Motion till riksdagen
1988/89 :K606

av Birgit Friggebo m.fl. (fp)
Kommunal demokrati

En livskraftig lokal självstyrelse är en av grundpelarna i den svenska
demokratin. Principen bör vara att beslutens räckvidd avgör på vilken nivå
de skall fattas. Den sammanslagning av små kommuner till större enheter
som skedde under 60- och 70-talen har inneburit att antalet kommunala
förtroendevalda starkt minskat, vilket i sin tur lett till att avståndet mellan
medborgarna och den kommunala ledningen ökat. Möjligheterna att påverka
de beslut som fattas i och starkt berör närsamhället upplevs därigenom
som mer begränsade än tidigare. Denna utveckling har varit till nackdel för
demokratin och intresset för att påverka samhällsutvecklingen minskar. Det
oroväckande låga valdeltagandet kan just bero på att människorna känner sig
fjärmade från besluten och beslutsfattarna. Att öka individens engagemang i
samhällsbyggandet är en viktig uppgift för framtidens politiker, och att på
olika sätt utveckla närdemokratin är ett steg på vägen.

Närdemokrati

Det är nödvändigt att åstadkomma förändringar, som innebär att medborgarna
ges större möjlighet att påverka och delta i det kommunala utvecklingsarbetet
och därmed påverka sin egen närmiljö. Vi anser att det är de
enskilda kommuninvånarnas berättigade önskemål om inflytande som bör
vara styrande för den kommunala organisationen snarare än frågan om hur
kommunen kan få den mest rationella organisationen för de förtroendevalda.
Genom närdemokratin skall det bli lättare för människor att direkt
påverka den kommunala verksamheten och avståndet mellan beslutsfattarna
och dem som berörs av besluten skall minska. Det är lätt att visa att politiska
beslut ofta minskat förutsättningarna för gemenskap mellan människor. Den
politiska uppgiften blir därför nu att i stället öka människors möjligheter att
påverka sin egen situation, att ge medborgarna mer makt och ansvar. När
människorna får mer att säga till om, känner de också större delaktighet i de
beslut som fattas. Det är bl.a. denna inställning som ligger till grund för våra
förslag om närdemokratin.

Den kommunala verksamheten har ökat i stor omfattning de senaste
årtiondena. Vi anser att den offentliga sektorn måste reformeras både vad
gäller de inre arbetsformerna och möjligheter till enskilda alternativ.

Kommuninvånarna måste ges större frihet att välja den service som passar
dem bäst utifrån personliga önskemål. Därför måste parallellt med förnyelsen
av den offentliga sektorn de offentliga monopolen brytas och ersättas av

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr K605-611

mångfald och konkurrens. Mer om detta återfinns i folkpartiets motion om Mot. 1988/89
den offentliga sektorns förnyelse. K606

Decentralisering: Kommundelar och kommundelning

De omfattande kommunsammanslagningarna genomfördes i syfte att skapa
ekonomiskt bärkraftiga kommuner. I många fall har det varit till gagn för
utvecklingen, men det finns också exempel på motsatsen. De borgerliga
regeringarna medverkade till delning av kommuner för att tillmötesgå dess
invånares önskemål.

I motsats till de statligt beslutade kommunsammanslagningarna måste steg
i motsatt riktning tas på lokalt initiativ. Där invånarna själva önskar dela
kommunen, anser vi det självklart att detta inte skall möta några hinder från
statsmakternas sida. Regeringen bör tillåta delning av kommuner i sådana
fall.

Allt fler kommuner gör försök med en decentraliserad nämndorganisation;
man bryter ner de stora förvaltningarna och skapar kommundelsnämnder
som beslutar i de frågor som rör kommundelen. Att på detta sätt flytta
besluten närmare människorna har folkpartiet länge förespråkat. Redan i
början av 70-talet lade folkpartiet fram förslag för att möjliggöra sådana
reformer. Dock krävs det fortfarande en lagändring för att man ska kunna ha
direktvalda kommundelsfullmäktige.

