Motion till riksdagen
1988/89:Ju810

avJerryMartingerm.fi.
Ungdomsbrottsligheten

Inledning

Klotter och annan vandalisering har under de senaste åren blivit en utbredd
företeelse i vårt land. Stockholmsregionen har därvid drabbats i särskilt hög
grad. De kostnader som vandaliseringen varje år åsamkar samhället och de
enskilda människorna är betydande. Detta gäller även vid en internationell
jämförelse. Dessutom är klottret ett hot mot vår miljö.

Stora problem för SL

För AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) innebär vandaliseringen särskilt
stora problem. Det är i första hand pendeltåg, tunnelbanetåg och stationer
som drabbas.

Kostnaderna för vandaliseringen inom SL har ökat från 9,5 miljoner
kronor 1977 till 30,7 miljoner kronor 1987. Enbart klotterkostnaderna var
1977 0,9 miljoner kronor och 1987 14,9 miljoner kronor. För 1988 räknar SL
med att bara klottret i Stockholms tunnelbana kommer att uppgå till minst 25
miljoner kronor.

Allmänheten drabbas främst genom störningar i kollektivtrafiken, eftersom
nedklottrade tåg och tunnelbanevagnar måste tas ur trafik för att
rengöras.

För många människor känns det också förödmjukande att behöva åka i
vagnar som är nedkladdade med färg eller där sätena är sönderskurna.
Många av SL:s trafikanter har dessutom fått sina kläder förstörda.

Vandaliseringen har lett till förslummad resmiljö för trafikanterna och
sämre arbetsmiljö för SL:s personal.

I såväl stationer som fordon har SL satsat på en intensifierad klotterborttagning.
Man för emellertid en tämligen hopplös kamp mot bakgrund av att
det bara tar några minuter att klottra ner en station eller ett fordon medan det
tar många timmar, i vissa fall t.o.m. flera veckor, att avlägsna färgen. I
allmänhet erfordras dessutom ommålning. Då SL:s ordinarie personal inte
räcker till anlitas ofta utomstående entreprenörer.

Snabba saneringsinsatser erfordras

Ett av de företag som SL anlitar, Skadetjänst AB i Hägersten, har vid särskild
förfrågan uppgivit följande.

Klottrarna utför sitt ”artisteri” med stor glädje och inte utan stolthet. Man

signerar tom sina alster eller använder sig av en stil som direkt avslöjar
”artisten”. Den här typen av klotterglädje kan förhindras bara genom
omedelbara och effektiva insatser som gör livslängden på ”konstverket” så
kort som möjligt.

Saneringsarbetet är inte färdigt förrän klotterskydd är applicerat på hela
den sanerade ytan. Klotterskyddet gör nya klotterförsök i stort sett omöjliga
och därmed också tråkiga, varför klottraren avstår från att åter klottra på det
sanerade området. All klottersanering bör utföras omedelbart för att så få
som möjligt skall hinna påverkas av själva klottrandet eller budskapet.
Genom en omedelbar saneringsinsats hinner klottraren heller inte visa upp
sitt ”verk” för sina kamrater, vilket har stor betydelse för att få klottraren att
avstå från fortsatt vandalisering. Snabba och omfattande insatser medför
emellertid mycket stora kostnader. Till saken hör också att de kemikalier
som används i sammanhanget i och för sig är moderna, men icke desto
mindre utgör en onödig belastning på miljön.

Inte bara offentlig miljö som drabbas

Det är inte bara offentlig miljö som drabbas av vandalisering. Kontors- och
affärslokaler, industrier och bostadshus har på senare tid blivit nedklottrade i
en skrämmande takt.

Klotterskador på hus ersätts emellertid sällan av försäkringsbolagen,
eftersom sådana skador i allmänhet inte påverkar egendomens användbarhet.

Om inga genomgripande åtgärder vidtas kommer klottret med all sannolikhet
att öka ytterligare. Det är bara en tidsfråga innan exempelvis enskilda
villaägare och bilägare drabbas i stor omfattning.

