Motion till riksdagen
1988/89 :K443
av Hans Göran Franck m.fl. (s)
Rasdiskriminering
Brottsbalken säger att ingen skall behandlas sämre på grund av ras, hudfärg
eller etniskt ursprung. Den som har till uppgift att som näringsidkare ge
service till allmänheten får inte diskriminera. Det gällert.ex. bostadsförmedlare,
arbetsförmedlare, poliser, socialsekreterare, läkare och andra kommun-
och statsanställda. Det gäller också t.ex. hyresvärdar, affärsanställda
eller restaurangägare och deras personal, campingföreståndare och andra
privata näringsidkare och deras anställda.
För olaga diskriminering kan man straffas med böter eller fängelse i högst
sex månader. Bestämmelsen om olaga diskriminering gäller däremot inte
förhållanden på arbetsmarknaden, t.ex. om en arbetsgivare diskriminerar en
färgad eller annan invandrare när han anställer personal eller i sin behandling
av anställda. Men det finns regler som gör att stat, kommun och landsting
som arbetsgivare inte får diskriminera någon som t.ex. söker anställning
där.
Enligt vår mening är dessa bestämmelser på arbetsmarknaden bristfälliga
och borde reformeras så att diskriminering blir förbjuden i lag på hela
arbetsmarknaden. Det behövs att man kan sätta in både ekonomiska
sanktioner och straffpåföljder i de allvarliga fallen. Vi hänvisar till diskrimineringsutredningens
betänkande (1983:18) med förslag till förbud i lag mot
etnisk diskriminering i arbetslivet. Utredningens förslag som fick övervägande
positivt bemötande i remissomgången bör i allt väsentligt genomföras.
FN-konventionen från 1965 omfattar förbud mot alla former av rasdiskriminering
och sålunda även i arbetslivet. Den 21 december 1965 antog FN en
konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Den trädde i
kraft 1969. I artikel 4 b stadgas bl.a. att konventionsstaterna skall "olagligförklara
och förbjuda organisationer och organiserad eller annan propaganda
som främjar och uppmanar till rasdiskriminering samt förklara deltagande
i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling
straffbar enligt lag".
De med tiden allt kraftigare anmärkningar som riktats mot Sverige från
FN-kommitténs sida för att inte lagstifta enligt konventionen är viktiga att
reagera på, inte minst med tanke på Sveriges trovärdighet i internationella
sammanhang.
FN-kommittén har successivt skärpt kritiken "och erinrade om att Sverige
var bundet av konventionen att förklara olagliga och förbjuda organisationer
och verksamheter som främjade rasdiskriminering”.
Regeringsförslaget om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten
m.m. som behandlades av riksdagen, innehöll inte något förbud mot Mot. 1988/89
bildande av rasistiska organisationer; och inte heller föreslogs någon K443
kriminalisering av att delta i en rasistisk organisation.
Sverige uppfyller, enligt vår mening, inte konventionen med mindre än att
det görs ett tillägg i brottsbalken 16 kap. 8 § som innebär en kriminalisering
av bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller
uppmanar till förföljelse på etnisk grund. Vår grundlag lägger inget hinder
mot en sådan förändring.
Definitioner om vad som skall förstås med rasism finns i aktuell FNkonvention,
liksom i en ganska omfattande tillämpning av FN:s särskilda
kommitté mot rasism. Man bör observera att det svenska förslaget från den
Öbergska utredningen berör bildande av nya rasistorganisationer och
deltagande i gamla rasistorganisationer.
I regeringsformen 2 kap. 14 § 2 st. sägs att föreningsfriheten får begränsas
om det gäller sammanslutning vars verksamhet innebär förföljelse av
folkgrupp av viss ras, viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.
Den redogörelse vi har lämnat leder oss fram till att bekämpande av brott
med etnisk bakgrund bör bli ett fjärde prioriterat område i brottsbekämpningen
(vid sidan av våldsbrott, narkotikabrott och ekobrott). Olaga diskriminering,
hets mot folkgrupp är så allvarliga brott i ett demokratiskt rättssamhälle
att alla krafter måste sättas in för att beivra brott av detta slag.
Självfallet går det inte att stoppa rasismen bara genom lagstiftning. Men
lagen och en strikt tillämpning av den kan också vara ett bra stöd för
opinionsrörelsen mot rasism. Rasismen måste bekämpas på alla områden.
Det behövs en förbättrad och intensifierad undervisning inom hela vårt
utbildningsväsende. Det är nödvändigt att massmedia främst genom självsanering
tar nya tag inte bara för att få bort avarterna, utan även för att främja
alla människors lika värde och rätt. Det gäller att genomföra sådana
politiska, sociala och ekonomiska förändringar i samhället att själva grogrunden
för rasism och rasfördomar utrotas.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag snarast
om förbud mot bildande av nya rasistorganisationer och deltagande i
gamla rasistorganisationer,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förbud mot
etnisk diskriminering i arbetslivet,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att bekämpande av
brott med etnisk bakgrund blir ett fjärde prioriterat område i
brottsbekämpningen.1]
Stockholm den 24 januari 1989
Hans Göran Franck (s)
Oskar Lindkvist (s) Ulla-Britt Åbark (s)
Anita Johansson (s)
11988/89:Ju249