Direktvalda kommundelsfullmäktige

Folkpartiet har länge framfört förslag om direktvalda kommundelsfullmäktige.
Genom direktval kan befolkningen i det berörda området verkligen
känna att de representeras av dem som fattar besluten i kommundelsfullmäktige.
De förtroendevaldas ansvar inför sina väljare ökar om uppdragsgivarna
är väljarna istället för partivännerna i kommunfullmäktige.

Vi anser därför att en lag som möjliggör direktvalda lokala organ,
kommundelsfullmäktige, bör införas.

Skälet mot direktvalda kommundelsfullmäktige sägs vara, att den politiska
majoriteten i ett lokalt organ kan skilja sig från majoriteten i hela
kommunen. Vi anser tvärtom detta vara ett argument för eftersom det
utvecklar demokratin och den lokala opinionen får genomslag. Genom
indirekta val blir det samma partifördelning i alla kommundelar, oavsett
valresultatet i de enskilda valkretsarna. Man får inte samma goda spegling av
den aktuella väljaropinionen i olika kommundelar. Tvärtom, representationen
kan bli direkt missvisande.

Snabbare valgenomslag

Kommunallagsgruppen skriver i sitt slutbetänkande "Ny lag om kommuner
och landsting” (Ds 1988:52) att det finns klara fördelar från demokratisk
synpunkt med ett snabbare valgenomslag för kommunens styrelse. När det
gäller hur snabbt tillträdet bör ske finns förslag från Stockholmsutredningen
(SOU 1981:53). I Stockholm väljs kommunstyrelsen vid första sammanträdet
med nya fullmäktige efter valet. Det innebär att den nya kommunstyrelsen
kan vara med i budgetberedningens slutskede. Även för beredning av

andra ärenden, t ex organisationsfrågor, är det värdefullt med ett snabbare Mot. 1988/89
valgenomslag för styrelsen. Erfarenheterna av detta system är positiva och K606
folkpartiet föreslår därför i enlighet med kommunallagsgruppens förslag att
kommunerna ges möjlighet att själva välja om de vill tillämpa ett sådant
system. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder

Den kommunala valdebatten har alltför svårt att göra sig gällande i
valrörelserna på grund av rikspolitikens massiva utbud. De kommunala
valen måste därför få sin egen valrörelse. För att åstadkomma detta bör
skilda valdagar för riksdagsval och kommunalval genomföras. På så vis ökar
utrymmet för den lokala debatten om de frågor som mycket nära och
påtagligt berör kommuninvånarnas levnadsvillkor och närmiljö. För att få en
bättre kontinuitet och för att möjliggöra ett system med skilda valdagar bör
mandatperioderna bli fyraåriga. År ett har man riksdagsval och år tre har
man landstings- och kommunalval/kommundelsval. Vad gäller yrkanden
hänvisar vi till folkpartiets motion om folkstyret.

Kommunala folkomröstningar

För att stärka kommuninvånarnas möjligheter att påverka utvecklingen i sin
kommun bör kommunala folkomröstningar kunna genomföras i olika
konkreta frågor. Enligt kommunallagen får kommunfullmäktige besluta att
som ett led i beredningen av ett ärende genomföra folkomröstning,
opinionsundersökning eller liknande för att inhämta synpunkter från kommunmedlemmarna.
I frågor av stor betydelse för kommunen är en kommunal
folkomröstning en bra möjlighet för invånarna att få uttala sin åsikt.

Folkpartiet har under lång tid drivit kravet att särskilda förfaranderegler
skall införas för kommunala folkomröstningar i syfte att göra det enklare att
ordna sådana omröstningar. Genomförande av kommunal folkomröstning
skall enligt vår mening kunna ske efter beslut av kvalificerad minoritet, t ex
en tredjedel i kommunfullmäktige. Även andra former för att utlösa en sådan
omröstning, t ex folkinitiativ, bör utredas i sammanhanget.

