Motion till riksdagen
1988/89:K213

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Relationen stat-kyrka

Bakgrund

Enligt folkpartiets mening bör varje trossamfund stå fritt från staten.
Folkpartiet har därför under alla år varit pådrivande i religionsfrihetsfrågor.
Partiet medverkade aktivt vid tillkomsten av religionsfrihetslagen 1951 och
utredningarna 1958 och 1968 angående stat-kyrka-frågan, likaså vid beslutet
om de fortsatta samtalen mellan staten och kyrkan under mitten av
1970-talet. Dessa samtal resulterade i ett förslag till nya relationer mellan
staten och svenska kyrkan. Förslaget presenterades för 1979 års allmänna
kyrkomöte av den dåvarande folkpartiregeringen.

Kyrkomötet avvisade emellertid detta för svenska kyrkan generösa förslag
till uppgörelse. Därmed stod det klart att det inte under de närmaste åren
skulle vara möjligt att få till stånd det principbeslut om kyrkans frigörande
från staten som alla partier till dess hade sett som en förutsättning för att
riksdagen skulle besluta om de inomkyrkliga reformer svenska kyrkan så
länge strävat efter. Det fanns en allvarlig risk för att hela frågan om ändrade
relationer mellan staten och svenska kyrkan för lång tid skulle föras åt sidan.
Detta hade varit djupt beklagligt med hänsyn både till frågans stora
principiella vikt och till svenska kyrkans arbetsmöjligheter.

I det läget valde folkpartiet att arbeta för en frigörelse för svenska kyrkan
från den statliga beslutsapparaten genom successiva reformer. Utredningarna
om samvetsklausulens avskaffande, om huvudmannaskapet för begravningsväsendet,
om folkbokföringens organisation och om grunderna för den
kyrkliga lagstiftningen tillsattes. Beslut har nu träffats med anledning av
dessa utredningar. En viktig reform, i denna följd av successiva förändringar,
är riksdagens principbeslut vid 1987/88 års riksmöte om att flytta huvudmannaskapet
för folkbokföringen till staten.

Syftet med dessa beslut och andra som riksdagen sedan 1979 fattat om
svenska kyrkans förhållande till staten har, som man kan utläsa av
propositioner och utskottsbetänkanden, varit att öka svenska kyrkans frihet
och allmänt förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den uttalade
avsikten har också varit att inte genom de fattade besluten föregripa ett
ställningstagande i principfrågan.

Folkpartiets syn på relationsförändringen

Utifrån den principsyn som folkpartiet företräder är det angeläget att både
staten och svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med svenska

kyrkans relationer till staten för framtiden. Det är inte troligt att ett fortsatt
reformarbete för att frigöra kyrkan från den statliga beslutsapparaten kan
ske på samma sätt som hittills dvs. utan att föregripa ett definitivt
ställningstagande. Från folkpartiets sida är det därför angeläget att precisera
vilka reformer som återstår innan vårt mål är nått och i vilken utsträckning
etappmålen kan uppnås inom ramen för den hittillsvarande breda uppslutningen
kring reformerna. Detta har bl.a. skett i partimotioner till riksmötena
1985/86, 1986/87 och 1987/88.

I de delar denna breda enighet ännu inte föreligger är det angeläget att föra
en öppen debatt och ge en omfattande information kring hur den eftersträvade
friheten för kyrkan från den statliga beslutsapparaten skall kunna nås,
utan att svenska kyrkans karaktär som öppen folkkyrka ändras.

Den religiösa situationen i vårt land har under senare år på ett markant sätt
förändrats. Sedan länge tillhör en betydande del av vårt lands invånare något
av de frikyrkliga samfunden. Genom de senaste årtiondenas invandring har
därutöver kyrkor med fast kyrkostruktur och folkkyrkotradition, som ställer
bestämda krav på respekt från det nya värdlandets sida, kommit att bli
representerade i Sverige i en tidigare oanad omfattning. Svenska kyrkans
lagfästa ställning innebär i denna situation i ännu högre grad än vad som
hittills varit fallet en orimlighet. Skall vi som nation leva upp till våra ideal i
fråga om praktiskt fungerande religionsfrihet för samtliga invånare i landet,
ställer också den livsåskådningsmässiga mångfalden krav på att svenska
kyrkans ställning förändras.

Svenska kyrkan har manifesterats i former som växlat efter varierande
historiska situationer. I dagens pluralistiska samhälle menar många inom
svenska kyrkan att samfundet bäst uttrycker vad Kristi kyrka är genom att stå
fri gentemot statsmakten. Det bör enligt vår mening bli tydligare för alla att
svenska kyrkan är något annat än en samhällsfunktion eller en offentlig
myndighet. Svenska kyrkan måste själv få finna den form i vilken samfundet
bäst anser sig kunna fullgöra sin uppgift. Många aktiva inom svenska kyrkan
menar att kyrkan måste bli fri från statligt inflytande för att bättre kunna
hjälpa människor att tolka de stora livsfrågorna, uttrycka sin tro och gestalta
sina liv som kristna.

