandat utan att lansera vare sig program eller kandidater,
platser i fullmäktige står tomma efter valet etc. Informationen till väljarna
har således varit utomordentligt bristfällig.

Med skilda valdagar skulle situationen bli en annan. Inför de kommunala 7

valen skulle uppmärksamheten riktas mot förhållanden i de olika kommu- Mot. 1988/89

nema och landstingen. Nyhetsmedierna skulle ha utrymme för kommunala K704

frågor och kommunala debatter. De kandidater som valen verkligen gäller
skulle få en möjlighet att göra sig hörda och väljarna skulle få en rimlig chans
att värdera partier och kandidater och ta ställning till deras program.

Valhandlingen skulle därmed få ett mera reellt innehåll. Med ökad kunskap
skulle också följa ett ökat allmänt engagemang från medborgarnas sida i den
egna kommunens och regionens angelägenheter.

Vår slutsats är att den gemensamma valdagen är en mycket olycklig
konstruktion utifrån kommunaldemokratisk synpunkt. Den bör därför
avskaffas och ersättas med skilda valdagar för kommuner och riksdag.

Det kan nämnas att man inte i någon annan demokratisk stat har en
ordning som motsvarar vår. Överallt har man särskilda val till de kommunala
församlingarna.

En övergång till skilda valdagar bör kombineras med en förlängning av
mandattiden för de valda församlingarna. Den nuvarande treåriga mandatperioden
är enligt vår mening för kort. Den bidrar till att planeringen såväl i
kommuner som på riksplanet riskerar att bli allt för kortsiktig, och den
försvårar också uppgörelser och kompromisser som på sakliga grunder skulle
vara motiverade och nyttiga.

Vi anser således att mandatperioden bör förlängas. Hur lång den skall vara
är en fråga om avvägning mellan behovet av längre planeringsperioder och
det allmänna demokratiska värdet av att det inte förflyter allt för lång tid
mellan de allmänna valen. Vi har stannat för att föreslå en återgång till
fyraåriga mandatperioder.

En reform som innefattar skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder
ser vi som en helhet. Det förslag som framförts från socialdemokratiskt håll
att enbart förlänga mandatperioden avvisar vi således. För den kommunala
demokratin skulle ingenting vara vunnet med en sådan förändring.

Att enbart förlänga mandatperioden skulle också medföra att tiden mellan
allmännna val skulle bli allt för lång. Det är - som vi framhållit ovan - i sig ett
demokratiskt värde att allmänna val äger rum utan allt för lång tidsutdräkt
mellan valen. Valen är en betydelsefull stimulans för det politiska intresset
och för de politiska partiernas utåtriktade aktivitet. Även ur detta perspektiv
innebär vårt förslag en förbättring eftersom allmänna val kommer att äga
rum vartannat år i stället för som nu vart tredje.

Den ordning vi sammantaget förordar är således skilda valdagar för
kommunal - och riksdagsval, fyraåriga mandatperioder och valen förlagda så
att det blir två år mellan allmänna val.

I tidigare genomförda utredningar finns ett omfattande underlag för de
förändringar vi föreslår. Ett konkret beslutsunderlag bör således kunna tas
fram utan allt för lång tidsutdräkt. Våra förslag förutsätter grundlagsändringar
för vilka det krävs två beslut med riksdagsval mellan besluten. För att den
angelägna reformen inte av formella skäl skall skjutas allt för långt in i
framtiden är det angeläget att ett första beslut kan fattas under innevarande
mandatperiod.

I några andra motioner till årets riksdag framför vi också förslag som
kräver översyn och förändring av grundlagsregler. Det är enligt vår mening

lämpligt att dessa förslag och förslagen i denna motion sammanförs för att Mot. 1988/89
beredas gemensamt i en parlamentarisk utredning. En sådan utredning bör K704
vara oförhindrad att avge delförslag. Vad som här sagts bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning och förslag om skilda valdagar för
kommunalval och riksdagsval samt om fyraåriga mandatperioder.

Stockholm den 18 januari 1989
Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)
Anders Svärd (c)
Martin Olsson (c)
Kjell Ericsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)

Stina Eliasson (c)

9