Klottervandaliseringen har samband med annan brottslighet

Det är i stor utsträckning ungdomar i tonåren som gör sig skyldiga till den
vandalisering som klottret innebär. Den färg som används är till övervägande
del stulen. Som exempel kan nämnas att en färgaffär i Stockholm vid ett
inbrott nyligen fick 200 sprayburkar stulna. Vid ett inbrott i en bilfirma stals
ungefär samtidigt 600 burkar. När en känd klottrare greps för inte så länge
sedan fann polisen 62 burkar med sprayfärg i hans hem.

Klottret har med andra ord ofta samband med annan brottslighet. Många
av de mest aktiva klottrarna är dessutom gravt kriminellt belastade även i
andra avseenden. För dessa personer är klottret bara en liten del av
brottsligheten. Om effektiva åtgärder vidtas mot ungdomsbrottsligheten som
helhet kommer detta följaktligen också att leda till minskat klotter och annan
vandalisering.

Omfattande ungdomsbrottslighet

Mångå brott begås av unga människor. Ungdomar i åldern 15-20 år svarar för
nära 25 % av alla brott. Särskilt när det gäller olika former av tillgreppsbrott
är ungdomar gärningsmän. Drygt hälften av gärningsmännen vid andra
inbrott än bostadsinbrott är 20 år eller yngre. Nära 40 % av alla skadegörel

Mot. 1988/89

Ju810

4

ser utförs av ungdomar i åldern 15-20 år.

Det helt övervägande antalet ungdomar som begår brott gör sig skyldiga
endast till mindre allvarliga brott vid enstaka tillfällen. Men det finns också
en grupp som inte upphör med sin brottsliga aktivitet utan tvärtom ökar den
genom att begå fler och svårare brott. De som ingår i den gruppen har i
många fall utvecklat en omfattande vanebrottslighet och ingår i den
organiserade brottsligheten. Det är alltså dessa ungdomar som står bakom en
stor del av det klotter som förekommer i Stockholm.

Läget i Stockholms city är särskilt oroande

I början av 1980-talet tilläts inga större gäng att samlas i Stockholms city.
Polisen var alltid där och skingrade dem. Man körde hem alla under 15 år och
störde effektivt narkotikahandeln. Som förstärkning till de civila poliserna
fanns alltid uniformerade poliser på plats, vilket förebyggde brott.

I dag kan stora gäng samlas ostört. 13-14-åringar vistas på Sergels torg
flera veckor i sträck utan att någon reagerar. Narkotikahandel och annan
brottslighet sker öppet och någon uniformerad polis syns överhuvudtaget
inte till.

Inom polisen räknar man med att det bara i Stockholms city finns ett
trettiotal pojkar i åldern 14-16 år som lever på stölder. De står i kontakt med
hälare, av vilka de får sina stölduppdrag.

Ungdomsgängen håller på att ta över i Stockholms city. Men det är å andra
sidan inte så konstigt. Stockholm har c:a 600 poliser färre än i början av
1980-talet.

Polisens resurser måste ökas

Den kris som idag råder inom polisen i Sverige och som i första hand beror på
att det alltsedan socialdemokraterna återkom till makten 1982 rekryterats
alltför få nya poliser är en av de främsta orsakerna till att ungdomsbrottsligheten
ökat på det sätt som skett.

Den försämring av polisens resurser som ägt rum under de senaste åren har
minskat upptäcktsrisken och därmed också bestraffningsrisken, vilket i sin
tur ökat benägenheten att begå brott. Bristen på poliser har fått förödande
konsekvenser för i synnerhet många unga lagöverträdare, eftersom dessa
utan hinder kunnat fortsätta att begå brott, varigenom de slutligen fastnat i
allvarlig kriminalitet.

