Motion till riksdagen
1988/89:Ju821

avLarsWernerm.fi.
Kriminalpolitik m. m.

Kriminalpolitik kan inte begränsas till de frågor som traditionellt betraktas
som kriminalpolitiska frågor, nämligen brott, straff, fängelser, domstolar
etc.

Den bästa kriminalpolitiken bedrivs genom en solidarisk politik inom
andra samhällsområden som arbetsliv, boende, skola, barnomsorg etc.
Dessa avsnitt av samhällspolitiken har ett nära samband.

Alla kriminella problem måste också sättas in i sitt sammanhang, sitt
sociala och sitt klassmässiga sammanhang. Lösryckta ur sitt sammanhang
kan exempelvis kriminalpolitiska åtgärder öka förtrycket mot människor
som redan lever i en utsatt situation, kan gynna vissa grupper på andras
bekostnad eller låta sig styras av populistiska strömningar.

Försämringar i rättsskyddet i form av ändrade regler för rättshjälp, planer
på fler fängelseplatser och längre fängelsestraff är alla steg bort från 1974 års
kriminalvårdsreform.

Vad vi i dag behöver är en kriminalpolitik med starka inslag av humanism,
medmänsklighet och en tro på människors egna inneboende resurser.

Allmänvanliga brott

Med allmänvanliga brott menar vi brott som begås av många människor,
såsom enklare trafik-, skatte-, bidrags-, och tullbrott. Den allmänna
rättsuppfattningen påverkar man bäst genom att rättssystemet uppfattas som
rättvist. Om samhället ingriper hårt mot obetydliga brott, men agerar
undfallande när det gäller grova brott (exempelvis ekonomisk brottslighet),
undergräver man rättskänslan. Klara samband finns mellan människors
rättsuppfattning och den här typen av brott.

Överträdelser mot trafiklagarna är i dag de allvarligaste brotten i kategorin
allmänvanliga brott. Den utveckling vi har med allt större nonchalans mot
hastighetsgränser, trafikljus och andra trafikregler är mycket oroande.
Hastighetskontroll kan med fördel bedrivas med tekniska hjälpmedel, så
kallad automatisk hastighetsövervakning. Vi föreslår därför att möjligheten
att beivra trafikbrott förstärks.

Organiserad brottslighet

Med organiserad brottslighet menar vi sådan brottslighet där förövarna mer
eller mindre har ställt sig utanför samhället och försörjer sig på sin
brottslighet. Det kan vara narkotikaförsäljning, häleri, smuggling i stor
skala, olagliga spel- och klubbverksamheter etc.

Den organiserade brottsligheten är alltså ingen impulsbrottslighet. Eftersom
dessa brottslingar i regel inte har ”lagliga” inkomster, är det svårt och
verkningslöst att utdöma ekonomiska straff i påföljdsdelen. Därför är
frihetsberövande straff i någon form nödvändigt, men straffet måste
kombineras med sociala insatser både under och efter strafftiden för att ge
brottslingen reella möjligheter att inlemmas i samhället. Därför anser vi att
uppföljning och stöd i form av kontaktperson (övervakare) skall tilldelas
personer som straffats för denna typ av brott.

Socialt betingad brottslighet

Med socialt betingad brottslighet menar vi brott som begås av människor i
socialt eftersatta miljöer, då ofta i förening med missbruk.

Genom den utslagning som sker i samhället, hamnar människor i en
situation som de har svårt att bemästra. Denna typ av brottslighet kan
hänföras till brottslingens svåra sociala livssituation och kan därför inte
bekämpas med hårdare och längre fängelsestraff eller en strängare behandling
på anstalterna.

Också i ekonomiskt starkare grupper uppstår situationer, kriser i relationer
mellan människor som ibland kan leda till brottsliga handlingar.
Människors sociala problem liksom människors kristillstånd kan inte straffas
bort.

