Motion till riksdagen
1988/89 :Ju627
av Stig Gustafsson m.fl. (s)
Läkemedels- och narkotikapåverkade
fordonsförare
Kriminalisering av fordonskörning under påverkan av ”annat berusningsmedel
än alkohol” (4 § 1 mom 2 st lagen om straff för vissa trafikbrott) kan
betraktas som ett av flera försök att framtvinga en minskning av trafikolyckorna
med dess negativa verkningar i form av dödsoffer, handikappade
samt materiella skador. I Sverige kom nämnda bestämmelse till år 1951.
Till begreppet ”annat berusningsmedel än alkohol” hänförs det stora
flertalet läkemedel av olika slag samt vissa preparat som inte alls eller i
mycket liten utsträckning har medicinsk användning, t.ex. narkotika och
olika lösningsmedel. På den svenska läkemedelsmarknaden finns c:a 2 800
registrerade farmaceutiska specialiteter. Sammanlagt innehåller de mer än
1 000 olika verksamma ämnen.
Läkemedel som en riskfaktor i trafiken har inte fått samma uppmärksamhet
som trafiknykterhetsbrott förenade med alkohol. För att få en uppfattning
om problemen kring läkemedel i samband med trafiken genomfördes
på uppdrag av brottsförebyggande rådet (BRÅ) och statens råd för samhällsforskning
ett forskningsprojekt beträffande dessa frågor (Solarz,
1978). Avsikten med projektet var bl.a. att få kunskap om förekomsten av
läkemedel i trafiken och härav följande konsekvenser för trafiksäkerheten.
Av rapporten framgick att nästan var fjärde förare som var misstänkt för
trafiknykterhetsbrott, enligt egen uppgift, hade intagit något läkemedel.
75% av dessa läkemedel var trafikfarliga. De flesta, c:a 90%, förarna-läkemedelskonsumenterna
använder läkemedel i kombination med alkohol.
För vissa grupper av läkemedel har tillverkarna infört varningar om medlets
negativa effekter på körförmågan. Dessa varningar finns upptagna i
fabrikantbeskrivningarna i FASS under rubriken ”observera” eller ”varning”.
Den 1 januari 1983 infördes en röd triangel på trafikfarliga läkemedel.
Analys av bestämmelsen om annat berusningsmedel
Det centrala i ett lagbrott är att lagens mottagare på förhand vet att en
konkret handling är straffbar och att samhället inte accepterar ett visst
beteende. När det gäller bestämmelsen om annat berusningsmedel än alkohol
kan man ifrågasätta om uttrycket är begripligt för den som inte är jurist.
(”Läkemedelsrattfylleri” är straffbelagt i 4 § 1 mom 2 st i trafikbrottslagen.
Enligt denna bestämmelse inträder ansvar om föraren varit så påverkad av
annat berusningsmedel än alkohol att det kan antas att han icke på betryg- Mot. 1988/89
gande sätt kunnat föra fordonet.) Ju627
Rusgivande medel identifieras allmänt med narkotika och tekniska lösningsmedel,
däremot sällan med vanliga läkemedel köpta med läkarrecept
på apotek. Förarens kännedom om läkemedlens negativa inverkan på körförmågan
är också mycket mindre än när det gäller alkoholens.
Bestämmelsen om annat berusningsmedel bör ändras eftersom det finns
en rad tillämpningssvårigheter. Nuvarande lagkonstruktion vållar exempelvis
stora bevissvårigheter när det gäller att fastställa påverkansgraden av
annat berusningsmedel än alkohol.
Förslag till ändring av gällande bestämmelse
Mot bakgrund av vad som ovan sagts kan man påstå att den ansvarsbestämmelse
som enligt gällande rätt står till buds för att ingripa mot läkemedelspåverkade
fordonsförare är utformad på ett sådant sätt att det är omöjligt
att uppnå de ändamål som lagstiftarna ville uppnå. Bestämmelsen har i sin
nuvarande utformning begränsad såväl allmänpreventiv som individualpreventiv
verkan. Den principiella utformningen av denna bestämmelse,
som bygger på den individuella påverkansgraden, kan inte uppnå det syfte
som lagstiftaren avsett.
Den slutsats som kan formuleras är att det behövs en översyn av och en
diskussion kring kriminaliseringen och ev. principiella ändringar i gällande
straffbestämmelser rörande ”läkemedelsrattfylleri”. Alternativa lösningar
kan förenas med vissa presumtionsregler byggda på följande principer:
— I särskild ordning fastställs vilka slags medel som skall omfattas av
presumtionsreglerna (exempelvis läkemedel försedda med en röd triangel).
— Som straffbart påverkade anses förare som har intagit sådant medel
utan läkares ordination, inte följt läkares varning mot bilkörning eller
inte följt sådan varning som påförts läkemedelsförpackningen.
Det bör också övervägas huruvida det inte finns tillräckliga skäl för att
införa en särskild bestämmelse varigenom framförande av motorfordon
under påverkan av läkemedel eller narkotika i kombination med alkohol
blir lagreglerat.
12
Hemställan Mot. 1988/89
Ju627
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
framförande av motorfordon under påverkan av läkemedel eller narkotika.
Stockholm den 24 januari 1989
Stig Gustafsson (s)
Owe Andréasson (s) Ingrid Andersson (s)
Marianne Carlström (s)
13