Motion till riksdagen
1988/89:Ju701

av Margit Gennser (m)
Häktningstiderna

Mot.

1988/89

Ju701

Häktning är ett av de längst gående ingrepp den enskilde kan utsättas för.
Häktning får därför endast ske i vissa kvalificerade fall och om möjligt skall
andra åtgärder tillgripas, exempelvis reseförbud med anmälningsplikt.
Normalt sett medför häktning en långt gående isolering av den som drabbas.
Större delen av tiden är han inlåst i en cell och ofta råder stor restriktivitet vad
gäller besök eller mottagande av brev eller telefonsamtal.

Det måste vara möjligt att anhålla och häkta personer misstänkta för brott.
För vissa brottstyper gäller även att häktningstiden kan bli lång. Detta är
särskilt fallet ifråga om narkotikabrott som ofta kräver omfattande utredningsarbete
för polis och åklagare, där ett stort antal personer måste höras
angående den misstänktes brottslighet.

Men häktningstider kan i vissa fall bli mycket långa. Personer kan vara
häktade upp till 6-8 månader. Det är otillfredsställande att personer kan
sitta häktade så lång tid. Längden på häktningstiden har i vissa fall direkt
samband med polis- och åklagarresurser. Är resurserna otillräckliga tar
utredningen av brottet längre tid och därmed förlängs perioden i häktet för
den misstänkte. Men i en rättsstat måste även eventuella brottslingars
rättigheter bevakas. Det finns för övrigt skäl att understryka att vissa av dem
som häktats helt frikänns vid följande rättegång. Bristande resurser inom
rättsväsendet får inte gå ut över enskildas frihet.

Det finns därför anledning att överväga om särskilda krav bör gälla för att
en person skall kunna kvarhållas i häkte efter det att viss tid förflutit. Man
skulle möjligen kunna överväga att införa en tidsgräns, efter vilken det skulle
krävas ”synnerliga skäl” för att häktningsbeslutet skulle bestå. En sådan
ändring skulle medföra att domstolarna fick göra en ny prövning av de skäl
som åberopas för fortsatt häktning. Det skulle även innebära att polis och
åklagare måste påskynda utredningen. Det är dock uppenbart att en sådan
förändring inte skulle kunna genomföras utan markanta förstärkningar av
främst polismyndigheterna och åklagarmyndigheternas resurser. På motsvarande
sätt skulle förstärkningar bli nödvändiga för att exempelvis rättspsykiatriska
undersökningar skulle kunna utföras snabbare. Det kan dock tänkas
att det finns andra och bättre lösningar vad gäller förkortade häktningstider.
Denna fråga bör bli föremål för utredning.

1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ju70l

Hemställan Mot. 1988/89

Med vad som ovan anförts hemställs Ju701

att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att förkorta
häktningstiderna på sätt som i motionen angivits.

Stockholm den 25 januari 1989

Margit Gennser (m)

gotab 16628, Slockholm 1989