När det gäller mycket grova brott som mord, misshandel eller grov
organiserad brottslighet som har sin grund i sociala missförhållanden krävs
straffsanktioner, men tyngdpunkten i sanktionerna skall vara sociala stödåtgärder
och vård under fängelsetiden men även efteråt.

Att vi har klara och tydliga lagar, att förutsebarheten och proportionaliteten
i påföljdsdelen är god är naturligtvis viktigt för den allmänna rättsuppfattningen.
Men vad som är ännu viktigare för individen och för samhället är att
de som begår brott återanpassas i samhället.

När det gäller socialt betingade brott måste man mer än vid andra typer av
brott ta hänsyn till individen och till individens sociala förhållanden. Den
fokusering som nu sker på brottets svårighetsgrad, förkastlighet och brottsupprepning
med hårdare och längre straffutmätningar, kommer inte att
medföra färre socialt betingade brott. All tillgänglig forskning, liksom
internationella jämförelser, visar att så inte är fallet.

Vpk säger därför nej till den föreslagna utökningen av antalet fängelseplatser
(200 st), eftersom en sådan åtgärd inte på något sätt förbättrar situationen
när det gäller socialt betingad brottslighet.

De medel som anslagits (13,8 milj kr för nya platser i Uppsala och
Kristianstad och 23 milj kr för att öppna tidigare stängda platser) anser vi
används på ett bättre sätt om de anslås till rättshjälp.

Ekonomisk brottslighet

Är ekobrottskampen slut, har den ekonomiska brottsligheten minskat? Är
den lägre i dag än för fem år sedan när arbetet i ekobrottskommittén pågick?
Ja, det är frågor som man har anledning att ställa sig. Ska vi nöja oss med
(som det står i propositionen) att det pågår en del utredningar och

Mot. 1988/89

Ju821

6

utvärderingar? Ska vi nöja oss med att det nämns som ett prioriterat område i
propositionens målbeskrivning, men sedan inte tilldelas några resurser? Nej,
vi tycker att det nu behövs krafttag från samhällets sida för att komma
tillrätta med utbredningen och utvecklingen inom denna del av brottsligheten.

Vi vill definitionsmässigt skilja ekonomisk brottslighet från vad vi i denna
motion kallar organiserad brottslighet, bl.a. därför att vi i påföljdsdelen
anser att de skall bedömas olika. Ekonomisk brottslighet anser vi det vara när
brotten begås som en del av annan verksamhet. De som begår denna typ av
brott är oftast personer i framskjutna positioner, som med syfte att för egen,
sin familjs eller sitt företags räkning försöker skaffa sig ekonomiska fördelar.
Det kan vara företag som bryter mot arbetsmarknads- och arbetsmiljölagar,
som bryter mot miljölagar eller skattelagar. Brott mot konkurrenslagar och
valutalagar är en brottstyp som ökar. Andra områden av ”affärsvärlden”
som det finns anledning att närmare granska är olika bolagsformer och viss
bankverksamhet m.m. som har som enda syfte att undandra skatt. Företeelser
som i dag är lagliga men som av människor i allmänhet uppfattas som
oriktiga och djupt orättvisa. Vi anser därför att det finns skäl att vidga
begreppet och se över lagstiftningen.

Vi anser att samhället måste ges ökade möjligheter till kontroll och insyn i
näringslivet, bl.a. genom etableringskontroll för att förebygga brottslighet.
En ökad revisionsrätt överlag bör införas, för att bättre kunna kontrollera
hur företag följer lagstiftningen. En omfördelning av polis- och åklagarresurserna
behövs så att brottsupptäckt kan beivras snabbt och effektivt.

Många områden inom ekobrottsligheten kräver specialkunskaper både för
att utreda, beivra och döma. Vi anser det vara viktigt att berörda instanser
inom rättsväsendet bygger upp en sådan kompetens. Straffsatserna för
ekobrott måste ses över och sättas så högt att det blir olönsamt att begå den
typen av brott. En fortlöpande översyn av lagarna är viktig, eftersom det hela
tiden dyker upp nya problem med nya verksamheter och nya typer av brott.