När det gäller att förhindra exempelvis klotter och annan vandalisering har
tunnelbanepolisen utan tvivel en utomordentligt viktig uppgift att fylla.
Utländska erfarenheter visar att det finns ett samband mellan den polisiära
övervakningen av ett tunnelbanesystem och den grad av vandalisering som
tunnelbanans stationer och vagnar drabbas av. Som exempel kan nämnas
Paris Metro som är i det närmaste helt fri från klotter och skadegörelse, men
där man å andra sidan regelbundet möter uniformerade poliser i vagnar och
på stationer. I Stockholms tunnelbana är det däremot ytterst ovanligt att
någon polisbevakning sker numera.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att 600 nya poliser skall
utbildas under kommande budgetår. Detta kommer emellertid inte att leda

Mot. 1988/89

Ju810

5

till några omedelbara förbättringar, eftersom det tar tre år att utbilda en
polisman. Den låga nyutbildningen av poliser under tidigare år innebär att
det även framdeles kommer att saknas personal som kan ersätta den som
avgår p g a pension etc.

600 nya poliser räcker alltså inte. Utöver de i budgetpropositionen
föreslagna 600 polisaspiranterna bör därför 600 administrativa befattningshavare
nyanställas. Många av de uppgifter som idag utförs av polismän kan
nämligen likaväl utföras av administrativ personal, varför man kan få fler
polismän till yttre tjänst genom att anställa fler administrativa tjänstemän.
En sådan förstärkning skulle, till skillnad från ökad antagning av aspiranter,
dessutom ge omedelbar effekt.

Eftersom inte fler än 600 aspiranter kan utbildas på polishögskolan i Solna
varje år på grund av lokalbrist, måste till- eller ombyggnad ske av skolans
lokaler för att skapa utrymme för ökad antagning. Regeringen bör därför
snarast uppdra åt byggnadsstyrelsen att projektera de förändringar som
erfordras för att åstadkomma detta.

Lagöverträdare under 15 år måste registreras

Det finns många tecken som tyder på att brottsligheten under de senaste åren
sträckt sig allt längre ned i åldrarna. Ungdomar under 15 år gör sig numera
skyldiga till en stor mängd brott, inte minst stöld, misshandel och skadegörelse.
Mycket av det klotter som sker i Stockholms tunnelbana utförs av
personer under 15 år.

Det är emellertid inte tillåtet för polisen att registrera lagöverträdare
under 15 år. När sådana personer begår upprepade brott saknas därför
uppgifter om deras tidigare brott, brottskamrater, förhörsledare, föräldrar
och kontaktmän. Detta försvårar polisens arbete och minskar möjligheterna
till effektiv brottsbekämpning.

Det är därför väsentligt att polisen ges laglig möjlighet att registrera
ungdomar under 15 år som varit inblandade i brottslig verksamhet. Uppgifterna
skall givetvis vara sekretesskyddade.

Statistik över brott som begåtts av ungdomar under 15 år bör
upprättas

Om polisen ges tillstånd att registrera lagöverträdare under 15 år skulle det
också bli möjligt att upprätta statistik över brott som begåtts av ungdomar
under 15 år. Någon sådan statistik existerar inte idag, vilket är en klar
nackdel när man diskuterar åtgärder mot ungdomsbrottsligheten. Om man
inte känner till omfattningen av brottsligheten är det givetvis svårt att vidta
rätt åtgärder.

Brott som begåtts av ungdomar måste utredas snabbare

Enligt gällande lag skall domstol behandla brottmål gällande unga lagöverträdare
inom 14 dagar från det att åtal väckts. När det gäller förundersökningen
finns emellertid ingen tidsgräns. Då gäller endast ett allmänt krav på
att utredningen skall bedrivas skyndsamt. Detta innebär att polisutredningen

Mot. 1988/89

Ju810

6

i praktiken kan pågå under tämligen lång tid samtidigt som många unga
hinner fastna i kriminalitet.

Då det är särskilt angeläget med snabb handläggning när det gäller
ungdomar bör någon form av tidsgräns införas även när det gäller förundersökningen
i ungdomsmål. Målsättningen bör vara att förundersökningen
skall vara avslutad inom en månad från brottet om gärningsmannen är under
21 år.

Brott måste följas av en reaktion från samhällets sida

Bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse måste göras mer
restriktiva. Huvudregeln måste vara att ett brott skall följas av en reaktion
från samhällets sida. Om reaktionen uteblir förlorar lagarna sin trovärdighet
och respekten för rättsväsendet urholkas.

