Motion till riksdagen
1988/89:Ju620
avJerryMartingerm.fi.
Åtgärder mot snatteri
Inledning
Antalet snatterier har ökat kraftigt sedan år 1980. Det är svårt att beräkna det
totala värdet av de varor som tillgrips i våra butiker varje år. Omsättningen i
detaljhandeln var år 1987 ca 220 miljarder kronor Det totala svinnet
uppskattas av handelns företrädare till 3 % därav. Minst 1 %, dvs 2,2
miljarder, anses vara hänförligt till snatteri.
Bara på varuhuset Åhléns City i Stockholm uppgick svinnet år 1987 till inte
mindre än ca 120 000 kr. per dag. Enligt företagets beräkningar utgör hälften
av detta belopp snatteri.
Åtskilliga av de personer som grips för snatteri är ungdomar. Mycket talar
för att snatteri är en inkörsport till grövre brottslighet.
Det är ytterst konsumenterna som förlorar på butikssnatterierna. Affärsinnehavarna
tvingas nämligen kompensera sig för tillgripen egendom och
höjer priserna på varorna.
Mångå snattare undgår straff
Påföljden för snatteri är enligt 8 kap. 2 § brottsbalken böter eller fängelse i
högst sex månader. Det är oftast värdet av den tillgripna egendomen som
avgör om brottet skall bedömas som snatteri eller stöld. Enligt anvisningar
som utfärdats av riksåklagaren går värdegränsen mellan dessa brott f.n. vid
600 kronor. Majoriteten av de personer som döms för snatteri åläggs böter.
Det är emellertid inte säkert att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen enligt 5 kap. 5 § 2 st polisförordningen
(1984:730) rätt att lämna s.k. rapporteftergift eller låta bli att lämna
rapport vidare till åklagare och istället nöja sig med ett påpekande eller en
erinran till den felande "om det är uppenbart att i händelse av lagföring
annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och brottet med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt”. I praktiken
förekommer ofta att rapporteftergift sker, om det tillgripna föremålet är värt
mindre än 50 kronor.
Rapporteftergift föranleder inte någon registrering av brottet. Detta
innebär att en person i allmänhet kan begå nya snatterier utan att riskera
straff, så länge han inte tillgriper varor för mer än 50 kronor.
Det är inte heller säkert att något straff följer, även om polisrapport
upprättas och överlämnas till åklagare. Åklagaren har nämligen enligt 20
kap. 7 § rättegångsbalken rätt att meddela s.k. åtalsunderlåtelse. Detta kan
ske under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej
åsidosätts och "det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd
än böter”. Det kan också ske exempelvis "om det kan antas att påföljden
skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse”
eller ”om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för
detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet”.
Av de 15 352 åtalsunderlåtelser som meddelades med stöd av rättegångsbalken
år 1987 avsåg inte mindre än cirka en tredjedel snatteri. Åtalsunderlåtelse
kan även meddelas med stöd av 1 § lagen med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare (1964:167).
I enlighet med riksåklagarens anvisningar tillämpar åklagarna i allmänhet
den regeln, att åtalsunderlåtelse ges för butikssnatterier av "engångsnatur”
under 50 kronor.
Genom reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse finns således
stora möjligheter för människor att utan särskild reaktion från samhällets
sida etablera ett brottsligt beteende.
Med anledning härav föreligger starka skäl för en ändring av de penninggränser
som tillämpas av polis och åkagare i snatterimål. Den 50-kronorsgriins
som på många håll tillämpas vid rapporteftergift och åtalsunderlåtelse
bör avskaffas. 600-kronorsgränsen mellan snatteri och stöld bör sänkas.
De mest brottsaktiva premieras
Bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse måste överhuvudtaget
göras mer restriktiva. Utgångspunkten bör vara att på brott skall
följa straff. Möjligheterna att undgå straff har utvidgats allför mycket. Den
utformning lagen har idag innebär att de mest brottsaktiva premieras. Såsom
anförts ovan kan exempelvis åtalsunderlåtelse ges för brott, som begås innan
en person dömts eller avtjänat straff för ett tidigare brott, om "det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande
brottet". Detta innebär t ex att en person som väntar på rättegång för en eller
flera grova stölder i allmänhet kan begå flera butikssnatterier under
väntetiden, utan att dessa föranleder någon extra påföljd. En stor mängd
brott i vårt land resulterar därför inte i någon särskild påföljd för de skyldiga.
Samhällets reaktion viktig
Det är utomordentligt viktigt att den som bryter mot lagen blir föremål för en
reaktion från samhällets sida. Om reaktionen uteblir, förlorar lagarna sin
trovärdighet och respekten för rättsväsendet urholkas.
Reaktionen är särskilt viktig när det gäller ungdomar. För det första svarar
dessa för en stor del av brottsligheten: många ungdomar utvecklar vanebrottslighet
i mycket unga år.För det andra har unga människor i allmänhet
outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt att samhället ger klara
normer och konsekventa handlingsmönster. De unga måste snabbt få en
reaktion från samhällets sida när de begått ett brott, även om det är fråga om
en mindre förseelse. Ungdomarna är mångå gånger medvetna om att de gjort
fel och väntar på en reaktion. Uteblir denna eller visar samhället en
Mot. 1988/89
Ju620
15
överdrivet förstående attityd till de ungas beteende, fortsätter den unge att
begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu allvarligare
kriminalitet.
Ordningsföreläggande bör införas vid snatteri
Av praktiska skäl bör föreläggande av ordningsbot kunna utfärdas vid
snatteri, trots att sådant föreläggande i princip endast bör förekomma vid
rena ordningsförseelser. Fördelen med ordningsföreläggande är nämligen,
att sådant kan utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning till det
begångna brottet - direkt på brottsplatsen. Det bör användas vid okomplicerade,
erkända snatteribrott, som lämpar sig för förenklad hantering. Om
snatteribrottet skiljer sig från ”normalfallet”, exempelvis genom att en
särskilt raffinerad metod använts eller genom att värdet på det stulna godset
överskrider ett visst belopp, bör ärendet på sedvanligt sätt handläggas av
åklagare.
Ett system med ordningsföreläggande vid snatteri skulle uppfylla kravet på
snabb reaktion från samhällets sida och öka respekten för rättssystemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande av
ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rapporteftergift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtalsunderlåtelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld.
Stockholm den 23 januari 1989
Jerry Martinger (m)
Lars Tobisson (m)
Jan Sandberg (m)
Birgitta Rydle (m)
Gunnar Hökmark (m)
Allan Ekström (m)
Görel Bohlin (m)
Knut Billing (m)
Göran Astrand (m)
Alf Wennerfors (m)
Inger Koch (m)
Charlotte Cederschiöld (m) Göran Ericsson (m)
Mot. 1988/89
Ju620
16