Ungdomsbrottsligheten

När det gäller unga lagöverträdare kan Sverige bli ett föregångsland. Främst
genom att helt avskaffa häktning och fängelsestraff för ungdomar under 18
år. Om häkte och fängelse är enda platsen för ett barn så har vi verkligen visat
vår vanmakt.

Barn och ungdomar vill veta vad som gäller, vill ha tydliga regler. Därför är
det viktigt att den vuxnes och samhällets reaktioner vid lagöverträdelser är
omedelbar, logisk och väl avvägd. Det är viktigt att det finns en direktkoppling
mellan förseelse och påföljd, som den unge förstår. Men dessa barn och
ungdomar behöver också förståelse, värme, kärlek, goda förbindelser och
tydliga vuxna. Vuxenvärlden i dag ger dubbla budskap och dessa unga har
ofta utvecklat en massiv misstro mot vuxna. Därför struntar de i de vuxnas
moral, regler och värderingar.

Sverige borde även kunna bli ett föregångsland när det gäller att bygga upp
en väl fungerande åtgärdsplan för barn och ungdomar som har eller riskerar
att utveckla ett brottsligt beteende. Denna åtgärdsplan skulle innefatta allt

Mot. 1988/89

Ju821

7

från stöd till föräldrar, olika sorters fosterhem (enskilt, storfosterhem),
samhällstjänst till behandlingshem.

I sammanhanget bör nämnas att majoriteten av registrerade ungdomsbrott
är tillfälliga, enstaka, ofta odramatiska händelser där sociala insatser kan
vara av ringa och tillfällig art. De flesta av nu uppräknade alternativ finns
redan, men vad som uppenbarligen fattas är överblick, samarbete och
samordning av insatserna. Någon form av samordnande instans behövs.

Polisens arbete

Enligt vår mening måste polisens arbete radikalt omprioriteras. Mer resurser
behövs till att bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet. Mer
resurser behövs också till brottsförebyggande verksamhet, bl.a. i form av
kvarterspoliser. Förslaget om att inrätta administrativa tjänster för att
lösgöra poliser till mer polisiära arbetsuppgifter tycker vi är bra eftersom det
då finns möjligheter att göra de omprioriteringar som vi föreslår.

Kvarterspolisernas närvaro i bostadsområden, som medverkande i skolans
undervisning, som en person som människorna i bostadsområdet känner,
anser vi vara en viktig del i den brottsförebyggande verksamheten, kanske
den viktigaste när det gäller brott som vandalism, våld och vissa missbruksbrott.
Däremot är vi negativa till en utveckling som innebär ökad koncentration
av polisstyrkor till centrala delar av polisväsendet, av typen kravallpolis
och styrkor för terroristbekämpning, eftersom vi inte i dag har den typen av
brott.

Ett klart hot mot rättstryggheten anser vi det däremot vara att polisen
utreder misstänkta brott begångna av kollegor. En opartisk myndighet måste
snarast överta den uppgiften. Att en opartisk myndighet sköter utredningar
vid brottsmisstanke mot polis är inte bara trygghet för allmänheten utan även
för polisen, genom att misstanke om partiskhet minskar.

Behovet av större öppenhet och insyn i polisens arbete, tar vi upp i en
särskild motion. I en särskild motion tar vi även upp frågan om rekrytering av
invandrare till polisutbildning.

Rätten till rättshjälp och offentligt biträde

Målet för rättshjälpslagen, som infördes 1 juli 1973, var att ”rättshjälp skulle
ges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad
att ta tillvara sina rättsliga intressen”. Denna lag har undan för undan
urholkats på ett sätt så att det inte finns mycket kvar av den ursprungliga
reformen. Stora rättsområden har undantagits från rättshjälp och förts över i
en försäkringssfär, varvid försäkringsbolagen genom villkorsbestämmelser
försämrat de skadelidandes möjligheter att ekonomiskt och på andra sätt
tillvarata sin rätt.

