Motion till riksdagen

1988/89 :K248

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
Justitiekanslersämbetet

JK-ämbetet har alltsedan det inrättades 1713 varit nära knutet till först
kungen och sedan regeringen. JK brukar också benämnas regeringens
ombudsman.

JK:s huvuduppgifter har från början varit att övervaka förvaltningen och
att beivra fall av misskötsel och brott, samt att bevaka statens intressen.

1809 tillkom justitieombudsmannaämbetet, JO. Justitieombudsmannen,
som ”tillsattes” av riksdagen, skulle tillse att riksdagens rättigheter inte
träddes för när och att förvaltning och ämbetsmän drev sin verksamhet på ett
lagenligt sätt. I viktiga avseenden kom således JK och JO att ha likartade
uppgifter, men med olika huvudmän.

Denna ordning har sedan kommit att bestå även om uppgifterna ändrat
karaktär. Nya uppgifter har tillkommit och tyngdpunkten i de båda
ämbetenas verksamhet förskjutits. JO har sådeles alltmer kommit att verka
som en folkets ombudsman till vilken allmänheten kan vända sig med
klagomål.

I denna motion behandlar vi JK:s uppgifter och ställning och föreslår att en
utredning tillsätts för att överväga förändringar.

JK:s uppgifter idag

JK är som ovan nämnts nära knuten till regeringen och brukar ibland
betecknas som regeringens rådgivare. I detta innefattas att JK tjänstgör som
remissinstans i lagfrågor samt att han kan fästa regeringens uppmärksamhet
på brister i gällande lagstiftning. Vidare tas JK i anspråk för utredningsuppdrag
i speciella frågor.

JK har också att bevaka statens rätt i till exempel skadeståndsmål. Det
gäller såväl vid frivilliga skaderegleringar som vid uppgörelser inför rätta.

Tillsynsverksamheten är fortfarande en viktig del av JK:s verksamhet.
Den bedrivs genom prövning av klagomål, genom inspektioner men även
genom egna initiativ i frågor som JK uppmärksammat, till exempel genom
uppgifter i massmedia.

Principiellt viktiga är JK:s uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen. Han
skall övervaka tillämpningen av tryckfriheten och han är ensam åklagare i
mål om tryckfrihetsbrott. Endast JK kan inleda förundersökning rörande
sådana brott. Han har motsvarande uppgifter enligt radioansvarighetslagen.

Utöver vad som här nämnts har JK andra uppgifter till exempel med
anknytning till advokatväsendet.

Problem i JK:s verksamhet Mot. 1988/89

K248

Den tillsynsverksamhet som JK är ålagd sammanfaller i huvuddrag med
uppgifter som åligger JO-ämbetet. Det har ifrågasatts om detta är lämpligt av
såväl praktiska skäl som principiella skäl.

I praktiken förekommer en ärendeuppdelning i så måtto att ärenden som
handläggs av JK inte tas upp av JO och vice versa. Från detta finns det dock
undantag. Det har till och med hänt att JO och JK kommit till olika slutsatser
i samma ärende.

Viktigare än vad som här nämnts är dock att man av andra skäl kan hävda
att de övervaknings- och granskningsuppgifter det här gäller helt och hållet
borde ligga på JO. JK är nära knuten till regeringen och har i första hand att
tillvarata statens intressen, inte den enskildes. JO som tillsätts av riksdagen
och som i sin verksamhet har en fristående ställning är mera lämpad att
handlägga klagomål som riktar sig mot företrädare för det allmänna.

Ännu mer påtagliga blir de motsättningar som finns inbyggda i JKämbetets
uppgifter i ärenden som gäller enskildas anspråk på skadestånd av
samhället. Dessa skadeståndskrav grundar sig ofta på att den enskilde anser
att tjänstemän och myndigheter handlat felaktigt. JK har som uppgift att se
till att fel av olika slag inom förvaltningen beivras. Samtidigt skall han i
skadeståndsmål verka för att staten kommer undan så billigt som möjligt.

Den dubbelroll som JK i dessa sammanhang tilldelats är otillfredsställande ur
principiell synpunkt och kan skada tilltron till de bedömningar som JK har att
göra.

JK:s befattning med tryckfrihets- och yttrandefrihetsärenden är omdiskuterad.
Även här kan, när statliga intressen och myndighetspersoner på något
sätt är berörda, JK:s objektivitet komma att sättas ifråga. Det kan diskuteras
om inte ansvaret för dessa frågor helt borde överföras till JO, som redan nu
parallellt med JK har att handlägga ärenden som rör offentlighet, sekretess
och yttrandefrihet.

Förslag om utredning

Ovan listas en rad problem som är förknippade med JK-ämbetets nuvarande
konstruktion och ställning. En del av dessa behandlades av JK-utredningen
som avgav sitt betänkande 1978. Utredningen uppehöll sig särskilt vid den
dubbelroll JK tvingas att spela i skadeståndsmål.

Utredningen föreslog bland annat att skadeståndsfrågorna skulle brytas ut
ur JK-ämbetet och läggas under en särskild statsadvokat. Utredningens
förslag ledde dock inte till några förändringar.

Vi anser att frågan om JK:s ställning är av sådan vikt att den på nytt bör tas
upp till behandling i en parlamentarisk utredning. Utredningen bör ta
ställning till hur de problem som berörts i denna motion skall lösas.

Utredningen bör dock också vara oförhindrad att överväga om det fortfarande
finns behov av en särskild regeringens ombudsman eller om JK:s uppgifter
helt och hållet kan fördelas på andra organ.

13

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar av regeringen begära tillsättandet av en
parlamentarisk utredning om JK-ämbetet i enlighet med vad i
motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1989
Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c)

Anders Svärd (c)

Birger Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)

Mot. 1988/89
K248

Bengt Kindbom (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Stina Eliasson (c)
Rosa Östh (c)

14