Motion till riksdagen
1988/89:Ju637

av Hans Göran Franck m.fl. (s)
Påföljder m.m. för unga lagöverträdare

Antalet personer som döms till fängelse ökar för närvarande kraftigt. År
1987 nåddes ett historiskt rekord med 17 206 dömda, vilket kan jämföras
med 16 145 år 1986 och 15 574 år 1985. Sannolikt blir den definitiva siffran
för 1988 ännu högre.

Vi delar den uppfattning som fängelsestraffkommittén gav uttryck åt,
nämligen att de strävanden att begränsa användningen av fängelsestraff som
under årtionden kännetecknade det kriminalpolitiska arbetet alltsedan
brottsbalkens tillkomst skall fortsätta. Nedgången av antalet intagna på våra
kriminalvårdsanstalter under senare decennier fram till 1980 har varit resultatet
av medvetet reformarbete. Enligt vår mening borde detta ha fortsatt
även under 1980-talet. Denna successiva minskning av antalet intagna skedde
under en tid då antalet anmälda brott ökade kraftigt. Ökningen av
antalet fängelsedomar kan inte förklaras endast med att antalet brottsanmälningar
ökat under 1980-talet.

Genom aviserade straffskärpningar och resursökningar inom rättsväsendet
kan antalet fängelsedomar förväntas öka ytterligare. Den stora gruppen
med sex eller flera tidigare lagföringar för grövre brott, närmare 10 000
personer, döms redan nu i två fall av tre till fängelse. Att, som signalerats
från regeringen, höja straffen vid återfall skulle ytterligare tvinga upp antalet
fängelsedomar.

En skärpning av de kriminalpolitiska åtgärderna är för närvarande inte
befogad utom beträffande miljö och ekobrott där det utdöms mycket låga
straff.

Ungdomsbrottsligheten ligger sedan länge still och lagföringar för narkotikabrott
bland unga har minskat markant trots ökade polisresurser på
narkotikaområdet. Den uteblivna ökningen av ungdomsbrottsligheten har
skett trots en kraftig minskning av beläggningen på ungdomsvårdsskolorna
sedan början av 70-talet. Med minskande ungdomskullar på 1990-talet,
samtidigt som äldre, mer belastade årskullar ”går ur systemet”, kan t.o.m.
en minskning av brottsligheten förväntas. Att i detta läge införa straffskärpningar
leder till en onödigt och oacceptabelt hög straffnivå under
90-talet.

Vår uppfattning är istället att tiden är mogen för att avskaffa fängelsestraffet
för ungdomar i åldern 15 till 17 år. Sedan lång tid tillbaka har krav
rests på att lagöverträdare under 18 år inte skall kunna häktas eller dömas
till frihetsberövande påföljd i kriminalvården utan, om det är nödvändigt,
omhändertas genom socialtjänstens försorg. För brott som någon begått
mellan 18 och 21 år bör ytterligare restriktioner införas då det gäller att

Mot. 1988/89
Ju637

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om att fängelsestraffet för unga lagöverträdare i
åldern 15—17 år avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om att fängelsestraff för unga lagöverträdare i
åldern 18—21 år endast får utdömas om synnerliga skäl föreligger
därtill,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om att möjligheterna att anhålla och häkta unga
lagöverträdare i åldern 15-17 år avskaffas.

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Göran Franck (s)

Bo Forslund (s) Margareta Winberg (s)

döma till fängelse. I likhet med fängelsestraffkommittén anser vi att detta
endast bör ske om det föreligger synnerliga skäl därtill.

Fängelsestraffkommittén ansåg att man allvarligt bör överväga att helt
utmönstra fängelsepåföljden för åldergruppen 15—17 år, vilket brottsförebyggande
rådet ställt sig bakom.

Sedan 1965 har antalet fängelsedömda ungdomar varierat från 15 till 30
per år. 1986 uppgick antalet fängelsedömda ungdomar till 30. Strafftiderna
varierar mycket. Några exempel: 1987 dömdes 4 till 1 år och 1 till 5 år, 1984
2 till 1 år och 1 till 3 år, 1986 dömdes 20 till fängelse för stöld och andra
tillgreppsbrott.

Som en konsekvens av att fängelsestraffet avskaffas för ungdomar i åldern
15-17 år bör motsvarande ändring göras i fråga om häktning. Samma
rekvisit gäller för fängelse som för häktning av ungdomar i denna åldersgrupp
d.v.s. ”synnerliga skäl”. Ett avskaffande av möjligheterna att häkta
och sätta ungdomar i denna ålder i fängelse måste samtidigt innebära att
resurserna för att förebygga ungdomsbrott och resocialisera ungdomar väsentligt
förstärks.

10