Det faktum att en tredjedel av alla som ådöms fängelsestraff får stå inför
rätta utan offentlig försvarare är helt oacceptabelt. Att flyktingars och andra
underpriviligerades möjligheter både att få rättshjälp och att fritt välja
rättsligt biträde inte kan tillgodoses är även det oacceptabelt. I sammanhanget
bör nämnas att antalet privata försvarare har ökat markant, ja mer än
fördubblats sedan 1982. Det är huvudsakligen de välbeställda som utnyttjar

Mot. 1988/89

Ju821

8

den utvägen. Att kunna köpa sig rättssäkerhet anser vi vara mycket
stötande.

Rättshjälpskommitténs arbete är inte slutfört. Det har redovisats i fem
betänkanden. Kommitténs uppgift var att se över rättshjälpssystemet för att
minska statens kostnader. Kostnaderna har minskat, men till vilket pris? Är
Sverige ett så fattigt land att vi inte har råd med en fullgod rättssäkerhet för
alla?

Vpk yrkar att riksdagen ger regeringen i uppdrag att göra en översyn av
reglerna för rättshjälp och rätten till rättsligt biträde så att målet för
rättshjälpslagen från 1973 kan förverkligas och utgöra den hörnsten i
rätssäkerheten som den var avsedd att vara. Naturligtvis är det ej relevant att
utgå ifrån att ALLA områden som då omfattades av rättshjälp även skall ingå
nu, men däremot kan det visa sig att nya områden har tillkommit.

Utöver den nödvändiga översynen av rättshjälpslagen behövs omedelbara
åtgärder för att tillförsäkra alla som riskerar att bli dömda till fängelsestraff
en försvarare. Vpk föreslår att riksdagen anslår ytterligare 50 miljoner
kronor för rättshjälp.

Kontraktsvård

Möjligheten att döma till kontraktsvård har införts i år. Lagen uttalar att det
främst skall gälla personer med missbruksproblem och som skulle ha dömts
till kortare eller längre fängelsestraff. Frivilligheten är här ett viktigt inslag
om vården skall lyckas. Vi tror på denna påföljdsform och anser att den skall
kunna användas i större utsträckning framledes.

En annan grupp av brottslingar, där vård är nödvändig, ja enda alternativet,
är sexualbrottslingar och misshandlare. Denna typ av brott utförs av
personer som är i uppenbart behov av vård. Det visar det faktum att de ofta
begår samma typ av brott efter avslutad strafftid. Dessa brottslingar blir inte
mindre brottsbenägna av fängelsestraff. Det har även av genomförda
undersökningar framkommit att förövarna själva nästan alltid har varit
utsatta för sexuella brott, misshandel som barn eller att de själva har
bevittnat misshandel i hemmet under sin barndom. Man har därför anledning
att tro att det är skador som uppkommit i ett tidigt stadium av deras liv och
som de ej har fått bearbetade och behandlade, som ligger till grund för deras
brott. Vi anser därför att det bästa skyddet för kvinnor och barn (vilka är de
som oftast råkar ut för den här typen av brott) är att förövaren får adekvat
vård. Det alternativ som vi har i Sverige i dag, i blygsam skala, är
kontraktsvård, som vi anser bör byggas ut. Erfarenheter från andra länder
visar ett tillfredsställande resultat av denna påföljdsform.

Våldtäkt, sexuella övergrepp och misshandel av kvinnor tar vi upp i en
särskild motion.