Den utformning rättegångsbalken har idag innebär att de mest brottsaktiva
premieras. Exempelvis kan åtalsunderlåtelse ges för brott som begås
innan en person dömts eller avtjänat straff för ett tidigare brott om ”det
utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det
föreliggande brottet”. Detta innebär t ex att en person som väntar på
rättegång för en eller flera skadegörelser i allmänhet kan begå flera fall av
åverkan under väntetiden utan att dessa föranleder någon extra påföljd. En
stor mängd brott i vårt land resulterar därför inte i någon särskild påföljd för
de skyldiga.

Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare räcker
det t o m att åklagaren anser att ”brottet uppenbarligen skett av okynne eller
förhastande” för att åtalsunderlåtelse skall ges.

Reaktionen är särskilt viktig när det gäller ungdomar. För det första svarar
dessa för en stor del av brottsligheten; såsom ovan nämnts utvecklar många
ungdomar vanebrottslighet i mycket unga år. För det andra har unga
människor i allmänhet outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt
att samhället ger klara normer och konsekventa handlingsmönster. De unga
måste snabbt få en reaktion från samhällets sida när de begått ett brott, även
om det är fråga om en mindre förseelse. Ungdomarna är många gånger
medvetna om att de gjort fel och väntar på en reaktion. Uteblir denna eller
visar samhället en överdrivet förstående attityd till den unges beteende,
fortsätter den unge att begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu
allvarligare kriminalitet.

Jourdomstolar för unga brottslingar bör införas på försök

Jourdomstolar för unga brottslingar bör införas på försök. Sådana domstolar
skulle beträffande vissa typer av brott kunna medföra att reaktionen följde
praktiskt taget i direkt anslutning till brottet.

Vården på de s.k. § 12-hemmen måste förbättras

Enligt 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga
kan de ungdomar som ”behöver stå under särskilt noggrann tillsyn” intas på
särskilda hem, s.k. § 12-hem. Dessa hem, som tidigare kallades ungdoms

Mot. 1988/89

Ju810

7

vårdsskolor, fungerar emellertid inte på ett tillfredsställande sätt. Bland
andra justitieombudsmannen Tor Sverne har riktat stark kritik mot hemmens
sätt att fungera efter den omorganisation som ägde rum 1983 och som
bl a innebar att huvudmannaskapet för hemmen övergick från staten till
landstingskommuner och primärkommuner.

Då det emellertid är fråga om förhållandevis få personer som är i behov av
den kvalificerade vård som hemmen är avsedda att ge, har det visat sig
lämpligast att koncentrera resurserna och ha ett centralt intagningsförfarande.
Huvudmannaskapet för hemmen bör därför överföras till staten.

Den unges vistelse på låsbar enhet bör också förlängas till längre tid än de
två månader som gäller enligt huvudregeln idag. Därigenom förhindras att de
unga avviker innan man hunnit motivera dem till ordnad livsföring. Även
eftervården måste förbättras.

Beträffande ungdomar över 15 år som dömts av domstol för brott bör en
särlösning införas. Det är lämpligt att dessa ungdomar omhändertas på
särskilda ungdomsvårdskolor som ligger under kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen
har f ö redan ansvaret för den verksamhet som sker i frivårdsorganisationen.
Det är därför logiskt att låta kriminalvårdsstyrelsen vara ansvarig för
driften av dessa skolor, eftersom det är fråga om en av domstol utdömd
påföljd för brott. De vidgade möjligheterna att utnyttja låsbara enheter skall
givetvis finnas även för dessa skolor.

Inrättandet av denna typ av skolor kommer att rädda många unga
människor från ett liv i misär. Vidare kommer brottsligheten att minska
genom att de mest belastade omhändertas. De kommer därmed att
förhindras att begå ytterligare brott och inte längre - så som idag är fallet utgöra
drivande krafter i ungdomsgängen. Dessutom kommer skolorna att få
en allmänpreventiv effekt på ungdomar som överväger att begå brott.
Skolorna kommer så att säga att ge straff och vård samtidigt.