Av omtanke om svenska kyrkans möjlighet att fylla denna funktion vill vi
uttala som vår mening att oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs
skall svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela
landet. Genomförandet av reformen bör därför ske i den takt och på sådant
sätt att svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Utöver de förändringar av relationen mellan stat och kyrka som redan
beslutats krävs ytterligare ett antal delreformer för att slutmålet skall nås:

Svenska kyrkan bör själv få bestämma över sin organisation. Det betyder
att kyrkan själv får avgöra i vilken utsträckning de statliga författningar som
nu styr kyrkans yttre och inre former skall bli bestående i form av
inomkyrkliga beslut.

Svenska kyrkan bör som trossamfund få fri och självständig befogenhet att
tillsätta biskopar, domprostar och övriga prästtjänster som i dag tillsätts av
staten.

Mot.

K213

När det gäller svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftplan har 1982 Mot. 1988/89

års kyrkokommittés förslag med stöd av kyrkomötet beslutats av riksdagen K213

under föregående riksmöte. Reformen har vårt principiella stöd. Den börjar
att genomföras under år 1989. En kyrkomusikerreform, som avskaffar
kyrkomusikernas statliga tjänster, har beslutats av innevarande riksmöte.

Det kvarstående statliga inflytandet på stiftsnivån måste givetvis avskaffas
när svenska kyrkan i sin helhet blir ett från staten fristående trossamfund.

I fråga om begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att detta
är en kommunal uppgift. I den utsträckning som svenska kyrkan och dess
lokala församlingar så önskar skall staten dock överlåta på församlingarna att
ombesörja denna uppgift mot ersättning. Detta innebär att det praktiska
handhavandet inte ändras i förhållande till vad som nu gäller, om det lokala
pastoratet inte tar initiativ till förändring.

Den kyrkliga egendomen bör förbli svenska kyrkans egendom. Målet bör
vara att åstadkomma en lösning som tryggar egendomens bestånd för avsett
ändamål, slår vakt om kulturhistoriska värden och medger att den kyrkliga
finansförmögenheten utnyttjas rationellt. Kyrkofondens statliga styrelse bör
avskaffas och dess medel disponeras efter beslut inom svenska kyrkan.

Det avgörande steget blir beslutet att ersätta de kyrkokommunala
organens beskattningsrätt med ett system för uppbörd av kyrkoavgift som
kan förenas med kyrkans ställning som ett från staten fristående trossamfund.

1988 års kyrkomötes utredningsförslag

Det ligger i svenska kyrkans eget intresse att snarast ta ställning till på vilket
sätt och i vilken takt som kyrkan skall ta ett eget ansvar för sin ekonomiska
situation. Ett första steg i denna riktning har tagits av 1988 års kyrkomöte.

Till kyrkomötet hemställdes i motion 1988:2 av Torgny Larsson (s) m.fl.
att kyrkomötet hos regeringen begär att en utredning, med vissa expertgrupper
och kyrkliga referensgrupper, tillsätts i syfte att utreda kyrkans ekonomiska
och rättsliga förhållanden inför en relationsförändring. I motionen
framhålls att i den nya diskussion som tycks förestå i fråga om relationerna
mellan stat och kyrka är det angeläget att denna bygger på tillförlitligt
faktaunderlag och realistiska antaganden om vad en ny relation skulle
innebära. Den utredning som motionen föreslår skulle, säger man, lägga en
bärkraftig grund för den fortsatta diskussionen om stat-kyrka-problematiken.

I motion 1988:19 av Knut Kullenberg (m) m. fl. om sambandet mellan
kyrkan och staten yrkas att regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift
att klarlägga grundförutsättningarna för relationen mellan stat och kyrka. I
motionen framhålls att de tidigare utredningarna i stat-kyrka-frågan
noggrant penetrerat de principiella aspekterna, men att det däremot finns
större skäl att granska de ekonomiska förhållandena som berör stat-kyrka.

Man efterlyser en ekonomisk långsiktsprognos och vill ha analyser av
människors beredvillighet att betala en avgift till svenska kyrkan i nya
relationer. Vidare önskar man att en kommande utredning skall belysa hur
en kyrkoordning för svenska kyrkan skall utformas för att ta över de regler

sorn i dag finns i de olika lagar sorn berör svenska kyrkan. Speciellt lyfts Mot. 1988/89
frågorna om utjämning mellan svenska kyrkans församlingar och förvalt- K213
ningen av kyrkans egendomar fram.

