Motion till riksdagen
1988/89:K316

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
Riksdagens arbetsformer

Mot.

1988/89

K316-317

Inledning

De villkor som gäller för riksdagens arbete är viktiga ur olika aspekter.
Riksdagen har det slutliga ansvaret för lagstiftning och budgetreglering.
Dessa uppgifter måste kunna genomföras effektivt och med stor noggrannhet.

Riksdagen är landets främsta forum för debatter och politiska initiativ. Det
är där partier och ledamöter lägger de förslag och redovisar de åsiktsbrytningar
som utgör grunden för det politiska meningsutbytet och den politiska
viljebildningen i samhället som helhet. Arbetsformerna har stor betydelse
för hur rapporteringen sker till medborgarna om det som händer i riksdagen.

Riksdagsledamöterna är folkrepresentanter. För att på ett tillfredsställande
sätt kunna leva upp till detta måste de förtroendevalda ledamöterna också
under riksdagssessionerna ha goda möjligheter att delta i informationsaktiviteter
och kontaktverksamhet utanför riksdagen. Hur arbetet i riksdagen är
upplagt är av stor vikt härvidlag.

På grund av riksdagsarbetets uppläggning är det numera under stora delar
av året svårt att avsätta tid för denna utåtriktade verksamhet. Detta bidrar till
att skapa onödiga avstånd mellan väljarna och deras representanter.
Riksdagens ledmöter måste ha goda möjligheter att föra ut de politiska
frågorna och att ta del av kritik, förslag och information från partimedlemmar
och väljare.

Riksdagens arbetsformer har ett flertal gånger granskats och övervägts
under den tid som gått sedan enkammarsystemet genomfördes. En del
förbättringar har också skett genom t.ex. ökade kansliresurser och modernisering
av den tekniska utrustningen. Ett arbete är på gång för fortsatta
insatser på dessa områden.

Försök pågår också med ändrad ordning för frågestunder och vissa andra
debatter och med så kallade samlade voteringar.

För att förbättringar skall kunna ske krävs det mera grundläggande
reformer.

I denna motion tar vi upp förslag om förändringar som vi anser skulle ge
nya och bättre förutsättningar för en rationell planering och för ett
tillgodoseende av de krav som ovan inledningsvis har angetts. Således anser
vi till exempel att en omläggning av budgetåret måste övervägas eftersom den
nuvarande ordningen är en viktig orsak till de brister som föreligger.

1

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr K316-317

1974 års författningsreform Mot. 1988/89

1/91 /

Författningsreformen innebar för riksdagens del bl.a. ett snabbare valgenomslag
och en omläggning av riksdagsåret. Normalt löper numera ett
arbetsår för riksdagen från början av oktober till början av juni. Tidigare
startade riksmötet i januari och ledamöternas mandatperiod var knuten till
kalenderåret. Den omläggning som skedde var av principiella och praktiska
skäl riktig och nödvändig.

Om man bedömer omläggningen utifrån riksdagens möjligheter att
fastlägga en arbetsordning som är rationell ur planeringssynpunkt och som
kan tillgodose ledamöternas anspråk på rimliga arbetsvillkor framstår
omläggningen som mindre lyckad. Till omläggningen av riksdagsåret har inte
kopplats de ytterligare reformer som skulle behövas för att riksdagsarbetet
skall kunna organiseras på ett tillfredsställande sätt.

Brister i nuvarande ordning

Det grundläggande felet med det nuvarande systemet är att viktiga bestämmelser
om t.ex. budgetår och motionstider, vilka i hög grad avgör det reella
innehållet i riksdagsarbetet, inte är anpassade till riksdagsåret.

Riksmötet börjar på hösten. Någon egentlig upptakt i riksdagsarbetet
innebär dock inte riksdagsstarten. Underlaget för riksdagens arbete är i
huvudsak motioner, vilkas behandling uppskjutits från föregående riksmöte,
och de propositioner som lagts under sommaren eller som regeringen kan få
fram vid sidan av det budgetarbete som under hösten pågår i kanslihuset.

Budgetpropositionen framläggs inte vid riksdagens början och någon
allmän motionstid finns inte heller. Regeringens budgetförslag avlämnas som
tidigare i början av januari och i anslutning till detta kommer de stora
partimotionerna och en mängd enskilda motioner under den allmänna
motionstiden. Senare under våren avlämnas också regelmässigt ett stort antal
fristående propositioner och i anslutning till dessa följdmotioner.

Den största arbetsbelastningen kommer således, liksom före omläggningen
av riksdagsåret, under våren med en särskild anhopning av viktiga
beslutsärenden under riksmötets två sista månader. De förhållanden som här
berörts gör det ytterligt svårt att åstadkomma en planering av riksdagens
arbete som kan tillgodose de krav som inledningsvis nämnts i denna motion.

Anhopningen av ärenden under våren försvårar arbetet i utskotten - de har
alla en press på sig att få fram betänkandena så snabbt som möjligt.

Beredningen riskerar således att bli mindre noggrann. Rapporteringen utåt i
massmedierna blir begränsad. Riksdagsledamöterna blir hårt bundna till
Stockholm och har således små möjligheter att ställa upp i aktiviteter på
hemorten.

