Motion till riksdagen

1988/89 :K225

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Fyraprocentsspärren vid riksdagsval, m.m.

I en parlamentarisk demokrati är det väsentligt att olika opinioner kan
komma till tals i den högsta beslutande församlingen, riksdagen. Detta måste
även gälla opinioner som är relativt små eller regionalt begränsade. Av
avgörande betydelse för demokratins vitalitet och livskraft är att nya rörelser
och opinioner får möjlighet att komma in och berika den politiska debatten.

Alltför höga spärrar och andra hinder för nya och mindre opinioner att
komma in och göra sig hörda i riksdagen får lätt en konserverande effekt. De
redan etablerade riksdagspartierna kan ytterligare stärka sin maktställning
och deras känslighet för strömningar i tiden minskar.

Argumentet för de höga spärregler och ekonomiska hinder som idag finns
har främst varit att garantera en stabilitet i regeringsutövandet. Man har
ansett att om inga spärrar finns, är risken stor att riksdagen splittras på ett
flertal mindre partier vilket kan göra det svårt att skapa regeringsdugliga
majoriteter. Miljöpartiet vill inte nonchalera dessa argument men anser att
nuvarande spärrar och hinder är orimligt höga och att det bör vara fullt
möjligt att behålla regeringsdugligheten även med lägre spärrar. Lägre
spärrar kan leda till att regeringen blir mer beroende av riksdagen och att
dennas makt och inflytande stärks. Detta är helt i grundlagens anda och
något vi i miljöpartiet ser positivt på.

Sänk spärren till två procent

Miljöpartiet de gröna föreslår att den nuvarande fyraprocentsspärren sänks
till två procent. Vi anser att en sådan spärr skulle underlätta för starka, men
mindre opinioner att göra sina stämmor hörda i riksdagen. Samtidigt skulle
den på en rimlig nivå vara ett hinder för alltför små eller dagssländebetonade
rörelser att komma in.

I konsekvens härmed föreslår vi också att den nuvarande spärren på tolv
procent av rösterna i en enskild riksdagsvalkrets sänks till förslagsvis sex
procent.

Minskade ekonomiska hinder

Nya rörelser som vill ta sig in i riksdagen har ett avgörande ekonomiskt
handikapp gentemot de redan etablerade partierna. De etablerade partierna
får stora statliga partistöd medan nya rörelser helt får lita på medlemmarnas
idealitet och offervilja.

Det finns till och med ett visst skyddsnät inbyggt i systemet för att hjälpa

gamla partier som åker ut att haen chans att kunna ta sig in igen. Miljöpartiet Mot. 1988/89
anser att det är viktigare att nya idéer tar sig in än att förlegade idéer hänger K225
kvar.

En rättvis inriktning enligt miljöpartiet de grönas uppfattning bör omfatta
ett rejält grundstöd till alla partier som önskar ställa upp i riksdagsval och
som i föregående riksdagsval fått minst en procent av rösterna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att spärren till riksdagen sänks till två
procent,

2. att riksdagen beslutar tillsätta en parlamentarisk utredning för att
lägga förslag om ekonomiskt stöd till politiska partier enligt vad i
motionen anförts.

Stockholm den 20 januari 1989

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Birger Schlaug (mp)

Hans Leghammar (mp)
Kent Lundgren (mp)

4