Motion till riksdagen
1988/89 :K630

av Göran Åstrand m.fl. (m)
Biskoparnas ställning i kyrkomötet

Den svenska kyrkan har en utpräglad episkopal struktur. Stiften är med
biskopen som stiftschef den samverkande kraften i kyrkans verksamhet.
Biskopen är därvid inte endast den främste företrädaren för läran utan också
för ämbetet och chef för den organisation som verkar på stiftsplanet.

Detta kommer också till uttryck i den nyss antagna och från den 1 januari
1989 gällande stiftsorganisationen, där biskopen gjorts till självskriven
ordförande i såväl domkapitlet som stiftsstyrelsen. Kring det ställningstagandet
har kunnat skapas en stor enighet.

Med detta som bakgrund borde det vara självklart att biskopen skulle vara
självskriven ledamot i kyrkomötet.

När kyrkomötet tillskapades - i samband med att den gamla ståndsriksdagen
och därmed prästeståndet upphörde - gjordes biskoparna självskrivna.
Det första kyrkomötet hölls 1868 och ordningen med biskoparnas självskrivenhet
gällde fram till och med 1982.

Med den nya kyrkomötesorganisationen försvann biskoparnas självskrivenhet
och det öppnades möjlighet för biskoparna att kandidera som vanlig
ledamot till kyrkomötet (två biskopar Lars Carlzon och Per-Olof Ahrén
nyttjade den möjligheten mandatperioden 1983-1985). I övrigt ålades
biskoparna närvaroplikt och erhöll yttranderätt, men inte förslags- och
rösträtt. Kyrkomötesorganisationen utformades så att biskoparnas sakkunskap
beträffande lära och bekännelse tillvaratogs genom inrättande av en
särskild läronämnd.

De sex senaste kyrkomötena har biskoparnas nya roll gällt. Det går att
sammanfattningsvis konstatera att kyrkomötet inte - på samma sätt som
tidigare - kan tillgodogöra sig biskoparnas kunskaper och erfarenheter.
Likaså går det att konstatera att biskoparna - jämfört med tidigare - är mer
passiva.

Detta är oroande och otillfredsställande. Som stiftschef har biskoparna
kunskaper och erfarenheter som borde komma kyrkomötet till godo både
beträffande kyrkans lärofrågor som beträffande kyrkans organisation och
verksamhet.

När förslagen till den nya kyrkomötesorganisationen diskuterades föreslog
beredningsorganet ”kyrkomötets utredningsnämnd” tre olika strukturer på
kyrkomötet. Alla utgick från antalet 151 och i ett av dem varde 13 biskoparna
självskrivna.

När 1982 års kyrkomöte beslöt den organisation som skulle gälla från 1983
fastnade man dock för 251 ledamöter och bestämde att biskoparna inte skulle

vara självskrivna. Uppenbarligen har dock stämningarna inom kyrkomötet Mot. 1988/89
förändrats, eftersom kyrkomötet 1985 uttalat att biskoparna bör vara K630
självskrivna.

Det pågår en utvärdering av kyrkomötesreformen. Utan att avvakta den
bör riksdagen uttala att biskoparna skall vara självskrivna i kyrkovalet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uttalar att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter
i kyrkomötet.

Stockholm den 25 januari 1989

Göran Åstrand (m)

Ingegerd Troedsson (m) Anders Björck (m)

5