I motion 1988:28 av Urban Gibson (fp) m.fl. begärs en utredning av
finansieringen av svenska kyrkans verksamhet efter en förändring av
relationerna mellan staten och kyrkan. Det föreslås också att kyrkomötet
begär att centralstyrelsen tar upp överläggningar med regeringen och
riksdagspartierna för att klargöra statens villkor för svenska kyrkan vid en
relationsändring. I motionen görs en genomgång av regeringens skrivelse till
1979 års kyrkomöte om ändrade relationer mellan staten och svenska
kyrkan. Man önskar i motionen, mot bakgrund av att i regeringens skrivelse
till 1979 års kyrkomöte fanns långtgående förslag om att trygga svenska
kyrkans ekonomi vid en relationsförändring, få besked om huruvida
statsmakterna står kvar vid 1979 års erbjudande till svenska kyrkan eller vilka
förutsättningar som har ändrats.

Kyrkolagsutskottet (1988:5) redovisar vilka utredningsinsatser som gjorts
angående stat-kyrka-relationerna sedan år 1958. Man redovisar speciellt
vilket utredningsmaterial som finns om svenska kyrkans ekonomi och om
kyrkans rättsliga förhållanden.

Utskottet framhåller att en ev. ny utredning, mot bakgrund av att det
tidigare utredningsmaterialet är omfattande, bör inriktas på praktiska och
tekniska frågor och ej ta upp ideologiska spörsmål. Äldre material måste
därtill kompletteras ur faktasynpunkt.

Utskottet stannar efter en avvägning av olika alternativ för att begära en
statlig utedning av expertkaraktär för att närmare klargöra svenska kyrkans
ekonomiska och rättsliga förhållanden och med möjligheter för svenska
kyrkan att följa arbetet i utredningen. Kyrkomötet beslöt enligt utskottets
förslag att i skrivelse till regeringen begära en sådan utredning.

Våra konstateranden och förslag

Trots att fyra månader gått sedan kyrkomötet skrev till regeringen med
begäran om en utredning, har någon sådan ännu inte tillsatts. Vi anser det
starkt önskvärt att regeringen bifaller kyrkomötets begäran och tillsätter en
utredning om svenska kyrkans nuvarande ekonomiska situation, hur en
relationsförändring skall kunna genomföras och vad en sådan relationsförändring
innebär juridiskt och ekonomiskt för svenska kyrkan.

Vi noterar med tillfredsställelse att svenska kyrkans högsta beslutande
organ, kyrkomötet, i stort sett enhälligt begärt den här avsedda utredningen.

Vi accepterar att man inom svenska kyrkan behöver detta faktamaterial
innan man kan ta slutlig ställning till huruvida kyrkan skall ta det initiativ som
statsmakterna tidigare efterlyst, för att ta upp nya förhandlingar mellan
staten och svenska kyrkan om andra relationer än dagens mellan staten och
kyrkan. Det är emellertid angeläget att det faktamaterial, som man efterlyser
inom svenska kyrkan, kommer fram så snart som möjligt. Vi finner det därför
egendomligt att regeringen ännu inte tillsatt utredningen. Även om den
genomförda regeringsombildningen har påverkat arbetet i regeringskansliet,
bör det ha funnits tillräcklig beredskap inom kansliet för att få fram

Mot. 1988/89

K213

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts dels om tillsättande av den utredning kyrkomötet i
skrivelse till regeringen begärt, dels om klargörande av villkoren från
statens sida vid en relationsförändring mellan staten och svenska
kyrkan.

Stockholm den 18 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

utredningsdirektiven under dessa fyra månader. Vi hoppas att dröjsmålet
inte beror på regeringens ovilja att tillmötesgå kyrkomötet.

Sedan den föreslagna utredningen framlagt sina förslag, bör nästa steg bli
ett samtal mellan regeringen och svenska kyrkan, där regeringen klargör
vilka villkoren är från statens sida för en relationsförändring. Ställer staten
upp med den uppbördshjälp, som rimligen kommer att bli ett av utredningens
huvudalternativ? Kommer folkpartiregeringens utfästelse 1979 om 275
Mkr per år i statsbidrag i 1975 års penningvärde att upprepas i en kommande
utfästelse från statens sida?

Sådana ställningstaganden måste göras av regeringen, gärna efter överläggningar
med riksdagspartierna, och framläggas i nära anslutning till den
begärda expertutredningens presentation av faktamaterialet, för att svenska
kyrkans företrädare skall kunna ta ställning till en relationsförändring.

Först sedan ett sådant ställningstagande föreligger och sedan kyrkan haft
tid att internt debattera förutsättningarna, kan man vänta att svenska kyrkan
själv skall ta det initiativ till en relationsförändring, som regeringen efterlyst
när folkpartiet och andra ställt frågan om statens fortsatta agerande i denna
fråga.

10

u>% >'■ : i .

i. .V.* i'!.

y: V.;*..- ■ v" •