När det gäller möjligheten till kommunala folkomröstningar finns det
emellertid några ställningstaganden som bör göras redan nu. I det fall att en
kommun beslutar att hålla en lokal folkomröstning bör det åligga kommunen
att informera kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för
omröstning. Denna informationsskyldighet bör kommunen ha enligt lag. Det
bör ankomma på utskottet att formulera en lagtext.

Facklig närvarorätt i kommunala nämnder

Enligt vår mening utgör de fackliga organisationernas närvarorätt i de
beslutande nämnderna ett intrång i den kommunala demokratin som är
principiellt oacceptabelt. Genom denna närvarorätt, vid sidan av de politiskt
valda representanterna, får den kommunala personalen en särställning
jämfört med övriga kommuninvånare.

Även om personalföreträdarnas närvarorätt inte ger rätt att delta i
besluten eller att framlägga förslag medför ändå själva närvaron vid

beslutsfattandet direkta möjligheter att påverka besluten, som andra med- Mot. 1988/89
borgare inte har. K606

Det bör noteras att det ofta förekommer småpartier med flera tusen
väljare bakom sig och representation i kommunfullmäktige som inte är
representerade i kommunens nämnder. Vi föreslår mot denna bakgrund att
rätten för de fackliga representanterna att närvara vid de kommunala
nämndsammanträdena skall upphöra.

Offentliga nämndsammanträden

Kommunfullmäktiges sammanträden är alltid offentliga. Det är i detta forum
partiernas ståndpunkter och argument redovisas. Men de verkliga besluten
fattas när frågorna bereds i facknämnd och kommunstyrelse. Dessa organ är
emellertid slutna. I vissa fall kan berörda personer kallas till sammanträde,
vilket är vanligt i bl.a. byggnadslovsärenden, men någon allmän rätt till insyn
i vad som sker i en facknämnd föreligger inte utöver vad som dokumenterats
skriftligt i beslutsunderlag och protokoll.

Denna slutenhet är inte alltid motiverad. Med folkpartiets förslag till
direktvalda kommundelsfullmäktige följer på ett naturligt sätt en större
öppenhet gentemot allmänheten.

Vad beträffar de kommuner som önskar bibehålla nuvarande nämndorganisation
finns det anledning att ge möjlighet till större öppenhet. Även om
det traditionella arbetssättet i en kommunal facknämnd förändras när det
ställs i allmän belysning, finns det ingen anledning att avråda kommuner från
försöksverksamhet med helt eller delvis offentliga nämndsammanträden. En
möjlighet är att istället ha offentliga informationssammanträden men att
beslutssammanträden förblir slutna. De närmare formerna för sådana
sammanträden bör beslutas lokalt. Regeringen bör återkomma med förslag
som möjliggör öppna kommunala nämndsammanträden.

Kommunerna och JO

Justitieombudsmännen utövar tillsyn över och granskning av den offentliga
verksamheten. Vad beträffar den kommunala förvaltningen stadgar dock
instruktionerna att JO ej bör ingripa på sådant sätt att den kommunala
självstyrelsen hämmas. I praktiken leder detta till att JO:s kontroll över den
kommunala förvaltningen begränsas till mycket grova fel.

JO kan visserligen göra anmälan till vederbörande kommunala myndighet
för att få till stånd en prövning av disciplinansvar, avskedande och
avstängning, men JO kan inte fullfölja sin talan mot myndighetens beslut i
sådant ärende.