Ur allmän politisk synpunkt är det otillfredsställande att riksdagsårets
början inte också innebär en mera substantiell upptakt i riksdagsarbetet.

Riksdagen samlas i oktober efter ett förhållandevis långt sommaruppehåll.

Det naturliga borde vara att börja riksmötet med budgetbehandling och
allmän motionstid.

Att införa allmän motionsrätt också på hösten, vilket ibland föreslagits,
skulle inte lösa några problem utan enbart medföra dubbelbehandling av

inånga ärenden under samma riksmöte. Det är inte heller meningsfullt att
kombinera motionsrätt på hösten med ett slopande av den allmänna
motionsrätten i jahuari. Budgetförslaget måste kunna ge motionsrätt och
eftersom budgeten spänner över vida fält skulle den allmänna motionsrätten
kvarstå praktiskt taget obeskuren. Allmän motionsrätt på hösten skulle
således under nuvarande förhållanden under alla omständigheter medföra en
automatisk och föga meningsfull ökning av riksdagens arbetsbörda.

För att i någon mån utjämna arbetsbördan under riksmötet har under
senare år behandlingen av motioner och i någon mån av propositioner
skjutits från vår till höst, d.v.s. i realiteten från ett riksmöte till ett annat.

Uppskovsförfarandet, som inte på något mera påtagligt sätt förbättrat
möjligheterna till planering av riksdagsarbetet, är såväl ur praktisk som
principiell synpunkt föga tillfredsställande. Huvudregeln måste vara att varje
riksmöte skall ta ställning i de frågor som väckts under riksmötet. Särskilt
betänkligt blir det, när ärenden som väckts under ett riksmöte uppskjuts till
ett annat som startar efter ett riksdagsval.

Motioner som behandlas av utskott och kammare strax före jul återkommer
i betydande utsträckning under den allmänna motionstiden. Systemet
med uppskov leder således i många fall till dubbelbehandling av samma
ärende under ett riksmöte. Ytterligare uppskov med ej behandlade motioner
är inte heller tillfredsställande. Det kan leda till att motioner som väckts
under den allmänna motionstiden ett år kommer att behandlas först i maj
eller på hösten året efter.

De orationella arbetsförhållandena och den ärendeanhopning som det
nuvarande systemet medför har gett anledning till en del ändringar av debattoch
beslutsformerna i riksdagen som inte varit positiva ur informations- och
publicitetssynpunkt. För att ärendena skall hinna behandlas har det blivit
nödvändigt att vissa tider anordna s.k. kvällsplena. Debatterna kan pågå till
längst kl. 23.00.

Dessa debatter försiggår nästan undantagslöst i s.k. massmedialt mörker.
Bevakningen från radio och TV och tidningarna upphör som regel på
eftermiddagarna. Vad gäller det som når fram till allmänheten blir det
således en sållning som bestäms av när på dygnet frågorna behandlas och inte
efter frågornas vikt och allmänintresse. För informationen utåt är det således
betydelsefullt att ärendebehandlingen kan ske på dagtid.

Voteringstillfällena i riksdagen har minskat genom att flera ärenden
sammanförs till gemensam votering. Därigenom uppkommer en viss tidsvinst.
Voteringar äger som regel inte rum efter kl. 18.00. Besluten i ärenden
som debatteras vid kvällsplenum tas vid ett följande sammanträde. I vissa fall
kan det gå en vecka mellan debatt och beslut. Detta är enligt vår mening
ingen bra ordning och belyser ytterligare nackdelarna med kvällsplenum.
Besluten bör i princip alltid tas i anslutning till sakdebatten. Inte minst ur
publicitetssynpunkt är detta viktigt.

Vi har här redovisat en del av de brister som finns vad gäller villkoren för
riksdagsarbetet. Listan skulle kunna göras längre. Innan vi går in på vad som
bör göras för att förbättra förhållandena vill vi ta upp en särskild fråga som vi i
de här sammanhangen anser vara viktig och som har nära samband med
planeringen av riksdagsarbetet.

Mot.

K316

Riksdagsfria veckor

Inledningsvis har vi betonat hur viktigt det är att riksdagens ledamöter kan

Mot. 1988/89

K316

upprätthålla goda och kontinuerliga kontakter med partimedlemmar och
väljare och deltaga i verksamheter även utanför riksdagen.

För att skapa bättre möjligheter för detta föreslog vi från centerpartiet
redan 1973 att en ordning med återkommande i förväg planerade riksdagsfria
veckor skulle införas. Ett resultat av detta förslag är att sedan några år
tillbaka en vecka på hösten och en på våren hålls fria från plena- och
utskottssamm anträden.

Vårt förslag var emellertid mera långtgående och vi återknyter till detta.

Enligt vår mening bör man således gå vidare på den inslagna vägen och under
riksdagsåret som helhet lägga in regelbundet återkommande sammanhängande
uppehåll i riksdagsarbetet. Så har man det t.ex. i den västtyska
förbundsdagen.