”Samhällstjänst”

”Samhällstjänst” är en sanktion med botgörande element istället för
traditionella straffsanktioner. Denna påföljd finns nu i alla Europas länder
utom Sverige och Finland. Det som bl.a. är bra med denna form är att
tidigare ej straffade inte placeras i fängelse tillsammans med andra kriminel

Mot. 1988/89

Ju821

9

la, utan kommer i kontakt med icke kriminella, oftast vänliga och engagerade
människor. De har då även möjligheter att få nya intressen och en
meningsfull fritid. Den begränsade statistik som finns visar också på en klart
lägre återfallsprocent.

I budgetpropositionen nämns att det i justitiedepartementet förbereds ett
förslag om försöksverksamhet med ”samhällstjänst”, vilket vi välkomnar.
Ett orubbligt krav är dock att samhällstjänst inte skall inkräkta på den
allmänna arbetsmarknaden utan som i den danska modellen samarbeta med
frivilligorganisationer typ idrottsrörelser och andra frivilligorganisationer
som i sin verksamhet utför vissa hjälparbeten (typ bistånd) eller med
återvinning, miljöskyddsarbete o.d.

ADB-program, samköming och personnummer

Den nya teknik som kommit med datasamhället ger en en helt annan
dimension åt de kontroller som kan utövas. Dagens datateknik innebär att
man på ett heltäckande sätt kan kontrollera samtliga uppgifter som råkar
finnas i datasystemet. En generell användning skulle kunna leda inte bara till
en fullständig kontroll utan även till synnerligen allvarliga misstag.

Vi anser att offentlighetskommitténs förslag SOU 1984:31 om ett särskilt
personregister är ett förslag som bör övervägas.

Vi anser även att datalagrad information endast skall få användas och
bearbetas för det syfte som angivits vid insamlandet av uppgifter och att
avsteg från detta endast får ske efter medgivande av den enskilde eller om det
är av avgörande betydelse för samhället och då endast med stöd av lag fattad
av riksdagen. Den som lämnar en uppgift skall underrättas om datalagring av
uppgiften kommer att ske och även få besked om ändamålet för lagringen.
Arbete pågår med en utbyggnad av sekretess- och integritetsfrågor, vilket
gör att vi i denna motion inte ställer några yrkanden.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
möjligheten att beivra trafikbrott bör förbättras bl.a. genom automatisk
trafikövervakning,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om utökning av antalet
fängelseplatser,

3. att riksdagen till kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1989/90
anslår 36 800 000 kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 1 779 366 000 kronor,

[att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen
när det gäller företeelser som exempelvis skatteplanering,1]

[att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilka branscher/
företag som bör omfattas av etableringskontroll och redovisningsskyldighet
till myndighet,2]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ekobrottsområdet bör ges en högre prioritet genom att en omfördelning
av polis- och åklagarresurserna görs, så att brottsupptäckt och
beivran kan göras snabbt och effektivt,

Mot. 1988/89

Ju821

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
behövs en översyn av straffsatserna för ekonomisk brottslighet så att
straffsatserna höjs till en nivå som gör att brott av denna typ inte lönar
sig ekonomiskt,

6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att
häktning och fängelsestraff för ungdomar under 18 år avskaffas,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärdsplan samt samordnande instanser
när det gäller unga lagöverträdare,3]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av kvarterspoliser,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att en
opartisk myndighet sköter utredning av brottsmisstanke mot polis,

9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
rättshjälp och rätt till rättsligt biträde, med direktivet att förbättra
rättsskyddet för ekonomiskt svaga grupper,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att rätten
till offentligt biträde alltid bör tillgodoses om påföljden kan bli
frihetsberövande i någon form,

11. att riksdagen till rättshjälpskostnader för budgetåret 1989/90
anslår 50 000 000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit eller
således 400 000 000 kronor,

12. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om kontraktsvård i
påföljdsdelen för sexual- och grova misshandelsbrott,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inriktningen på den planerade försöksverksamheten
med samhällstjänst.

Stockholm den 24 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

Ju821

1 1988/89:Sk823

2 1988/89:N365

3 1988/89:So330

11