De sociala myndigheterna måste ges större möjligheter till
ingripande mot unga

De sociala myndigheternas möjligheter att ingripa mot ungdomar som gjort
sig skyldiga till brott eller som påbörjat missbruk måste stärkas. Myndigheterna
måste i större utsträckning kunna vidta åtgärder även om det sker mot
den unges vilja. Det bör exempelvis bli möjligt att utfärda förbud för den
unge att vistas i vissa miljöer. Den unge bör också kunna föreläggas att lämna
urinprov för kontroll av att t ex ett tidigare narkotikamissbruk inte
fortsätter.

Föräldrarna måste ha ett ansvar

Föräldrars ansvar för sina barns skadegörande handlingar är idag begränsat i
olika avseenden. En möjlighet att minska klotter och annan vandalisering
skulle kunna vara att föräldrarna i ökad utsträckning gjordes ekonomiskt
ansvariga för barnens brottsliga gärningar. En översyn bör göras av den
skadeståndsrättsliga lagstiftningen för att utröna huruvida ansvaret för
föräldrarna kan skärpas.

Mot. 1988/89

Ju810

8

Vissa åtgärder bör kunna vidtas inom handeln

När det särskilt gäller klotter kan förutom de rent kriminalpolitiska
åtgärderna också vissa andra åtgärder vidtas. Butiker, varuhus, stormarknader,
bensinstationer och andra som saluför färgpennor, sprayburkar och
annat liknande material bör exempelvis kunna uppmanas att sälja dessa
produkter endast över disk eller på annat sätt som försvårar tillgrepp.

Avslutning

De förslag till åtgärder mot ungdomsbrottslighet som föreslagits ovan
kommer, om de genomförs, att leda till att klotter och annan vandalisering
minskar.

Regeringen har tidigare föreslagit att kroppsvisitering skall få tillgripas
mot personer som eventuellt kan tänkas planera att klottra. Förutom att
detta förslag torde strida mot den svenska grundlagen är det emellertid ett
ineffektivt medel för att stoppa klottret. Om förslaget genomförs skulle man
möjligen lyckas ta ifrån en eller annan klottrare hans redskap. Men efter
ingripandet skulle den misstänkte klottraren släppas fri, vilket innebär att
han naturligtvis genast skulle hämta nya sprayburkar eller tuschpennor och
klottra någon annanstans. Till detta kommer att mycket klotter utförs
nattetid i vagnar, på stationer och i vagnhallar som saknar bevakning. I
sådana situationer skulle en lag om kroppsvisitering naturligtvis sakna
betydelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förstärkningen av polisväsendet med 600
administrativa tjänster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om polisens resurser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om till- eller ombyggnad av polishögskolan,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
registrering av personer under 15 år som gjort sig skyldiga till brott på
sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statistik över brott som begåtts av personer
under 15 år,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
snabbare utredning av brott som begåtts av unga personer på sätt som
anges i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
jourdomstolar på sätt som anges i motionen,

Mot. 1988/89

Ju810

9

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
statligt huvudmannaskap för s k § 12-hem på sätt som anges i
motionen,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
vidgade möjligheter till vistelse på låsbar enhet på s k § 12-hem på sätt
som anges i motionen,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
särskilda s k § 12-hem under kriminalvårdsstyrelsens huvudmannaskap
på sätt som anges i motionen,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
sociala myndigheters möjligheter att ingripa mot unga som begår brott
på sätt som anges i motionen,1]

[att riksdagen hos regeringen begär utredning angående föräldrars
skadeståndsansvar på sätt som anges i motionen.2]

Stockholm den 24 januari 1989
Jerry Mar tinger (m)

Lars Tobisson (m)

Görel Bohlin (m)

Jan Sandberg (m)

Knut Billing (m)

Birgitta Rydle (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Filip Fridolfsson (m)

Gunnar Hökmark (m)
Alf Wennerfors (m)
Allan Ekström (m)
Inger Koch (m)

Göran Åstrand (m)
Göran Ericsson (m)

Mot. 1988/89

Ju810

’1988/89:So258

21988/89:L618

10