Om villkoren för riksdagens arbete i övrigt ändras på det sätt som vi
föreslår borde det vara möjligt att planera in en riksdagsfri vecka i varje
månad. Vi är övertygade om att en sådan ordning på ett avgörande sätt skulle
förbättra riksdagsledamöternas möjligheter att fullgöra de uppgifter utanför
riksdagen som är nära förknippade med och en förutsättning för riksdagsuppdraget
men som nu ständigt kommer i kollision med det direkta riksdagsarbetet.

De riksdagsfria perioderna skulle också ge bättre andrum för inläsning av
det material som ligger till grund för riksdagsärendena.

Sammanträdesfria perioder av den omfattning som här angetts kräver en
betydande omläggning av arbetsrutinerna i riksdagen. En sådan omläggning
borde dock kunna ske utan allt för stora svårigheter. Arbetet i riksdagens,
utskottens och partiernas kanslier skall givetvis fortgå även under de tider
ledamöterna vistas på hemorten.

Förslag om förändringar

Sorn framgått av vad vi redan sagt är vi övertygade om att de förbättringar av
arbetsvillkoren i riksdagen, som kan uppnås inom ramen för de regler som nu
gäller för riksdagsårets uppläggning, är begränsade. Det krävs således
betydande förändringar härvidlag.

Det avgörande hindret för en rationell planering är otvivelaktigt budgetårets
förläggning. Redan grundlagberedningen framhöll på sin tid att den då
föreslagna omläggningen av riksdagsåret borde ha kombinerats med en
omläggning av budgetåret. Den erfarenhet som sedan vunnits bekräftar att
detta var en riktig iakttagelse. Den redovisning vi lämnat ovan visar vilka
svårigheter som är förbundna med den nuvarande ordningen.

Förutsättningarna för en bra planering av riksdagens arbete skulle vara
helt annorlunda om statsbudgeten följde kalenderåret. Statsbudgeten skulle
då presenteras för riksdagen vid riksmötets början och åtföljas av allmän
motionstid. Huvudparten av riksdagsarbetet under hösten skulle ägnas åt
budgetbehandlingen. Budgetfrågorna skulle därmed också få en mera
sammanhållen behandling, vilket i sig skulle vara en fördel. Denna ordning
har man i flertalet med oss jämförbara demokratier, t.ex. Norge. 4

Under våren skulle riksdagen få tid att mera ingående ägna sig åt
lagfrågorna. Regeringens propositioner i dessa frågor skulle kunna läggas
betydligt tidigare än nu eftersom budgetarbetet klarats av under hösten.
Även detta skulle verksamt underlätta en bättre planering av riksdagsarbetet
och medföra en jämnare spridning av riksdagsärendena. De av oss förordade
riksdagsfria veckorna skulle utan svårighet kunna planeras in under hela
riksdagsåret.

Men även i övrigt skulle den här angivna omläggningen ha en positiv
verkan för riksdagsarbetet. Arbetsplenum på kvällarna skulle t.ex. säkerligen
helt kunna undvikas. När vi från centerpartiet tidigare tagit upp de
förslag som här aktualiserats har vi inte mött några särskilt relevanta
invändningar i sak. De flesta har varit överens om att villkoren för
riksdagsarbetet av skilda skäl bör reformeras på ett mera genomgripande sätt
och de flesta har medgett att en omläggning av budgetåret och de
förändringar som skulle följa med detta härvidlag skulle vara av stor
betydelse.

I något sammanhang har som ett skäl mot en omläggning anförts, att den
skulle medföra att regeringens och kanslihusets personal skulle tvingas ta en
del av sensommaren i anspråk för budgetberedningen. Vi ser inte detta som
något tungt vägande argument. Det regeringar utomlands klarar bör nog
även en svensk regering gå i land med.

Vad som kan behöva övervägas är om en omläggning av budgetåret kräver
att riksdagsvalet förläggs till en annan tidpunkt på året. Val på våren, d.v.s. i
maj eller i början av juni, har ibland förordats även av andra skäl. Vi anser att
även denna fråga bör prövas. Det borde helt allmänt kunna vara fördelar
med att ha riksdagsvalet i närmare anslutning till riksdagens avslutning.
Även en tidigareläggning på hösten kan övervägas. Avgörande för en
omläggning av budgetåret bör dock inte tidpunkten för riksdagsvalet vara.
Det visar exemplen från flera andra länder.

De frågor vi tagit upp i denna motion berör viktiga förutsättningar för en
reformering av riksdagens arbete. Vi anser att dessa frågor bör övervägas på
nytt och vi föreslår att denna uppgift anförtros en parlamentarisk utredning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en parlamentarisk
utredning för att utarbeta förslag om en omläggning av budgetåret
och en reformering av riksdagens arbetsformer i enlighet med vad som
angetts i motionen.

Mot.

K316

Stockholm den 23 januari 1989

Bertil Fiskesjö (c)
Bengt Kindbom (c)
Stina Eliasson (c)
Anders Svärd (c)
Rosa Östh (c)

Kjell Ericsson (c)

Mot. 1988/89

K316

Martin Olsson (c)

Ingbritt lrhammar (c)

Birger Andersson (c)

Karin Starrin (c)

6