Det finns enligt folkpartiets mening ingen hållbar motivering för att
kommunal verksamhet skall ligga utanför JO:s kompetensområde. Statliga
och kommunala tjänstemän tillämpar i vissa ärenden samma lagar och för
den enskilde medborgaren måste det vara likgiltigt om det beslut som rör
denna har fattats av statstjänsteman eller kommuntjänsteman. För den
enskilde måste det därför vara angeläget att JO, när så behövs, kan fullfölja
disciplinmål som rör kommunala tjänstemän. Det är motiverat inte minst

mot bakgrund av att den kommunala förvaltningen vuxit betydligt under de 6

senaste åren och att huvudparten av den offentliga verksamhet som Mot. 1988/89

allmänheten kommer i kontakt med numera bedrivs i kommunal regi. För K606

den enskilde är det således av stor betydelse att det ställs lika höga krav på

rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala området som på det

statliga.

Folkpartiet har i en motion om folkstyret krävt att JO ska ha samma
möjligheter att verka inom det kommunala området som inom det statliga.

Det har också under senare år förekommit ett antal fall där kommunala
församlingar fattat beslut, som efter senare prövning i domstol visat sig
olagliga, men där kommunerna trotsat domstolen och vidhållit sitt beslut.

Några rättsliga åtgärder mot kommunen har inte kunnat vidtas. Regeringen
tillsatte en utredning, men den har nu havererat. Regeringen bör med det
snaraste utarbeta ett förslag och återkomma till riksdagen. Mycket talar för
att påföljden bör drabba de personer som fattar besluten och inte de
kommunala organen. Även denna fråga behandlar vi i vår motion om
folkstyret.

Som ett komplement till JO bör kommunerna själva visa en större
beredvillighet att ta emot synpunkter och klagomål från kommuninnevånarna.
Oftast finns det ingen i kommunen som vill ta emot kritiken och det är
svårt att finna någon som är ansvarig. En särskild ”kommunombudsman”

(motsvarande förtroendenämnden i landstinget) skulle kunna föra kritiken
vidare till den det berör och omsätta kritiken i något konstruktivt. En sådan
ombudsman kan också t.ex. hjälpa medborgarna med att vända sig till JO,
om rättelse inte går att få. Ett sätt är att kommunen träffar avtal med en
advokat som kan arbeta ett par timmar i veckan som kommunal JO.

Kommunalt partistöd

Kommunerna har rätt att utge ekonomiskt stöd till politiska partier i
proportion till antal mandat i kommunfullmäktige. Det innebär, att ett parti
som i ett val förlorar ett stort antal mandat med omedelbar verkan drabbas av
ekonomiska svårigheter. Men även ett litet parti kan ha betydande fasta
kostnader för lokaler, personal, leasad utrustning m.m. Till detta tas ingen
hänsyn i de nuvarande bestämmelserna för kommunalt partistöd.

Den del av det statliga partistödet, som är baserat på antal mandat i
riksdagen, har en avgjort bättre konstruktion. Dessa regler innehåller
bestämmelser om en successiv avtrappning resp. upptrappning vid förändringar
i mandatutfallet efter ett val. Det statliga partistödet är dessutom
uppdelat i en fast och en rörlig del.

Enligt folkpartiets mening bör reglerna för det kommunala partistödet
förändras med den statliga modellen som förebild.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om delning av kommuner,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagändring som

möjliggör direktvalda kommundelsfullmäktige, 7

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som Mot. 1988/89
anförts om tidigare valgenomslag för kommunens styrelse, K606

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag för
kommunala folkomröstningar,

5. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av kommunallagen
att en kommun vid lokala folkomröstningar skall informera kommuninvånarna
om de olika alternativ som är föremål för omröstning,

6. att riksdagen beslutar att den fackliga närvarorätten vid kommunala
facknämndssammanträden skall avskaffas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om offentliga nämndsammanträden,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
kommunalt partistöd så att det blir möjligt för kommuner att införa
avtrappnings- och upptrappningsregler,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
kommunalt partistöd så att det blir möjligt för kommunerna att dela
upp partistödet i en fast och en rörlig del.

Stockholm den 19 januari 1989

Birgit Friggebo (fp)

Ylva Annerstedt (fp) Ingela Mårtensson (fp)

Lars Sundin (fp)

8