Motion till riksdagen
1988/89 :K441

av Anneli Hulthén m.fl. (s)
Förhandsgranskning av videogram

Videotillgången i Sverige fortsätter att öka kraftigt. I början av 1988 hade 41
% av befolkningen tillgång till videobandspelare i det egna hemmet och
bland barnfamiljerna var andelen ännu högre, hela 60 % hade egna
videobandspelare.

Barn och ungdomar är avgjort den grupp som tittar mest på video och
undersökningar har visat att det är vanligt att ungdomar under 15 år ser på
barnförbjudna filmer på video. Dessa barnförbjudna filmer är av varierande
kvalité, en del av dem är mycket råa vålds- och skräckfilmer.

Samtidigt får vi ständigt massmediarapporter om händelser där ungdomar
varit inblandade i grova våldsbrott där bl.a. karatesparkar, hemmagjorda
vapen och andra tillhyggen har använts mot offret. Naturligtvis kan inte
endast våldsvideomarknaden lastas för att sådana händelser inträffar. De
grundläggande orsakerna finns i ungdomarnas uppväxtmiljö. Brist på
meningsfull fritidssysselsättning, sociala villkor och fattiga boendemiljöer är
de bidragande faktorerna till att destruktiva handlingar uppstår bland
ungdomar.

Samtidigt kan det dock inte bortses från att tillsammans med ovanstående
grundläggande orsaker kan våldsvideofilmer ha en negativ inverkan på barn
och ungdomar. Risken är uppenbar att ungdomar som ofta ser på våldsvideos
avtrubbas i sin syn på våldet med en förhöjd aggressivitet som följd. Ett sätt
för dem att lösa konflikter blir därför att tillgripa våld och dessa ungdomars
uppfattning om konsekvenserna av våldet stämmer inte överens med
verkligheten.

De i dag existerade reglerna för videomarknaden är otillräckliga för att
komma tillrätta med problemen, allt för många våldsvideos är tillgängliga på
marknaden. För att minska utbudet av denna typ av video krävs det ett
system där alla videogram genomgår en förhandsgranskning. Att det är
effektivt visar bl.a. de erfarenheter som gjorts i de länder som i dag tillämpar
ett sådant system. De skulle också möjliggöra en typ av konsumentupplysning
med åldersgräns liknande den som finns i biograffilmer.

Genom ett system med förhandsgranskning skulle det bli möjligt att
komma tillrätta med videomarknadens avarter i form av våld och pornografi.
Kostnaderna för förhandsgranskningen bör bekostas av videobranschen
själv eftersom det borde ligga i dess intresse att stävja att dylika filmer
kommer ut på marknaden.

Samtidigt borde det vara möjligt att från det föreslagna systemet göra
undantag för program som görs i utbildningssyfte och t.ex. religion, musik
och samhällsinformation från ideella föreningar.

Hemställan Mot. 1988/89

K441

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obligatorisk förhandsgranskning av hemvideogram.

Stockholm den 25 januari 1989
Anneli Hulthén (s)

Eva Johansson (s) Marianne Carlström (s)

Kent Carlsson (s) Ines Uusmann (s)

gotab 16664, Stockholm 1989