Motion till riksdagen
1988/89 :K608

av Håkan Hansson och Sven-Olof Petersson (båda c)
Arvoden vid offentliga förtroendeuppdrag

Vid förtroendeuppdrag för statens räkning utgår i dag ersättning efter vissa
principer. En offentligt anställd hos stat eller kommun får utföra förtroendeuppdrag
på arbetstid och får ersättning för de avlöningsförmåner som han går
miste om. Övriga får ersättning med för närvarande 300 kr./dag i enlighet
med regeringsbeslut. I vissa sammanhang utgår ersättning för påvisad
förlorad arbetsförtjänst.

Egenföretagare, som har offentliga förtroendeuppdrag, har dock ofta
svårt att bevisa en inkomstförlust. Det hävdas att de kan ”arbeta igen”
förlorad tid. Emellertid måste enligt vår uppfattning fritiden för egenföretagare
värderas på samma sätt som för anställd. Andra egenföretagare, t.ex.
butikshantverkare, är för sin verksamhet bundna till vissa öppettider och kan
då inte arbeta igen den förlorade tiden.

De flesta småföretag och lantbruk ger ej mer avkastning än som motsvarar
arbetsinsatsen. Detta betyder att om egenföretagaren är borta en dag, t.ex.
för ett offentligt uppdrag, så sjunker den nedlagda arbetstiden i motsvarande
grad. En lantbrukare som är ansluten till avbytarsystemet har visserligen
möjligheten att leja in en avbytare som ersättare för en kostnad av för
närvarande högst 475 kr. per dag. Produktionsresultatet torde i normalfallet
täcka denna kostnad och övriga kostnader i företaget. Dock ger inte
resultatet utrymme för att täcka skillnaden mellan erhållet arvode (300 kr.)
och full dagersättning till lantbrukaren. För övriga egenföretagarekategorier
finns inte motsvarande avbytarsystem.

Den nu tillämpade ersättningen för offentliga uppdrag innebär att såväl
lantbrukare som andra småföretagare i allmänhet gör en ren förlust på flera
hundra kronor per dag. Detta har också medfört att dessa grupper inte anser
sig ha råd att engagera sig i offentliga uppdrag. Samtidigt utgör detta ett
problem som ur demokratisk synpunkt är mycket allvarligt eftersom det
medför en snedvridning av representationen i offentliga organ.

Det är uppenbart att samhället förlorar mycket kunskap och erfarenheter
genom att med alltför snäva ersättningsbestämmelser göra det omöjligt för
lantbrukare och småföretagare att ta offentliga uppdrag. Ärendena blir
därmed inte allsidigt belysta och beredda innan beslut tas.

En höjning av ersättningen till egenföretagarna vid offentliga uppdrag är
därför en synnerligen angelägen fråga. Vilken nivå en sådan höjning skall
ligga på är svårt att exakt ange, då varken lantbruks- eller småföretagen har
någon enhetlig lönsamhetsbild. För att en höjning skall vara meningsfull dvs.
få avsedd verkan - måste den dock vara så stor att den i görligaste mån

täcker den direkta inkomstförlust som egenföretagaren gör vid bortovaro för Mot. 1988/89
offentliga uppdrag. K608

En utgångspunkt vid avvägningen av vilken ersättningsnivå som skall
tillämpas kan vara dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Med tanke på
att arbetslöshetsersättningen sällan ersätter hela inkomstbortfallet och att
dagersättningen vid offentliga uppdrag är tänkt att ersätta förlorad inkomst
måste dock denna senare ersättning höjas till minst 600 kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ersättningsreglerna
vid offentliga förtroendeuppdrag.

Stockholm den 20 januari 1989

Håkan Hansson (c) Sven-Olof Petersson (c)

11